Symfoni nr 3 (Henze)
Symfoni nr 3 av Hans Werner Henze komponerades mellan 1949 och 1950.
Bakgrund[redigera | redigera wikitext]
Den hade premiär 7 oktober 1951 på Donaueschingen Festival av Stuttgarts Radiosymfoniker dirigerad av Hans Rosbaud.
Struktur och stil[redigera | redigera wikitext]
Symfonin är komponerad för piccolaflöjt, 2 tvärflöjter, 2 oboer, engelskt horn, 2 klarinetter, basklarinett, tenorsaxofon, 2 fagotter, kontrafagott, 4 valthorn, 4 trumpeter, 3 tromboner, tuba, slagverk (4 musiker), harpa, celesta, piano och stråkar.
Den består av tre satser:
Ett vanligt uppförande varar omkring 25 minuter.
Den första satsen är i stort sett uppdelad i tre sektioner. Den första är tyst, med flöjter, basklarinett, fagotter och horn, som utvecklas till fanfarer från bleckblåsarna. Detta leder in i den andra sektionen, en snabb och accelererande Passacaglia. Efter ett klimax återvänder den tysta stämningen i början.
Den andra satsen innehåller hornteman från den första som ramar in en Andantino-sektion med harpan, som i sin tur ramar in en bred psalmliknande mittdel.
Den sista satsen har beskrivits som "vild, nästan orgiastisk [och] dansbaserad".[1] Rytmer av 3/4 och 3/8 råder och stämningen avbryts bara kort av en lugn och kanonisk episod omedelbart före det "rasande"[1] slutet.
Henze själv sa att symfonin är ett försök att "skilja termen 'symfoni' från idén om klassiska eller romantiska former" och har en "grundligt hednisk atmosfär".[1]
Mottagande[redigera | redigera wikitext]
Uruppförandet på Donaueschingen möttes med bestörtning från några av Henzes kollegor. Enligt Henze "var vissa människor inte särskilt nöjda med att arbetet misslyckades med att följa Darmstadtskolans modernistiska eklekticism."[2]
Balett[redigera | redigera wikitext]
1951 koreograferade Peter van Dijk satsen Anrufung Apolls till en balettkväll dirigerad av Henze den 28 oktober 1951 som en del av festivalen Tysk-franska kulturdagarna i Wiesbaden.[2]
Inspelningar[redigera | redigera wikitext]
- American Symphony Orchestra records - American Symphony Orchestra dirigerad av Leon Botstein
- Deutsche Grammophon/Brilliant Classics - Berlinerfilharmonikerna dirigerad av kompositören
- Wergo - Berlins Radiosymfoniker dirigerad av Marek Janowski
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ [a b c] Thomas Schulz (2011), liner notes for Wergo recording
- ^ [a b] Anderson, David (21 juli 2023). ”Hans Werner Henze, Symphony No. 3”. allmusic.com. https://www.allmusic.com/composition/symphony-no-3-mc0002366805.