Celesta

Celesta är ett klaverinstrument med hängande metall-^[1] eller glas-stavar i stället för strängar. Därigenom är den ett slags klockspel (jämför även metallofon) som spelas med tangenter i stället för med klubbor.

Instrumentet har ett yttre format som ett litet pianino, försett med mekanik med hammare samt stålstavar som är försedda med resonator.^[1] Ursprungligen hade celestan ett tonförråd på fyra oktaver, vilket senare i regel utökats till fem oktaver;^[1] den har ett noterat omfång från c till c5, men klingar en oktav högre. Den spelas vanligtvis av en pianist.

Celestan ingår ibland som ett av slagverken i en symfoniorkester,^[1] i verk från 1900-talet och senare. Kompositörer som skrivit för instrumentet inkluderar Ernest Chausson och Pjotr Tjajkovskij,^[2] Maurice Ravel, Claude Debussy, Richard Strauss och Gustav Mahler,^[3] Béla Bartók^[4] och Maria Coma.^[5]

Instrumentet uppfanns i Paris 1886 av fransmannen Auguste Mustel (1842–1919). Det har en bakgrund bland annat i den tidigare clavi-lame från 1848 (med metalltungor), 1865 års typophone samt dulcitone. De två senare var stämgaffelspianon.^[1] Celesta kan ibland även noteras under namnet clavi-nimbus^[6] och på engelska som celeste.^[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Instrumentets namn (som betonas på andra stavelsen) kommer från franskans célesta. Detta ordet kommer i sin tur av céleste – 'himmelsk' – och i förlängningen av latinets caelestis med samma betydelse.^[1]