Gunilla Poppe
| Gunilla Poppe | |
| Född | Karin Gunilla Sundberg 1 december 1936 Göteborg, Sverige  |
|---|---|
| Make | Nils Poppe (g. 1965–hans död 2000) |
| Barn | Thomas Poppe Mia Poppe |
| IMDb SFDb | |
Karin Gunilla Poppe, född Sundberg den 1 december 1936 i Göteborg, är en svensk skådespelare och teaterchef.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gunilla Poppe växte upp norr om Göteborg och kom in på Dramatens elevskola 1954 som sjuttonåring (en av de yngsta genom tiderna). Hon var så späd att hon fick spela Jesusbarnet i Strindbergs Advent. Efter elevskolan arbetade hon några år på gamla Helsingborgs stadsteater. 1962 träffade hon skådespelaren Nils Poppe när de båda medverkade i Den tappre soldaten Svejk på Skansens friluftsteater. De gifte sig i Göteborg 1965 och bosatte sig 1968 i en 1700-talsgård i skånska Domsten. Hon kom att medverka i flera av hans lustspel på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, bland andra En enkel man, Lorden från gränden, Vita Hästen och Fars lille påg. Tillsammans fick de barnen Thomas Poppe och Mia Poppe. Ett tag funderade hon på att lämna skådespeleriet och skaffade sig lärarkompetens, men hon valde sedan teatern framför katedern.
På 1970-talet arbetade hon även med Arbetarnas bildningsförbunds föreningsteater i Helsingborg, där hon bland annat skrev och regisserade barnpjäsen Pojken som samlade tårar. Hon har bland annat varit engagerad vid Borås Stadsteater, Riksteatern och 1974–1995 på Malmö Stadsteater. På sistnämnda teater medverkade hon i en lång rad uppsättningar bland annat Ostindiefarare, Kärlek och magi i mammas kök, Guds styvbarn, Anne Franks dagbok och Doktorn klipper till.[1] Gunilla Poppe har också sedan 1980-talet framträtt med egna lyrikprogram, ofta med visor av skånska poeter. På Fredriksdalsteatern har hon senare även medverkat i flera av Eva Rydbergs uppsättningar.
Sedan 2011 är hon teaterchef och skådespelare på den egna Poppegårdens friluftsteater i Domsten[2].
Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Malmö stadsteater, Gunilla Poppes roller
- ^ lars.ring@svd.se, Lars Ring |. ”Spel värdigt traditionen | SvD”. http://www.svd.se/spel-vardigt-traditionen. Läst 29 juli 2015.
- ^ Barbro Hähnel (7 november 1958). ”'Ägget' i skånsk upplaga”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-11-07/302/18. Läst 25 december 2021.
- ^ ”Den goda människan”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 mars 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-03-23/80/14. Läst 18 juli 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (12 juli 1967). ”Skål för alla blommor i världen”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-07-12/185/7. Läst 26 maj 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (28 juni 1968). ”Porlande Poppe som tant”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-06-28/172/14. Läst 31 maj 2018.
- ^ Hans Axel Holm (1 juli 1969). ”Poppe fullfjädrad som soldaten Bom”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-01/174/10. Läst 31 maj 2018.
- ^ Barbro Hähnel (22 juni 1969). ”'Lorden från gränden': Poppes bravurnummer och mycket lågkomik”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-06-22/165/17. Läst 31 maj 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (21 juni 1971). ”Poppe och 'Vita Hästen' - ett helgalet förnuft”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-21/165/16. Läst 29 mars 2022.
- ^ Hanserik Hjertén (23 juni 1972). ”Glada Poppekonster”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-23/168/8. Läst 14 januari 2022.
- ^ Marcus Boldemann (19 juni 1994). ”Slapstick lyfter nygamle Bom”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/slapstick-lyfter-nygamle-bom/. Läst 5 maj 2018.
- ^ Ingegerd Waaranperä (19 juni 1995). ”Eva Rydberg den enda som håller”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162432/http://www.dn.se/arkiv/kultur/eva-rydberg-den-enda-som-haller. Läst 29 juni 2015.