Yngve Gamlin

Yngve Gamlin

Tid i befattningen
1963–1983
Företrädare Förste ämbetsmannen
Efterträdare Moltas Erikson
Född 17 mars 1926[1]
Strömsund, Ströms församling, Jämtlands län[1]
Död 1 februari 1995 (68 år)[1]
Stockholm
"Skäggen": Yngve Gamlin längst till höger.

Yngve Daniel Petrus Gamlin,[1] ursprungligen Jönsson, född 17 mars 1926 i Strömsund, Jämtland, död 1 februari 1995 i Stockholm,[1] var en svensk regissör, skådespelare, målare och scenograf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Yngve Gamlin var son till begravningsentreprenören Petrus Jönsson i Strömsund. Gamlin började teckna redan under skoltiden i Strömsund, bland annat många karikatyrer av sina lärare, och han var också flitigt anlitad som dekoratör i skyltfönstren av de lokala handlarna och designade affischer för olika evenemang med mera. Han var musikalisk och spelade bland annat trummor i strömsundsorkestern Bernoz. Efter genomgången realskola flyttade han våren 1945 till Stockholm. Han var gift tre gånger. Under den sista tiden led han av diabetes. Från 1993 bodde han i Teaterförbundets ålderdomshem Höstsol.

Han var hela sitt liv en PR-man för Strömsund och Jämtland, höll hela tiden nära kontakt med sin gamla hembygd, och tillbringade oftast somrarna i Sundnäset på Öhn, som blev högkvarter för många filminspelningar under årens lopp. Hans grav på Strömsunds nya kyrkogård[2] har numera blivit ett turistmål; gravstenen är designad av Gamlin själv.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter skoltiden reste Gamlin som 19-åring till Stockholm för att studera vid Konstfack. Han studerade senare måleri i Köpenhamn och Paris, samt teaterhistoria vid Stockholms universitet. Efter att ha varit scenograf åt bland annat Stockholms studentteater mötte han i början av 1950-talet Povel Ramel, och blev inte bara scenograf utan en av de främsta idégivarna till Knäppupp-revyerna och filmerna. Hans specialitet som scenartist var ett märkligt nonsenssnack. Han imiterade träffsäkert tidens riksdagspolitiker i sketcherna "Tristdebatt i första svamlaren" och "Dilliga kammaren" och talade obegriplig dialekt som bondgubbe i filmen I rök och dans (1954) och obegriplig ryska som dirigent i filmen Ratataa (1956). Senare gjorde han en liknande roll som den ryske balettimpressarion Djagilev i Hasseåtages Picassos äventyr (1978).

Gamlin debuterade som regissör med kortfilmer i Knäppupps produktion, bland annat Från ax till limpa, en förfilm till I rök och dans, och En skogssaga om sävdykaren, dito till Martin Ljung-filmen Den store amatören (1958). Filmerna var parodier på reguljära dokumentärfilmsorter, den tråkiga undervisningsfilmen och naturfilmen.

Samtidigt gjorde han sig känd som kroginredare, med renoveringen av Operabaren, på uppdrag av Tore Wretman 1961, som främsta prestation. Berömd är också hans inredning av Teatergrillen i Stockholm år 1968. I Strömsund inredde han den nya restaurangen Hörnet år 1967, och renoverade ett antal år senare även krogdelen av det gamla Grand Hotell, där hans namn lever vidare i den Gamlinska källaren.

Den konstnärliga insats han själv satte högst var scenografierna för baletterna Eldfågeln och Törnrosa på Kungliga Operan. Yngve Gamlin är som scenograf representerad vid Scenkonstmuseet[3].

I radio spelade han den svamlande figuren Morbror Ruben. På TV var han ett av de ökända Skäggen (jämte bland andra Beppe Wolgers, Edvard Matz, Åke Söderqvist, Jan-Öjvind Swahn och Lasse O'Månsson), som sade runda ord, rapade och "spolade" ner dumma idéer i en toalett i en programserie som djupt chockerade samtiden. Det sägs att han i ett av dessa program myntade begreppet kändis för "berömd person". Han satt också med i redaktionen till Lennart Hylands TV-serie Hylands hörna. År 1966 skrev han och Beppe Wolgers monologen "Bunta ihop dom", där Lars Ekborg med stor framgång spelade tuff norrlänning. Vad som kanske är mindre känt är att Yngve Gamlin även prövat på kompositionens bana. I samband med att han var gästartist på OD:s Caprice skrev han stycket Påskantat 1972. Han har också vid ett tillfälle överraskat pianisten Jan Eyron och, i operamässig stil, "sjungit" en högtysk romans.[4] Som konstnär är han representerad med ett par kompositioner av tygtryck vid Nationalmuseum[5] i Stockholm.

Samhällsengagemang[redigera | redigera wikitext]

På 1960-talet blev han alltmer samhällskritisk och ambitiös. Han utvecklade sina dokumentärfilmsparodier i en rad säregna filmer inspelade i norra Jämtland: Hjolbänningar (1961), som handlade om myrarnas övernaturliga folk, The Flata monster (1962), om jakten på ett odjur i Ströms Vattudal, och Kan bussen komma? (1972), med uttalat regionalpolitisk vinkel. Mer litterär var TV-filmen Elsa får piano (1973), som byggde på en novell av Fritiof Nilsson Piraten. Han gjorde också tre långfilmer: Är du inte riktigt klok (1964), Jakten (1965) och Badarna (1968), som var humoristiska och kulturkritiska på ett sätt som väckte mycket blandade reaktioner. Hans sista regiuppgift var tv-serien Om kärlek är... 1982.

Republiken Jamtland[redigera | redigera wikitext]

En bestående insats i svenskt kulturliv är Republiken Jamtland, som han grundade och drev tillsammans med kollegan från Jämtland, journalisten Björn Norström. Det började med kulturfestivalen Storsjöyran 1963, då Gamlin på skämt utropade sig till utbrytarrepublikens president. Med åren fick den jämtska frihetsrörelsen alltmer politisk udd som en manifestation mot landsbygdens avfolkning och en Norrlandsfientlig näringspolitik. Höjdpunkten blev "kuppen" 1967, då Gamlin bjöds till Harpsund och liksom andra gästande statsmän fick ro i Harpsundsekan med statsminister Tage Erlander. Under roddturen klagade Gamlin över att han bara fått halvt dagtraktamente istället för helt. Gamlin började till och med borra ekan i sank innan Erlander gick med på kraven.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1955 Medverkande Spectacle, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin		 Carl-Gustaf Kruuse af Verchou Idéonteatern
1957 Medverkande Kråkslottet, revy
Karl Gerhard		 Hasse Ekman Idéonteatern

Scenografi och kostym[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1952 Huset i Montevideo
It's A Gift		 Curt Goetz och Dorian Otves Göran Gentele Folkan Scenografi
Knäppupp I - Akta huvet, revy
Povel Ramel Per-Martin Hamberg Lorensbergs Cirkus/
Folkan		 Scenografi
1953 Vildanden Henrik Ibsen Börje Mellvig Riksteatern[6] Scenografi
Saken är Oscar
Anything Goes		 P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter
Översättning Robert Brendt och Eric Sandström		 Georg Funkquist Oscarsteatern[7] Scenografi
Dårskapens timme
L'ora della fantasia		 Anna Bonacci Per Gerhard Vasateatern Scenografi
Woyzeck
Georg Büchner Bengt Lagerkvist Teatern i Gamla stan Scenografi
Lantlollan
William Wycherley Sam Besekow Alléteatern Scenografi[8]
Djuprevyn 2 meter, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin Egon Larsson Idéonteatern Scenografi
1954 Lille kommissarien
Marcel Achard Åke Falck Alléteatern Scenografi[9]
Flickan ovanpå
The Seven Year Itch		 George Axelrod Sam Besekow Alléteatern Scenografi[10]
Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin Per-Martin Hamberg Idéonteatern Scenografi
1955 I afton kl. 8
George Dandin, Jag talar till dig, Ödets man, Familjealbumet
Molière, William Saroyan, George Bernard Shaw och Noël Coward Sam Besekow
Isa Quensel
Hans Lagerkvist		 Alléteatern Scenografi och kostym[11]
Vävaren i Bagdad
Hjalmar Bergman Arne Forsberg Teatern i Gamla stan Scenografi
Spectacle, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin Carl-Gustaf Kruuse af Verchou Idéonteatern Scenografi
1956 Knäppupp III - Tillstymmelser, revy
Povel Ramel Per-Martin Hamberg Idéonteatern Scenografi
Den skandalösa historien om Mr Kettle och Mrs Moon
J. B. Priestley Per-Axel Branner Alléteatern Scenografi[12]
Katt på hett plåttak
Cat on a Hot Tin Roof		 Tennessee Williams Per Gerhard Vasateatern Scenografi
1957 Othello
William Shakespeare Börje Mellvig Riksteatern[13] Scenografi
Ont blod
The Bad Seed		 Maxwell Anderson Per-Axel Branner Alléteatern[14] Scenografi
Kråkslottet, revy
Karl Gerhard Hasse Ekman Idéonteatern Scenografi
Glädjespridaren
The Entertainer		 John Osborne Per Gerhard Vasateatern Scenografi
1958 Spetsbyxor, vaudeville
P.A. Henriksson Nils Poppe Idéonteatern Scenografi
Funny Boy, revy
Hasse Ekman och Povel Ramel Hasse Ekman Idéonteatern Scenografi
1959 Två träd, revy
Karl Gerhard Hasse Ekman Idéonteatern Scenografi
Ungdoms ljuva fågel
Sweet Bird of Youth		 Tennessee Williams Per Gerhard Vasateatern Scenografi
Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson Per Edström Idéonteatern Scenografi
1960 Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers Per Gerhard Vasateatern Kostym[15]
Milda makter
Three’s Company		 Antony Hopkins och Michael Flanders Bengt Peterson Blancheteatern[16]
Miraklet
The Miracle Worker		 William Gibson Per Gerhard Vasateatern Scenografi
Alla 4, revy
Povel Ramel Hans Dahlin Idéonteatern Scenografi
1961 Mamma San
A Majority of One		 Leonard Spigelgass Per Gerhard Vasateatern Scenografi
Ursäkta handsken, revy
Karl Gerhard Tage Danielsson Idéonteatern Scenografi[17]
Fridas visor
Birger Sjöberg Per Sjöstrand Skansens friluftsteater Scenografi
Tuppfäktning
Erik Müller Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater Scenografi
Så tuktas en argbigga
William Shakespeare Per Gerhard Vasateatern Scenografi[18]
Gungstolen
Hasse Ekman Hasse Ekman Intiman Scenografi[19]
I hatt och strumpa, revy
Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel Mille Schmidt Idéonteatern Scenografi och kostym[20]
1962 Boeing Boeing
Marc Camoletti Herman Ahlsell Vasateatern Scenografi
Fritid, jämlikhet och djävulskap, revy
Kar de Mumma Hasse Ekman Folkan Scenografi
Den tappre soldaten Svejk
Osudy dobrého vojáka Švejka za světové války		 Jaroslav Hašek
Dramatisering Karl Larsen, Översättning Nils Beyer		 Åke Falck Skansens friluftsteater Scenografi
Tillsammans med Kaj Englund
Iguanans natt
The Night of the Iguana		 Tennessee Williams Per Gerhard Vasateatern Scenografi
Pappa, pappa, stackars pappa, mamma har hängt dig i garderoben och jag känner mig så nere
Arthur L. Kopit Hans Lagerkvist Idéonteatern Scenografi[21]
Vad pappa vet om kärlek, revy
Karl Gerhard Vasateatern Scenografi
Dax igen, revy
Povel Ramel Herman Ahlsell Idéonteatern Scenografi[22]
1963 För vänskaps skull, revy
Kar de Mumma Per Gerhard Folkan Scenografi
1964 Stockholmare, vet du vaad, revy
Kar de Mumma Jackie Söderman Folkan Scenografi
1967 Spela spelet
The Roar of the Greasepaint – The Smell of the Crowd		 Leslie Bricusse och Anthony Newley Ivo Cramér Oscarsteatern Scenografi
Flickan i Montreal
Lars Forssell Jackie Söderman Dramaten Scenografi och kostym
1968 Black Comedy
Peter Shaffer
Översättning Lennart Lagerwall		 Hasse Ekman Intiman Scenografi
1969 Snark
Spike Milligan Thor Zackrisson Maximteatern Scenografi[23]
Ungkarlslyan
Promises, Promises		 Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon Ivo Cramér Oscarsteatern Scenografi[24]
1970 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring Hasse Ekman Scalateatern Scenografi[25]
Inte just nu, älskling
Not Now, Darling		 Ray Cooney och John Chapman Hasse Ekman Intiman Scenografi[26]
Csardasfurstinnan
Die Csárdásfürstin		 Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach Isa Quensel Oscarsteatern Scenografi[27]
Vi är alla lika
Kvällssol, Shadow of the evening
Pojke på delfin, Come into the garden, Maud		 Noël Coward
Översättning Per-Axel Branner		 Per-Axel Branner Maximteatern Scenografi[28]
1971 Tartuffe
Molière Mimi Pollak Dramaten Scenografi
1972 Sånt folk!, revy
Carl Zetterström Lars Amble Maximteatern Scenografi[29]
1974 Stackars Frankrike
Norman, Is That You?		 Ron Clark och Sam Bobrick
Översättning Kerstin Bernadotte		 Yngve Nordwall Maximteatern[30] Scenografi
1974 Glada änkan
Die lustige Witwe		 Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Översättning Isa Quensel		 Isa Quensel Oscarsteatern Scenografi[31]
1976 Familjens Don Juan
The Norman Conquests – Table Manners		 Alan Ayckbourn
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi[32]
1977 Familjens Don Juan II - Kärlekssemestern
The Norman Conquests – Living Together		 Alan Ayckbourn
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi[33]
Familjens Don Juan III - Förförelsen
The Norman Conquests – Round and Round the Garden		 Alan Ayckbourn
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi[34]
Charleys tant
Charley's Aunt		 Brandon Thomas
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi[35]
1978 Min fru går igen
Blithe Spirit		 Noël Coward
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi[36]
1979 Sängkammarfars
Bedroom Farce		 Alan Ayckbourn
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi[37]
1980 Vågar vi älska
Chapter Two		 Neil Simon
Översättning Per Gerhard		 Per Gerhard Vasateatern Scenografi och ljus[38]
1983 Rampfeber
Noises Off		 Michael Frayn Per Gerhard Vasateatern Scenografi[39]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Gamlin, Yngve Daniel Petrus
  2. ^ Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Gamlin, Yngve Daniel Petrus
  3. ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar”. calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 13 november 2017. 
  4. ^ Yngve Gamlin på Discogs
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ ”Teater Musik Film: Riksteaterns spelplan vårsäsongen 1953”. Dagens Nyheter: s. 7. 8 januari 1953. Arkiverad från originalet den 24 november 2021. https://web.archive.org/web/20211124130432/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-torsdag-8-januari-1953-sida-7_1950.jpeg. Läst 24 november 2021. 
  7. ^ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015. 
  8. ^ ”Teater Musik Film: 'Lantlollan' repeterar”. Dagens Nyheter: s. 11. 21 oktober 1953. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-10-21/285/11. Läst 18 januari 2016. 
  9. ^ ”Alléteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. 12 april 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-04-12/100/14. Läst 18 januari 2016. 
  10. ^ Ebbe Linde (28 augusti 1954). ”Flickan ovanpå”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-08-28/232/12. Läst 18 januari 2016. 
  11. ^ ”Ett handtag åt enaktaren”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 januari 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-01-02/1/18. Läst 20 januari 2016. 
  12. ^ ”Den skandalösa historien om Mr Kettle och Mrs Moon”. Dagens Nyheter: s. 14. 17 november 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-11-17/313/14. Läst 18 januari 2016. 
  13. ^ ”Riksteatern ger ny Millerpjäs”. Dagens Nyheter: s. 12. 4 januari 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-01-04/3/12. Läst 26 maj 2018. 
  14. ^ Ebbe Linde (6 april 1957). ”'Ont blod' på Alléteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-04-06/95/14. Läst 27 december 2021. 
  15. ^ ”'Äventyret' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 14. 20 februari 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-02-20/49/14. Läst 23 augusti 2015. 
  16. ^ Barbara (8 juli 1960). ”Munter opera på Blanche”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-07-08/182/10. Läst 4 september 2020. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 46. 14 april 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-04-14/100/46. Läst 21 januari 2016. 
  18. ^ ”Scencharm behärskade Vasan: Jubileum med Argbiggan”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-02/267/18. Läst 22 augusti 2015. 
  19. ^ ”Hasse Ekmans tre roller i 'Gungstolen' på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 12. 11 november 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-11/306/12. Läst 22 augusti 2015. 
  20. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 42. 17 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-11-17/312/42. Läst 21 januari 2016. 
  21. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 41. 10 oktober 1962. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-10-10/275/41. Läst 21 januari 2016. 
  22. ^ S B-l (13 december 1962). ”Jubelknäppen: Oskuld med stimulerande arsenikdoft”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-12-13/338/14. Läst 21 januari 2016. 
  23. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 
  24. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  25. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 49. 13 februari 1970. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-13/42/49. Läst 22 januari 2016. 
  26. ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016. 
  27. ^ ”Czardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  28. ^ Bengt Jahnsson (23 oktober 1970). ”Trion på Maxim är skicklig men Coward var bättre förr”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-23/288/21. Läst 30 oktober 2016. 
  29. ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016. 
  30. ^ Bengt Jahnsson (10 februari 1974). ”På Maxim: Löwenadler härlig i kvickt snickeri”. Dagens Nyheter: s. 30. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-02-10/40/30. Läst 20 september 2020. 
  31. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24803&pos=34. Läst 26 juni 2015. 
  32. ^ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015. 
  33. ^ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015. 
  34. ^ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015. 
  35. ^ Bengt Jahnsson (2 oktober 1977). ”Genial tant på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-10-02/267/18. Läst 17 april 2016. 
  36. ^ Åke Lundqvist (23 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-23/258/14. Läst 17 april 2016. 
  37. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016. 
  38. ^ Ruth Halldén (25 september 1980). ”Sven Lindbergs kväll”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1980-09-25/262B/26. Läst 17 april 2016. 
  39. ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015. 
  40. ^ Strömsunds kommuns kulturstipendiater 1972– Arkiverad 29 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Yngve_Gamlin&oldid=54229168”