Världsmästerskapet i fotboll 1982

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Världsmästerskapet i fotboll 1982

Världsmästerskapet i fotboll
Evenemangsfakta
Datum	13 juni–11 juli 1982
Arrangör	Fifa och RFEF
Värdnation	Spanien
Spelplatser	14
Deltagare
Nationer i kval	107
Nationer	24
Statistik
Matcher	52
Mål	146 (2,8 per match)
Flest mål	Paolo Rossi (6 mål)
Bäste spelare	Paolo Rossi
Fair play	Brasilien
0
Mästare	Italien (3:e titeln)
Finalist	Västtyskland
Trea	Polen
000Fyra	Frankrike
Föregående Följande
1978 Argentina Mexiko 1986

Världsmästerskapet i fotboll 1982 spelades i Spanien. Efter ett knapert gruppspel med enbart oavgjorda matcher lossnade det för Italien som tog sitt tredje VM-guld genom seger mot de regerande Europamästarna Västtyskland i finalen.

Det italienska laget var utdömt av många före slutspelet och många av spelarna ansågs ha passerat bäst-före-datum för länge sedan. Laget visade mästarklass först i det andra gruppspelet där en 2–1-seger mot de regerande mästarna Argentina gav en avgörande match mot Brasilien (med stjärnor som Sócrates och Zico) om semifinalplatsen. Via en stark 3–2-seger där Paolo Rossi gjorde tre mål var Italien plötsligt en favorit till VM-titeln och man kunde därpå triumfera via 2–0 i semifinalen mot Polen och 3–1 i finalen i Madrid mot Västtyskland.

I gruppspelet svarade Algeriet för en stor skräll när man besegrade Västtyskland med 2–1. Inför sista gruppspelsomgången var förutsättningarna sådana att tyskarna behövde besegra Österrike med 1–0 för att de båda tysktalande lagen skulle avancera till nästa omgång på bekostnad av Algeriet. Detta var precis också just vad som hände i det som i efterspelet skulle kallas "Skandalen i Gijón". Västtyskland tog ledningen efter tio minuter varpå båda lagen i princip slutade spela fotboll. Anledningen till att man kunde spela på resultatet var att Algeriet redan hade spelat sina tre matcher. Denna händelse ledde till att man i framtida VM-turneringar lät de två sista matcherna i varje grupp spelas samtidigt.

Semifinalen mellan Frankrike och Västtyskland tillhör VM-historiens mer dramatiska matcher med en högst kontroversiell incident. I andra halvlek löpte den franske backen Patrick Battiston på en boll i friläge mot det tyska målet och på väg att hinna först, men den utrusande tyske målvakten Harald Schumacher struntade i bollen och hoppade istället rakt in i fransmannen som blev liggande medvetslös på marken för att senare bäras ut på bår. Trots överfallet blåste domaren inte ens frispark till fransmännen. Vid full tid var ställningen 1–1 och i förlängningen hämtade tyskarna in ett 1–3-underläge till 3–3 för att sedan vinna straffsparksläggningen.

Kvalspel[redigera | redigera wikitext]

Mästerskapet utökade från 16 till 24 lag i huvudturneringen efter VM 1978. 107 nationer deltog i kvalspelet.

Spelorter[redigera | redigera wikitext]

A Coruña Alicante Barcelona Bilbao Elche Gijón Madrid Málaga Oviedo Sevilla Valencia Valladolid Vigo Zaragoza	Spanien 1982 visa • redigera	A Coruña	Alicante	Bilbao	Barcelona
		Riazor Kapacitet: 34 600	José Rico Pérez Kapacitet: 38 000	San Mamés Kapacitet: 47 000	Camp Nou Kapacitet: 120 000	Sarrià Kapacitet: 44 000
	Elche	Gijón	Madrid		Málaga	Oviedo
	Nuevo Kapacitet: 40 000	El Molinón Kapacitet: 47 000	Santiago Bernabéu Kapacitet: 91 000	Vicente Calderón Kapacitet: 66 000	La Rosaleda Kapacitet: 44 000	Carlos Tartiere Kapacitet: 23 000
	Sevilla		Valencia	Valladolid	Vigo	Zaragoza
	Ramón Sánchez Pizjuán Kapacitet: 70 500	Benito Villamarín Kapacitet: 47 500	Luis Casanova Kapacitet: 55 000	José Zorrilla Kapacitet: 30 000	Balaídos Kapacitet: 31 800	La Romareda Kapacitet: 42 000

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Omgång 1[redigera | redigera wikitext]

24 lag delades in i sex grupper om fyra lag i respektive grupp. De två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till den andra gruppspelsomgången.

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Polen	3	1	2	0	5	1	+4	4
2	Italien	3	0	3	0	2	2	0	3
3	Kamerun	3	0	3	0	1	1	0	3
4	Peru	3	0	2	1	2	6	−4	2

	14 juni, 17:15	Italien	0 – 0	Polen	Balaídos, Vigo

	15 juni, 17:15	Peru	0 – 0	Kamerun	Estadio de Riazor, A Coruña

	18 juni, 17:15	Italien	1 – 1	Peru	Balaídos, Vigo

	19 juni, 17:15	Polen	0 – 0	Kamerun	Estadio de Riazor, A Coruña

	22 juni, 17:15	Polen	5 – 1	Peru	Estadio de Riazor, A Coruña

	23 juni, 17:15	Italien	1 – 1	Kamerun	Balaídos, Vigo

Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Västtyskland	3	2	0	1	6	3	+3	4
2	Österrike	3	2	0	1	3	1	+2	4
3	Algeriet	3	2	0	1	5	5	0	4
4	Chile	3	0	0	3	3	8	−5	0

	16 juni, 17:15	Västtyskland	1 – 2	Algeriet	El Molinón, Gijón

	17 juni, 17:15	Chile	0 – 1	Österrike	Estadio Carlos Tartiere, Oviedo

	20 juni, 17:15	Västtyskland	4 – 1	Chile	El Molinón, Gijón

	21 juni, 17:15	Algeriet	0 – 2	Österrike	Estadio Carlos Tartiere, Oviedo

	24 juni, 17:15	Algeriet	3 – 2	Chile	Estadio Carlos Tartiere, Oviedo

	25 juni, 17:15	Västtyskland	1 – 0	Österrike	El Molinón, Gijón

Grupp 3[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Belgien	3	2	1	0	3	1	+2	5
2	Argentina	3	2	0	1	6	2	+4	4
3	Ungern	3	1	1	1	12	6	+6	3
4	El Salvador	3	0	0	3	1	13	−12	0

	13 juni, 20:00	Argentina	0 – 1	Belgien	Camp Nou, Barcelona

	15 juni, 21:00	Ungern	10 – 1	El Salvador	Nuevo Estadio, Elche

	18 juni, 21:00	Argentina	4 – 1	Ungern	Estadio José Rico Pérez, Alicante

	19 juni, 21:00	Belgien	1 – 0	El Salvador	Nuevo Estadio, Elche

	22 juni, 21:00	Belgien	1 – 1	Ungern	Nuevo Estadio, Elche

	23 juni, 21:00	Argentina	2 – 0	El Salvador	Estadio José Rico Pérez, Alicante

Grupp 4[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	England	3	3	0	0	6	1	+5	6
2	Frankrike	3	1	1	1	6	5	+1	3
3	Tjeckoslovakien	3	0	2	1	2	4	−2	2
4	Kuwait	3	0	1	2	2	6	−4	1

	16 juni, 17:15	England	3 – 1	Frankrike	Estadio San Mamés, Bilbao

	17 juni, 17:15	Tjeckoslovakien	1 – 1	Kuwait	Estadio José Zorrilla, Valladolid

	20 juni, 17:15	England	2 – 0	Tjeckoslovakien	Estadio San Mamés, Bilbao

	21 juni, 17:15	Frankrike	4 – 1	Kuwait	Estadio José Zorrilla, Valladolid

	24 juni, 17:15	Frankrike	1 – 1	Tjeckoslovakien	Estadio José Zorrilla, Valladolid

	25 juni, 17:15	England	1 – 0	Kuwait	Estadio San Mamés, Bilbao

Grupp 5[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Nordirland	3	1	2	0	2	1	+1	4
2	Spanien	3	1	1	1	3	3	0	3
3	Jugoslavien	3	1	1	1	2	2	0	3
4	Honduras	3	0	2	1	2	3	−1	2

	16 juni, 21:00	Spanien	1 – 1	Honduras	Estadio Luis Casanova, Valencia

	17 juni, 21:00	Jugoslavien	0 – 0	Nordirland	La Romareda, Zaragoza

	20 juni, 21:00	Spanien	2 – 1	Jugoslavien	Estadio Luis Casanova, Valencia

	21 juni, 21:00	Honduras	1 – 1	Nordirland	La Romareda, Zaragoza

	24 juni, 21:00	Honduras	0 – 1	Jugoslavien	La Romareda, Zaragoza

	25 juni, 21:00	Spanien	0 – 1	Nordirland	Estadio Luis Casanova, Valencia

Grupp 6[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Brasilien	3	3	0	0	10	2	+8	6
2	Sovjetunionen	3	1	1	1	6	4	+2	3
3	Skottland	3	1	1	1	8	8	0	3
4	Nya Zeeland	3	0	0	3	2	12	−10	0

	14 juni, 21:00	Brasilien	2 – 1	Sovjetunionen	Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla

	15 juni, 21:00	Skottland	5 – 2	Nya Zeeland	Estadio La Rosaleda, Málaga

	18 juni, 21:00	Brasilien	4 – 1	Skottland	Estadio Benito Villamarín, Sevilla

	19 juni, 21:00	Sovjetunionen	3 – 0	Nya Zeeland	Estadio La Rosaleda, Málaga

	22 juni, 21:00	Sovjetunionen	2 – 2	Skottland	Estadio La Rosaleda, Málaga

	23 juni, 21:00	Brasilien	4 – 0	Nya Zeeland	Estadio Benito Villamarín, Sevilla

Omgång 2[redigera | redigera wikitext]

12 lag kvalificerade sig vidare från första omgången, och delades upp i fyra grupper om tre lag. Det lag ur respektive grupp som hade flest poäng kvalificerade sig till spel i utslagsspelet (semifinal).

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Polen	2	1	1	0	3	0	+3	3
2	Sovjetunionen	2	1	1	0	1	0	+1	3
3	Belgien	2	0	0	2	0	4	−4	0

	28 juni, 21:00	Polen	3 – 0	Belgien	Camp Nou, Barcelona

	1 juli, 21:00	Belgien	0 – 1	Sovjetunionen	Camp Nou, Barcelona

	4 juli, 21:00	Sovjetunionen	0 – 0	Polen	Camp Nou, Barcelona

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Västtyskland	2	1	1	0	2	1	+1	3
2	England	2	0	2	0	0	0	0	2
3	Spanien	2	0	1	1	1	2	−1	1

	29 juni, 21:00	Västtyskland	0 – 0	England	Santiago Bernabéu-stadion, Madrid

	2 juli, 21:00	Västtyskland	2 – 1	Spanien	Santiago Bernabéu-stadion, Madrid

	5 juli, 21:00	Spanien	0 – 0	England	Santiago Bernabéu-stadion, Madrid

Grupp C[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Italien	2	2	0	0	5	3	+2	4
2	Brasilien	2	1	0	1	5	4	+1	2
3	Argentina	2	0	0	2	2	5	−3	0

	29 juni, 17:15	Italien	2 – 1	Argentina	Estadio Sarriá, Barcelona

	2 juli, 17:15	Argentina	1 – 3	Brasilien	Estadio Sarriá, Barcelona

	5 juli, 17:15	Italien	3 – 2	Brasilien	Estadio Sarriá, Barcelona

Grupp D[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Frankrike	2	2	0	0	5	1	+4	4
2	Österrike	2	0	1	1	2	3	−1	1
3	Nordirland	2	0	1	1	3	6	−3	1

	28 juni, 17:15	Österrike	0 – 1	Frankrike	Estadio Vicente Calderón, Madrid

	1 juli, 17:15	Österrike	2 – 2	Nordirland	Estadio Vicente Calderón, Madrid

	4 juli, 17:15	Nordirland	1 – 4	Frankrike	Estadio Vicente Calderón, Madrid

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

Slutspelsträd[redigera | redigera wikitext]

	Semifinaler				Final v • r
	Polen	0
	Italien	2
					Italien	3
					Västtyskland	1
					Bronsmatch
	Västtyskland (str.)	3 (5)		Polen	3
	Frankrike	3 (4)			Frankrike	2

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

49	8 juli	Polen	0 – 2	Italien	Camp Nou
17:15			(0 – 1) Rapport	Rossi  22′, 73′	Barcelona Publik: 50 000 Domare: Juan Daniel Cardellino (Uruguay)

50	8 juli	Västtyskland	3 – 3  (e.fl.)	Frankrike	Estadio Ramón Sánchez Pizjuán
21:00		Littbarski  17′ Rummenigge  102′ Fischer  108′	(1 – 1, 1 – 1) Rapport	Platini  26′ (str.) Trésor  92′ Giresse  98′	Sevilla Publik: 63 000 Domare: Charles Corver (Nederländerna)
		Kaltz Breitner Stielike Littbarski Rummenigge Hrubesch	Straffsparksläggning 5 – 4	Giresse Amoros Rocheteau Six Platini Bossis

Bronsmatch[redigera | redigera wikitext]

51	10 juli	Polen	3 – 2	Frankrike	Estadio José Rico Pérez
20:00		Szarmach  40′ Majewski  44′ Kupcewicz  46′	(2 – 1) Rapport	Girard  13′ Couriol  72′	Alicante Publik: 28 000 Domare: António Garrido (Portugal)

Final[redigera | redigera wikitext]

52	11 juli	Italien	3 – 1	Västtyskland	Santiago Bernabéu-stadion
20:00		Rossi  57′ Tardelli  69′ Altobelli  81′	(0 – 0) Rapport	Breitner  83′	Madrid Publik: 90 000 Domare: Arnaldo Cézar Coelho (Brasilien)

VM-profiler[redigera | redigera wikitext]

• 

  Italien: Bruno Conti, Paolo Rossi, Dino Zoff
• Västtyskland: Pierre Littbarski, Karl-Heinz Rummenigge
• Polen: Zbigniew Boniek
• Frankrike: Alain Giresse, Michel Platini, Jean Tigana
• Argentina: Diego Maradona, Daniel Passarella
• Brasilien: Éder, Falcão, Júnior, Sócrates, Zico
• Nordirland: Gerry Armstrong

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i fotboll 1982.
  Bilder & media
• ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/82f.html. Läst 18 juni 2011. 
• ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/82full.html. Läst 18 juni 2011.