Szczecins spårvägar

	Spårvägen i Stettin/Szczecin
	En ny spårvagn av typen Moderus Beta
Allmänt
Plats	Szczecin
Antal linjer	12
Antal hållplatser	98
Organisation
Invigd	12 augusti 1879
Trafikoperatör	Tramwaje Szczecińskie
Tekniska fakta
Banlängd	64 kilometer
Linjelängd	112,77 kilometer
Antal spår	2
Spårvidd	1435 millimeter
Matning	Kontaktledning 750 V
Linjekarta

Szczecins Spårvägar eller Stettins Spårvägar (polska: Tramwaje w Szczecinie) är en normalspårig spårväg i Stettin, Polen, och består av 12 linjer. Spårvägen tillkom 12 augusti 1879 i den dåvarande tyska staden Stettin och är idag 112,77 km lång. Spårvägen har två depåer och tolv vändslingor. Trafiken bedrivs av Tramwaje Szczecińskie på uppdrag av ZDiTM (Zarząd Dróg i Transportu Miejskieg). Turistlinjen drivs av en museiförening.

Spårvägslinjer[redigera | redigera wikitext]

Sträcka^[2]^[3]	Längd	Tid	Hållplatser
Głębokie ↔ Potulicka	9,4 km	34-35 min	20
Dworzec Niebuszewo ↔ Turkusowa	11,5 km	30 min	17-19
Zajezdnia Pogodno – Las Arkoński – Pomorzany	8,7 km	33-34 min	22
Krzekowo ↔ Pomorzany	7,7 km	26-27 min	18
Krzekowo ↔ Stocznia Szczecińska	7,6 km	28-29 min	17-18
Gocław ↔ Pomorzany	10,9 km	35-36 min	23-24
Krzekowo ↔ Basen Górniczy	10 km	32-33 min	18
Gumieńce ↔ Turkusowa	13 km	32-33 min	19-20
Głębokie ↔ Potulicka	8,9 km	32-35 min	18
Las Arkoński ↔ Gumieńce	9,5 km	36 min	22-23
Ludowa ↔ Pomorzany	8,7 km	35 min	19-20
Dworzec Niebuszewo ↔ Pomorzany	6,9 km	29 min	18

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hästspårvägen[redigera | redigera wikitext]

Den 21 oktober 1872 innan rivningen av stadsmuren, fick den tyske ingenjören Johannes Büssing uppdrag av kungliga polisdirektoratet i Berlin att få bygga en hästdragen spårvägslinje i Stettin. Sex år senare skrevs ett kontrakt med staden Stettin om att bygga en hästspårvagn. Den 25 mars 1879 grundades Stettiner Strassen-Eisenbahn-Gesellschaft som fick uppdraget att köra spårvagnarna i staden. Den 23 augusti 1879 togs den första hästdragna spårvagnslinjen i drift. Den ledde från Westend via Berliner Tor, Rossmarkt och Königstor till Elysium. Två månader senare, den 16 oktober 1879, togs den andra linjen i drift. Den ledde från Frauendorf via Ludowa, Königstor och Berliner Tor till Al. 3 Maja. Rutten för den första linjen användes mellan Berliner Tor och Grabower Straße. Linjenätets längd var då cirka 11,5 kilometer. 20 tvåaxlade vagnar från Würzburg fungerade som fordon och företaget hade också 80 hästar till sitt förfogande. Den första depån var belägen vid dagens Wojska Polskiego, där fordonen och hästarna förvarades. Den 3 augusti 1885 delades linjen som byggdes först i två linjer, en linjegren ledde från huvudstationen till Elysium och den andra från huvudstationen till Westend. En annan linje öppnades samma dag. Denna ledde från Cap Cherie till Dampfschiffbollwerk. Denna linje hade från början ingen anslutning till resten av spårvägsnätet, utan fick det först år 1887.

Elektrifiering[redigera | redigera wikitext]

Den 4 juli 1897 togs den första elektriska spårvagnslinjen i drift. Den ledde från Westend till Breite Straße. År 1898 ägde Stettin Straßen-Eisenbahn-Gesellschaft fortfarande 39 hästdragna spårvagnar och 198 hästar. Under tiden som följde omvandlades de hästdragna spårvagnslinjerna till eldrift av AEG. År 1900 slutfördes elektrifieringen av alla spårvagnslinjer. Vissa delar av linjenätet vid denna tidpunkt hade redan då fått dubbelspår. Den 1 oktober 1904 öppnades linjen från Berliner Tor till Zentralfriedhof (Centralkyrkogården). 1905 numrerades linjerna och fick olika färger^[4].

Linje 1: Westend (Łękno) – Lastadie (Łasztownia) (Linjefärg: Gul)

Linje 2: Berliner Tor (Brama Portowa) – Zentralfriedhof (Cmentarz Centralny) (Linjefärg: Grå)

Linje 3: Nemitz (Niemierzyn) – Stettins Centralstation (Linjefärg: Orange)

Linje 4: Pommerensdorf (Pomorzany) – Arndtplatz (pl. Szarych Szeregów) (Linjefärg: Grön)

Linje 5: Alleestr. (Wawrzyniaka) – Turnerstr. (Jagiellońska) – Unterwiek (Jana z Kolna) (Linjefärg: Blå)

Linje 6: Stettins Centralstation – Zabelsdorf (Niebuszewo) (Linjefärg: Vit)

Linje 7: Frauendorf (Golęcino) – Bellevue (Potulicka) (Linjefärg: Röd)

1907 öppnades spårvagnsdepån i Niemierzyn. På grund av inköp av nya fordon behövdes ytterligare en depå. Golęcin-depån togs i drift 1912. De befintliga spårvagnslinjerna utökades flera gånger fram till första världskriget. 1912 togs linje 8 i drift. Den ledde från Schinkelplatz (pl. Kościuszki) till Grabower Straße. Inga förändringar gjordes i spårvagnsnätet förrän 1923 på grund av första världskriget. Från 1920 till 1924 sjönk passagerarantalet igen på grund av inflationen. Från 1923 ledde linje 4 till Zentralfriedhof, medan linje 2 och 8 stängdes av på grund av brist på fordon. Linje 2 återaktiverades sedan året efter, då 20 nya fordon levererades från Dessau. Med leveransen av 42 nya fordon kunde verksamheten på de återstående linjerna upprätthållas. 1924 stängdes sträckan mellan Stettins centralstation och Zentralfriedhof och linje 4 slutade vid Stettins centralstation. 1926 påbörjades byggnadsarbetet av en spårvagnsförbindelse till Stettins flygplats och utbyggnaden av flygplatsen stod klar 1927. På grund av många önskningar från bostadsområdena i staden att få separata spårvagnsförbindelse så förlängdes spårvagnslinjerna sedan flera gånger. Medelhastigheten för spårvagnarna var ca 16 km/h. 1934 bytte linjerna 5 och 7 nummer med varandra. Spårvägsnätets längd var 50,3 kilometer 1940 och 58,8 miljoner resor gjordes då. I mitten av andra världskriget fick verksamheten avbrytas på vissa linjer eftersom de inte längre var framkomliga på grund av de allierade bombningarna av staden. Den 24 april 1945 beslutade de tyska myndigheterna att helt överge driften av spårvagnen på grund av röda armens offensiv.

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget hade ca 75 procent av luftledningarna, 70 procent av fordonsparken och 56 procent av hela spårvagnsnätet förstörts.

Med inköp av nya fordon och ombyggnad av banorna kunde verksamheten återupptas den 12 augusti 1945. Till en början trafikerades endast linjerna 1, 3, 4 och 7. Linje 6 kunde inte tas i drift igen förrän 1946, eftersom bron över järnvägsanläggningen vid Stettins centralstation behövdes återuppbyggas då den förstördes i slutet på kriget.

År 1948 hade trafiken återupptagits på sju linjer:

Linje 1: Zajezdnia Pogodno – Wojska Polskiego – Brama Portowa

Linje 2: Kołłątaja – Niebuszewo (Zabelsdorf)

Linje 3: Pomorzany (Tiergarten) – Las Arkoński

Linje 4: Powstanców Wlkp. – Hauptbahnhof

Linje 5: Lubeckiego – Ku Słoścu

Linje 6: Gocław – Lubeckiego

Linje 7: Żołnierska – Jana z Kolna (Unterwiek)

Under perioden som följde öppnades linje 8 igen. Sedan Lubeckiegobron återinvigdes 1950 kunde förlängningen av linje 5 till Gocław åter tas i drift. Samma år ändrades sträckningen för spårvagnslinje 6, den gick från Nocznickiego till Potulicka. En ringspårvägslinje kunde upprättas av linje 6 i början av 1951. 1953 togs en ny linje i drift. Den betecknades som linje 9 och gick från Żołnierska till Wawrzyniaka. Ett år senare följde ytterligare en linjeutbyggnad, några linjer kunde förlängas till en ny terminal vid Krzekowo. 1953 fick spårvägen 16 fordon av fabrikatet LOWA ET50, som ursprungligen byggdes 1951 för Warszawas spårväg^[5]. Dessutom kom 17 äldre järnvägsvagnar från Warszawa och Wroclaw. Ytterligare förlängningar av spårvagnslinjerna 1 och 8 följde 1955. Sedan driften av linje 9 inte längre lönat sig upphörde den 1957. Efter 1961 byggdes en ny linje 9 från Zajezdnia Pogodno till Potulicka. Ytterligare en Konstal 4N-spårvagn levererades till spårvägen 1962. Under perioden som följde togs begagnade fordon från Warszawa och Wroclaw över.

År 1964 var följande linjer i drift^[4]:

Linje 1: Głębokie – Wojska Polskiego – Brama Portowa – Potulicka

Linje 2: Niebuszewo – Wyzwolenia – Brama Portowa – Wyszyńskiego – Gdańska – Basen Kaszubski

Linje 3: Pomorzany – Las Arkoński

Linje 4: Pomorzany – pl. Kościuszki – Piłsudskiego – Brama Portowa – Hauptbahnhof

Linje 5: Krzekowo – Mickiewicza – Jagiellońska – Obronców Stalingradu – Matejki – Stocznia Szczecińska – Stocznia Remontowa

Linje 6: Gocław – Dworcowa

Linje 7: Krzekowo – Mickiewicza – Jagiellońska – Obronców Stalingradu – Wyszaka – Stocznia Szczecińska

Linje 8: Gumieńce – Brama Portowa – Gdańska – Basen Kaszubski

Linje 9: Zajezdnia Pogodno – Wojska Polskiego – Potulicka

Den 26 april 1965 ändrades linjerutten för spårvagnslinjerna 1, 7 och 9. En ny linje 10 invigdes den 27 oktober 1967, vilken leder från Stocznia Remontowa till Wawrzyniaka. Linje 11 invigdes den 15 december 1974, den ledde till Pomorzany till Ludowa. Den 4 juli 1983 togs förlängningen av linje 2 till Basen Górniczy i drift. 1985 togs linje 12 i drift mellan Pomorzany till Glebokie. 1991 lades spårvagnslinjen 1 och 10 ned på grund av dåligt reseunderlag. 1995 lades spårvagnslinjen 3 ned, men återuppstod 1996 med en kortare sträcka. Den 2 januari 1996 återinvigdes linje 1 med en ny linjesträckning. I januari 1996 beslutade staden att ta över gamla fordon från Düsseldorf och renovera dem i Stettin. 2006 avslutades ett kontrakt med BVG för att ta över 21 spårvagnar av typen Tatra i KT4DT. Under perioden som följde sålde BVG ytterligare 12 fordon av denna typ till Stettin.

Fordonspark[redigera | redigera wikitext]

Spårvagnstyp	I drift sedan	Antal vagnar
Konstal 105Ng/2015 (moderniserad 105Na)	2015	12
Konstal 105N2k/2000/S	2001	14
Protram 105N2k/2000/D	2007	6
Tatra KT4DtM	2006	73
Tatra T6A2D	2008	48
Moderus Alfa HF09 (modernised 105Na)	2008	2
Moderus Alfa HF10AC (modernised 105Na)	2011	12
PESA 120NaS	2011	6
PESA 120NaS2	2013	22
Moderus Beta	2014/2018	6