Svaveldioxid
| Svaveldioxid | |||
  | |||
| Systematiskt namn | Svavel(IV)dioxid | ||
|---|---|---|---|
| Kemisk formel | SO2 | ||
| Molmassa | 64,07 g/mol | ||
| Utseende | Färglös gas | ||
| CAS-nummer | 7446-09-5 | ||
| SMILES | O=S=O | ||
| Egenskaper | |||
| Densitet | 2,551 × 10-3 g/cm³ | ||
| Löslighet (vatten) | 115,8 g/l (20 °C) | ||
| Smältpunkt | -75,5 °C | ||
| Kokpunkt | -10,0 °C | ||
| Faror | |||
| Huvudfara |
| ||
| NFPA 704 |
0 3 0 | ||
| LD50 | 3000 ppm (inhalerad) | ||
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |||
Svaveldioxid, SO2, är en färglös och hostretande gas. Gasen bildas naturligt då biologiskt material bryts ner. Den uppstår även vid förbränning av fossila och andra svavelhaltiga ämnen. I vatten löser den sig lätt varvid svavelsyrlighet bildas. Den största naturliga källan till svaveldioxid är vulkaner.
Då gasen kommit ut i atmosfären oxideras den till svaveltrioxid (2 SO2 + O2 → 2 SO3) som sedan med vatten bildar svavelsyra (SO3 + H2O → H2SO4), vilket bidrar till försurning.
Hygieniskt gränsvärde: 2 ppm.
Direkt inandning av halter över 400-500 ppm kan vara livshotande.
Som konserveringsmedel i livsmedel betecknas svaveldioxid med E-nummer E 220.
Struktur och bindning[redigera | redigera wikitext]
Svaveldioxid är en böjd molekyl med C2v-symmetri. Bindningen mellan svavel och syre kan med valensbindningsteori, som enbart tar hänsyn till s- och p-orbitalerna, beskrivas med resonans mellan två resonansstrukturer i enlighet med bilden nedan.
Dessa resonansstrukturer med en laddning på svavelatomen förklarar varför svaveldioxidmolekylen är böjd, till skillnad mot exempelvis koldioxid, som är en rak molekyl. Svavel-syrebindningen i svaveldioxid har ett bindningstal på 1,5.
Produktion[redigera | redigera wikitext]
Svaveldioxid produceras genom att man bränner svavel i luft eller ren syrgas.
Det produceras även när man bränner svavelväte.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Svaveldioxid används främst för tillverkning av svavelsyra genom vidareoxidation till svaveltrioxid som tillsammans med vatten bildar svavelsyra. Eftersom svaveldioxid kondenserar vid -10 °C så kan gasen lätt göras flytande med till exempel torris och fraktas lätt.
I pappers- och massaindustrin används det i sulfitprocessen för tillverkning av kemisk pappersmassa.
Även i sulfatprocessen används SO2, bland annat för pH-justering. I blekeriet används SO2 även för att ta bort rester av väteperoxid (restVP).
Det används även som konserveringsmedel (nummer E 220) i livsmedelsindustrin, särskilt i torkad frukt, olika frukt- och grönsaksberedningar, potatismospulver, fiskprodukter, senap, öl och vin.[1] Utöver det även för att bleka och gulfärga torkade aprikoser.[källa behövs] Svaveldioxid och sulfiter är effektiva mot bakterier och har även antioxidativ effekt.[1]
Utsläpp[redigera | redigera wikitext]
I Sverige har svaveldioxidutsläppen minskat kraftigt sedan 1970-talet. År 1980 låg utsläppen på cirka 500 000 ton och hade år 1990 minskat med 79% till cirka 105 000 ton. Därefter har utsläppen fortsatt minska och var 2009 nere i cirka 30 000 ton, vilket är en minskning med 72% jämfört med 1990, och 94% jämfört med 1980. Orsaken till minskningen är framför allt förbättrad rökgasrening i stora förbränningsanläggningar och inom industrin samt en övergång till svavelfattig olja. Ersättning av kol och olja med biobränslen har också minskat utsläppen.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Anders Karlén. Svaveldioxidens inverkan på mark och skog, sjöar, vattendrag och fisk : översikt. Allmänna Förlaget. ISBN 91-7186-009-6.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”E 220 - Svaveldioxid”. Livsmedelsverket. http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/tillsatser-e-nummer/sok-e-nummer/e-220---svaveldioxid/. Läst 28 april 2016.
- ^ Naturvårdsverket[död länk]