Surt

För smaken, se Grundsmak#Surhet. För staden i Libyen, se Sirt. För distriktet i Libyen, se Surt (distrikt).
Jätten Surt

Surt (fornisländska: Surtr (den svarte); jämför danskans sort) är i nordisk mytologi anfader och den mäktigaste av eldtursar. Det är en jätte i underjorden som är eldens härskare och väktare i Muspelheim.

I eddadikten Völuspá berättas att Surt har ett brinnande svärd som lyser starkare än solen och när jordens undergång, Ragnarök, är i antågande går han i spetsen mot gudarna i Asgård. Han möter Frej, som har bytt bort sitt beryktade självsvingade svärd mot att få gifta sig med jättinnan Gerd. Surt blir svårt sargad av Frej i striden, då Frej borrar in sitt vapen, ett hjorthorn, djupt in i Surts ögonhåla. Surt klyver Frej, men förgås själv, galen av smärta, i de världsuppslukande vågorna av eld och i det vattenflöde som strömmar när marken rämnar.

Surttradition på Island[redigera | redigera wikitext]

På Island anses Surt även vara förbunden med vulkanisk aktivitet. Ortnamnet Surtsey ("Surts ö") är bildat av denne eldturs namn. Enligt den isländska traditionen bodde Surt en gång i tiden i grottan Surtshellir. Grottan nämndes för första gången i Landnámabók. Forskaren Rudolf Simek tror att Surt har funnits länge inom den germanska mytologin och att när nordmännen anlände till Island måste vulkanerna fått dem att omedelbart tänka på Surt.[1] Ett äldre exempel är Surtshellir ("Surts grotta"), där man funnit spår av förkristna kulthandlingar[2].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Simek, Rudolf (2007). Dictionary of Northern Mythology. sid 303–304.
  2. ^ Ritual responses to catastrophic volcanism in Viking Age Iceland: Reconsidering Surtshellir Cave through Bayesian analyses of AMS dates, tephrochronology, and texts". Journal of Archaeological Science. 126: 105316. 2021-02-01. doi:10.1016/j.jas.2020.105316. ISSN 0305-4403.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Surt&oldid=51324498”