1967 införlivades Ullvätterns landskommun i Storfors köping. Storfors kommun bildades vid kommunreformen 1971 genom en ombildning av Storfors köping.[6]
I kommunen utgörs berggrunden främst av granit, vilket formar en relativt plan yta genombruten av huvudsakligen nord-sydliga sprickdalar. Ett antal betydande sjöar inom Letälvens vattensystem, såsom Ullvettern, Öjevettern, Stor-Lungen och Alkvettern, är samlade längs ett milsbrett dalstråk i nord-sydlig riktning.
Kring dessa sjöar finns uppodlade jordar, och det odlade landskapet kantas av dungar av lövskog och ängsmarker. Skogsområden bestående av tallskog och blåbärsgranskog sträcker sig väster och öster om dalstråket, där berggrunden till största delen är täckt av näringsfattig morän.[8]
Fram till början av 1980-talet dominerades Storfors näringsliv av centralortens järnbruk. När bruket lades ned, övertogs rörproduktionen av flera fristående företag som idag utgör kärnan i kommunens näringsliv. Ett exempel är Structo Hydraulics AB, baserat i centralorten.[8]
Kommunen har 3 794 invånare (31 mars 2024), vilket placerar den på 281:a plats avseende folkmängd bland Sveriges kommuner.
Befolkningsutvecklingen i Storfors kommun 1970–2020[12]
År
Folkmängd
1970
5 617
1975
5 274
1980
5 508
1985
5 333
1990
5 299
1995
5 147
2000
4 725
2005
4 542
2010
4 273
2015
4 032
2020
3 990
Anm: Informationen gäller för dagens kommungränser. Äldre informationen är ihopsamlad från tidigare kommuner eller från socknarna som idag ingår i kommunen.
Blasonering: I fält av guld två röda tänger för lancashiresmide, den högra störtad, överlagda med en delad, av silver och svart genom styckande skuror spetsrutad bjälke.
Motivet i sköldens mitt, den så kallade spetsrutade bjälken, kommer från släkten Linroths vapen. Detta då släkten hade stor betydelse för bruksverksamheten, på vilken även tängerna anspelar. Vapnet komponerades av Riksheraldikerämbetet och fastställdes för Storfors köping 1949. Det registrerades för Storfors kommun i PRV 1974. Även Ullvätterns landskommun hade ett vapen, från 1955, vars giltighet upphörde vid sammanläggningen 1967.