Sigurd Fafnesbane

Uppslagsordet ”Sigurdskvädet” leder hit. För den färöiska balladen, se Sigurdskvädet (ballad).
Sigurd Fafnesbane
  • Övre vänster: Sigurd i hjälm som dräper Fafner.
  • Övre höger: Sigurd som slickar av drakblodet från tummen.
  • Lägre bild: Sigurdsristningen med detaljer ur Sigurd Fafnesbanes liv.

Sigurd (fornnordiska: Sigurðr) eller Siegfried (medelhögtyska: Sîvrit) är en mytomspunnen hjälte och drakdödare i den forngermanska sagokretsen. Enligt legenden, det så kallade Sigurdskvädet, dräpte han Fafner (även Fafne), en man eller dvärg som uppträdde i hamn (skepnad) av en drake eller lindorm. I fornnordiska traditioner fick han därefter tillnamnet Fafnesbane – den som dödade draken Fafne. I modern tid förekommer även varianterna Sigurd Drakdödaren[1] och Sigurd Drakdräparen.[2]

Drakdödarsagan återfinns i både fornnordisk och germansk tradition och berättar egentligen en saga om girighet och förräderi jämte hjältedåd. Som grund står en förtrollad guldskatt, Nibelungens skatt eller Andvareskatten, alternativt en magisk ring som del av skatten, Andvaranaut ("Andvares klenod"), som förbannar dess icke rättmätige ägare. Skatten byter händer flera gånger genom sagan; först fråntvingad från dvärgen Andvare av Oden och Loke för att betala mansbot till Reidmar för att Loke dräpt hans son av misstag, sedan till Reidmars son Fafner som girigt mördat honom och sedan förvandlat sig till en drake för att vakta skatten, sedan till Reidmars andra son Regin efter att Sigurd i hans önskan dräpt Fafner med svärdet Gram som hämnd för sin fars mord, och sist till Sigurd efter att han förebyggande dräpt Regin som sas ha planerat mörda honom i retur. Sigurds död orsakas i båda traditionerna av rivaliteten mellan hans båda hustrur, Gudrun (Kriemhild) och Brynhild (Brunhilde). Den sistnämnda hade han lurat att gifta sig med Gunnar (Gunter), kung av Burgund.

Sigurd Fafnesbane återfinns bland annat på runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter inom merovingernas dynasti, som kung Sigibert I, men kan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. Sagotraditionerna finns nedtecknade i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer i många andra sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien tillsammans med medeltida och yngre skandinaviska folkvisor.

Richard Wagner använde legender om Sigurd/Siegfried i Siegfried och Ragnarök, vilka ingår i hans operacykel Nibelungens ring. Hans bild av Sigurd har formats av den nordiska traditionen om hjälten. Under senare delen av 1800-talet och 1900-talet blev Sigurd/Siegfried en symbol för den dåvarande tyska nationalismen.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Sigurd.

Namnen Sigurd och Sigfrid innehåller det proto-germanska *sigi ”seger” i förleden, men skiljer sig i efterleden. –urd kommer från *-ward som betyder ”beskydd”, medan *frid betyder ”fred”. (Den fastlandsskandinaviska namnformen Sivard har samma ursprung som Sigurd.) Trots denna namnskillnad handlar det om en och samma person, som kallas Sigurd i den fornnordiska traditionen och Sigfrid i den kontinentala. Vilket namn som var det ursprungliga är en omdiskuterad fråga.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Sigurds ursprung är omdiskuterat och det är tveksamt om det skulle röra sig om en historisk gestalt. Det mest kända förslaget menar att han skulle vara någon eller några gestalter i den merovingiska dynastin. De frankiska härskarna av denna ätt hade ofta namn som började på *sigi -. Mordet på Sigibert I, som var gift med Brunhild av Austrasia kan ha inspirerat skalderna till skildringen av Sigurds död. Emellertid dödades Sigibert av sin bror Chilperik I, anstiftad av hustrun Fredegunda – det är möjligt att Brunhilda och Fredegunda har bytt roller i sagans framställning. Denna teori är dock bedömd som osäker efter den saknar bäring på någon verklig historisk gestalt.

En annan tolkning gör gällande att Sigurds drakdödande skulle vara en mytologisk framställning av slaget vid Teutoburgerskogen år 9 e.Kr. Denna har förkastats av modern forskning som alltför spekulativ.

Man har också föreslagit att Sigurd skulle vara en rent mytologisk gestalt utan något historiskt ursprung. Under 1800-talet försökte forskare utan större framgång placera in Sigurd i de nordiska gudamyterna. Numera ser man honom som en medeltida sagogestalt.

Sigfrid i Nibelungenlied[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nibelungenlied

Nibelungenlied skildrar Sigfrids uppväxt i Xanten hos sin far kung Sigmund och modern Siglinde. En annan version gör honom till en vandrande krigare som genom tapperhet vann Nibelungens skatt, svärdet Balmung och osynlighetskappan. Han vill vinna prinsessan Kriemhild och blir därför vän med hennes bror Gunther. Genom list skaffar han denne den krigiska drottning Brünhild som brud och gifter sig själv med Kriemhild. Brünhild uppdagar sveket och uppmanar sin make och hans släkt att döda Sigfrid. Han blir begravd i katedralen i Worms enligt berättelsen.

Didriks saga[redigera | redigera wikitext]

Didriks saga handlar ursprungligen om kejsar Theodorik eller Didrik av Bern( egentligen Verona), men här uppträder Sigurd som ett föräldralöst barn som växer upp i skogen hos dvärgen Mimer. Han är oemottaglig för all uppfostran och därför skickar Mimer honom till sin bror Regin, som förvandlat sig till en drake. Sigurd dödar draken och smakar på blodet och förstår genast vad fåglarna sjunger. De säger att Mimer hade hoppats att draken skulle döda pojken. Sigurd smörjer in sig i drakens blod, som gör hans skinn ogenomträngligt och tvingar Mimer att smida honom ett svärd. Med detta dödar han sedan dvärgen och ger sig ut i världen. Han möter Brynhild som ger honom hästen Grane. En dag kommer Didrik och utmanar Sigurd, som skyddas i striden av sitt skinn. Didrik skaffar sig svärdet Minung som har krafter att besegra Sigurd, som nu föjer Didrik vidare till Gunther, där sveket mot Brynhild sker liksom bröllopet med Grimhild. Episoden slutar med mordet på Sigurd. Didriks saga avviker från de andra versionerna genom att Nibelungens skatt inte nämns.

Andra medeltida källor[redigera | redigera wikitext]

Bland övriga medeltida källor kan Rosengarten zu Worms, Biterolf und Dietleib, den så kallade ”Heldenbruch-Prosa” och Das Lied vom Hürnen Seyfrid. Sistnämnda ballad berättar om Sigfrid, som klätt sig i drakens hårda skinn.

Skandinaviska traditioner om Sigurd Fafnesbane[redigera | redigera wikitext]

Äldre forskning ansåg att de fornnordiska berättelserna om Sigurd var de ursprungliga, en ståndpunkt som numera övergivits för att de snarare tycks vara en utveckling av traditionerna. Sigurdssagan tog också intryck av kristnandet och skildrar hur hedendom försvann till fördel för den nya religionen. I gengäld återgav den kristna konsten detaljer från episoder i sagan. I denna tradition är Sigurd, liksom sin ätteman Atle (Attila), en hun. Det bör dock nämnas att vid tiden när berättelserna tagit den form vi är bekanta med idag hade minnet av den huniska identiteten försvunnit i Skandinavien och hunnerna skildras som ett germanfolk.

Sigurd i Snorres Edda[redigera | redigera wikitext]

Snorres Edda som dateras till 1220 återger berättelsen om Sigurd i flera kapitel av den del som kallas Skáldskaparmál (Skaldskapens språk). Innehållet liknar Völsunga saga (se nedan) i en förkortad version. Sigurd växer upp vid kung Hjalpreds hov, där han som yngling får svärdet Gram från smeden Regin. Med detta dödar han draken som bor på Gnitaheden genom att lägga sig i en grop och hugga i hjärtat underifrån. Genom att smaka på drakens blod förstår han att Regin ämnar döda honom. Denne vill nämligen åt den skatt som draken vaktat. Sigurd sticker ner honom och tar själv skatten, som kallas för Gnitaheds malm. Han rider därifrån och kommer till ett hus där en kvinna i hjälm och brynja ligger sovande. Hon var valkyrian Brynhild, men Sigurd väljer att rida vidare till kung Gjukes land. Här gifte han sin med dennes dotter Gunhild och hjälper Gunnar till giftermålet med Brynhild. Här berättas om den ring av eld som endast Sigurd vågar rida igenom. Sedan upprepas de scener som leder fram till Sigurds död, men här följer Brynhild med honom på likbålet. Här berättas också att Sigurd och Gudrun hade två barn, Svanhild och Sigmund d.y..[3]

Sigurd i Den Poetiska Eddan[redigera | redigera wikitext]

Den poetiska Eddan består av en samling av mytiska dikter och hjältedikter av varierande ålder. Sigurdsdiktningen tillhör de sistnämnda, men innehållet varierar starkt och är ibland motsägelsefulla. Man tror att vissa stammar från 900-talet, medan andra komponerats på 1200-talet i en arkaiserande stil. De är Frá dauda Sinfjötla. ”Sinfjötles död” (se Helge Hundingsbane)”, Gripisspá ”Gripes spådom” som skildrar hur kung Gripe förespår Sigurds kommande liv, Reginsmál där Regin ger den unge Sigurd råd, Fafnesmal drakdödandet, Sígurdrífumál ”valkyrian Sigrdrífa (Brynhild) ger Sigurd råd, Brot af Sigurdarkviðu”, en rådslag mellan Gunnar och Hagen om hur de skall dräpa Sigurd och hur de sätter detta i verket,”Om Sigurds död” och Sígurdarkvida inn skamma,”den korta Sigurdskvädet” som handlar om Sigurds död och Brynhildes monolog innan hon följer honom i döden.[4]

Sigurd i Völsungasagan[redigera | redigera wikitext]

Völsungasagan hör till fornaldarsagorna, de historiska (och fantasifulla sagorna) som författades mellan 1200- och 1400-talet. Den skildrar Sigurds far och mor, hans uppväxt och drakdödandet, han mötet med Gjukungarna och giftermål, hans död och Gudruns senare öden. Denna saga stammar från 1200-talet.

Sigurd i medeltida ballader och folkvisor[redigera | redigera wikitext]

Sigurd levde vidare i de nordiska balladerna, som ofta har litet gemensamt med den ursprungliga traditionen. I de danska balladerna (och i ett par svenska) kallas han Sivard och skildras som en ung man som drar ut på äventyr. Detta gäller också de norska balladerna, medan de färöiska uppvisar drag som påminner om berättelsen om Sigurd. I den färöiska cykeln Sjúrðarkvæði ingår sånger om Regin, Brynhild och Högne (Hagen).

Sigurd i konsten[redigera | redigera wikitext]

Bilder som ännu finnas kvar från forna tider visar att Sigurds stordåd varit allmänt känt i Norden. Till dessa bilder hör bland annat ristningarna på Gökstenen och Ramsundsberget i Södermanland där särskilt de sistnämnda teckningarna lämnar en tydlig skildring av Fafnes och Regins dråp. Även på portalerna till Hyllestads och Veigusdals kyrkor i Sätersdalen i Norge finns bilder som framställer samma händelser.[5] Sigurd dödar Fafner visas på en runsten från Drävle i Uppland.

Kampen mot draken uppfattades som ärkeängeln Mikaels kamp mot djävulen, varför episoder i Sigurdsdiktningen återspeglas i den medeltida kyrkliga konsten.

Moderna bearbetningar av legenderna om Sigurd[redigera | redigera wikitext]

  • 1848–1874 – Den mest berömda återgivandet av Sigurdslegenden är Richard Wagners fyra operor som ingår i dramat Nibelungens ring. Dessa tillkom mellan 1848 och 1874. Sigurd, som här kallas Siegfried, förebådas i Valkyrian och är huvudpersonen i Siegfried och Ragnarök.
  • 1876 – William Morris episka poem Sigurd the Volsung från 1876 återberättar historien på engelska.
  • 1884 – Den franske kompositören Enest Reyjer skrev 1884 operan Sigurd som är mindre känd.
  • 1905 – James Baldwin återberättade historien för äldre barn med titeln Siegfrieds historia 1905
  • 1930 – J. R. R. Tolkien skrev en egen version av Völsungasagan The Legend of Sigurd and Gudrún 1930, som publicerades postumt av sonen 2009.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sigurd Drakdödaren”. Utbildningsradion (UR). urplay.se. https://urplay.se/program/147485-odens-rike-sigurd-drakdodaren. Läst 30 september 2023. 
  2. ^ Hauger, Torill Thorstad (1983). Sigurd Drakdräparen. ISBN 9120068492 
  3. ^ Snorre Sturlasson (1997). Snorres Edda. övers. Karl G. Johansson, Mats Malm (från isländskan). sid. 144–151 
  4. ^ Lars Lönnroth (2016). Den poetiska Eddan, gudadikter och hjältedikter efter Codex Regius och andra handskrifter. sid. 283-441 
  5. ^ Fafner i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Byock, Jesse L. (trans.) (1990). The Saga of the Volsungs: The Norse Epic of Sigurd the DragonSlayer. Berkeley and Los Angeles, CA: University of California. ISBN 0-520-06904-8.
  • Den poetiska Eddan öv. L. Lönnroth. 2016. Atlantis
  • Snorres Edda öv. K. G. Johansson och M. Malm. 1997. Faber
  • Lönnroth, L. 2017. Det germanska spåret. En västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkietn
  • McKinnell, John (2015). "The Sigmundr / Sigurðr Story in an Anglo-Saxon and Anglo-Norse Context". In Mundal, Else, Medieval Nordic Literature in its European Context. Oslo: Dreyers Forlag. pp. 50–77. ISBN 978-82-8265-072-4.
  • Millet, Victor (2008). Germanische Heldendichtung im Mittelalter. Berlin, New York: de Gruyter. ISBN 978-3-11-020102-4.
  • Reichert, Hermann (2008). "Zum Namen des Drachentöters. Siegfried - Sigurd - Sigmund - Ragnar". In Ludwig, Uwe; Schilp, Thomas. Nomen et fraternitas : Festschrift für Dieter Geuenich zum 65. Geburtstag. Berlin: de Gruyter. pp. 131–168. ISBN 9783110202380
  • Würth, Stephanie (2005). "Sigurdlieder". In Beck, Heinrich; Geuenich, Dieter; Steuer, Heiko. Reallexikon der Germanischen Altertumskunde. 28. New York/Berlin: de Gruyter. pp. 424–426.
  • Några viktiga händelser i Sigurd Fafnesbanes liv skildras på Sigurdsristningen och på Gökstenen.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sigurd_Fafnesbane&oldid=54301383”