Prospero (måne)

Prospero
Upptäcktsbild av Prospero.
Upptäckt
UpptäckareJohn J. Kavelaars
Brett J. Gladman
Matthew J. Holman
Jean-Marc Petit
Hans Scholl
Upptäcktsdatum18 juli 1999
Beteckningar
AlternativnamnUranus XVIII (18)
S/1999 U 3
Uppkallad efterProspero
Omloppsbana[1][2]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie17420400 km
Excentricitet0,4445
Siderisk omloppstid1978,37 d
Medelanomali233,586°
Inklination151,83° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod319,003°
Medelrörelse0,1819679°/d
Periapsisargument174,152°
Måne tillUranus
Propra banelement[1][2]
Periapsisprecession1155,47 a
Precession för uppstigande nod1370,39 a
Fysikaliska data
Medelradie25 km[3][4]
Area≈ 8000 km² (uppskattat)
Volym≈ 65000 km³ (uppskattat)
Massa≈ 8,5 × 1016 kg (uppskattat)
Medeldensitet1,5 g/cm³
Flykthastighet≈ 0,021 km/s (uppskattat)
GM0,0066 km³/s²
Albedo0,04[3][4]
Temperatur≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud23,2 R[3][4]
B–V0,8
V–R0,39

Prospero är en relativt liten retrograd irreguljär måne till Uranus som upptäcktes den 18 juli 1999 av astrofysikern Matthew J. Holman och hans team. Den fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 3, och är också betecknad Uranus XVIII. Den är uppkallad efter trollkarlen Prospero i William Shakespeares pjäs Stormen.

Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Sycorax och Setebos, vilket i sin tur antyder ett gemensamt ursprung.[5] Förslaget verkar dock inte stödas av de observerade färgerna. Månen förefaller vara neutral (grå) (färgindex BV = 0,8, RV = 0,39),[6] vilket liknar Setebos men skiljer sig från Sycorax (som är ljusröd).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  2. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  3. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  4. ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  5. ^ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; Aksnes, Kaare Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45. arXiv:astro-ph/0301016
  6. ^ Grav, Holman & Fraser 2004.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]