Pierre Fränckel

Pierre Fränckel
Född13 september 1934
Stockholm
Död5 juli 2004 (69 år)
Värmdö församling, Stockholms län
Andra namnPierre Nyblom
MakaUlla Widerberg
(1973–2004)
IMDb SFDb

Lennart Pierre Fränckel, född 13 september 1934 i Oscars församling, Stockholms stad, död 5 juli 2004 i Värmdö församling, Stockholms län,[1] var en svensk skådespelare, regissör, producent och teaterchef. Fränckel använde sig av namnet Pierre Nyblom 1955–1968 vid inspelning av filmroller.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fränckel var rektor för Dramatiska Institutet 1973–1978, chef för Uppsala Stadsteater 1981–1985 och chef för Länsteatern i Örebro 1978–1991. Han var även VD för Sveriges Riksteater 1992–1997. 1991 grundade han tillsammans med Basia Frydman och Tomas Laustiola Judiska teatern i Stockholm.

Pierre Fränckel var son till fondmäklaren Pierre Fränckel och Ann Marie, ogift Nyblom, samt dotterson till Holger Nyblom. Han var från 1973 gift med Ulla Widerberg (född 1943).[3]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1957 Graham Dodd Glädjespridaren
John Osborne
Per Gerhard Vasateatern[4]
1959 En midsommarnattsdröm
William Shakespeare
Sandro Malmquist Skansens friluftsteater[5]
Hatcher Ungdoms ljuva fågel
Tennessee Williams
Per Gerhard Vasateatern[6]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1961 Spöket på Canterville
Bernt Callenbo Malmö stadsteater
1968 Hår
Hair
James Rado, Gerome Ragni och Galt MacDermot Scalateatern[7]
Spelman på taket
Fiddler on the Roof
Joseph Stein, Jerry Bock och Sheldon Harnick
Översättning Alf Hambe och Pierre Fränckel
Malmö stadsteater[8]
1970 Oss pojkar emellan
The Boys in the Band
Mart Crowley
Översättning Ingmar Björkstén
Malmö stadsteater
1979 Tartuffe
Tartuffe, ou l'Imposteur
Molière
Översättning Allan Bergstrand
Örebroensemblen
1980 I vackra drömmars land
Lars Björkman Riksteatern[9]
1986 Spökhotellet
L'Hôtel du libre-échange
Georges Feydeau Riksteatern[10]
Leva loppan
La puce à l'oreille
Georges Feydeau Vasateatern[11]
1991 Spelman på taket
Fiddler on the Roof
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein Riksteatern[12]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
  2. ^ ”Pierre Fränckel”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=70488&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dPierre+Fr%C3%A4nckel%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 3 januari 2014. 
  3. ^ Fränckel, L Pierre, teaterchef, regissör, Lidingö i Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1985 / s 357.
  4. ^ ”Glädjespridaren”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14070&pos=473. Läst 6 maj 2016. 
  5. ^ ”Skansenteatern”. Leopolds antikvariat. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328020221/http://www.abm.se/leopolds/Skansenteatern.html. Läst 19 mars 2016. 
  6. ^ ”Ungdoms ljuva fågel”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14091&pos=477. Läst 6 maj 2016. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (21 september 1968). ”'Hår' på Scala: Bedövande vitalitet”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-09-21/257/12. Läst 31 augusti 2015. 
  8. ^ Barbro Hähnel (29 december 1968). ”Annorlunda 'Spelman' i Malmö”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-12-29/353/10. Läst 4 augusti 2018. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (11 mars 1980). ”Starka drömmar i Örebro och Västerås”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-03-11/70/14. Läst 16 september 2017. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. 24 maj 1986. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-05-24/137/56. Läst 4 mars 2022. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 58. 3 oktober 1986. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-10-03/268/58. Läst 18 september 2016. 
  12. ^ Marcus Boldemann (26 februari 1990). ”Spelmän når inte höjden”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-02-26/55/21. Läst 14 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]