Peter Handke

Wikipedia open wikipedia design.

Peter Handke Nobelpristagare i litteratur 2019
Peter Handke 2006.
Peter Handke 2006.
Född6 december 1942 (76 år)
Griffen, Kärnten, Österrike (i dåvarande Tyska riket)
NationalitetÖsterrike Österrikare
Verksam1966–
Framstående priserNobelpriset i litteratur (2019)
Namnteckning
Signature of Peter Handke.jpg
Peter Handke 1983.

Peter Handke (IPA/ˈhantkə/), född 6 december 1942 i Griffen i delstaten Kärnten i Österrike (i dåvarande Tyska riket), är en österrikisk författare. Han har även verkat som översättare och filmregissör. Sedan 1991 är han bosatt i Chaville, nära Paris. Han tilldelades 2019 års Nobelpris i litteratur.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Handke studerade från början juridik i Graz från 1961 till 1965. Han har skrivit romaner, teaterpjäser, radiopjäser, dikter, essäer och filmmanus. Handke var bland annat tillsammans med Richard Reitinger och Wim Wenders (den senare också filmens regissör) en av manusförfattarna bakom filmen Himmel över Berlin (1987). Handke regisserade själv filmatiseringen av Den vänsterhänta kvinnan, som hade premiär 1978.

Handke var medlem av gruppen av författare som kallades Gruppe 47. Han satt även med i juryn för Petrarca-Preis från prisets instiftande 1975 och fram till dess sista utdelningsår 2014.

2019 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens motivering löd "för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet."[1]

Serbienkontroversen[redigera | redigera wikitext]

År 1996 startade en våldsam kontrovers kring Handkes reseskildring Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien, där han skildrar Serbien som ett offer i de jugoslaviska krigen. Kritiker har anklagat honom för att ha förminskat serbiska krigsbrott, medan Handke själv menar att han helt enkelt har fört ett sofistikerat resonemang kring händelserna i Jugoslavien i motsats till den förenklade bild som etablerade västerländska medier målat upp.[2] I mars 2004 undertecknade Handke ett konstnärsupprop, skrivet av den kanadensiske författaren Robert Dickson, till försvar för Slobodan Milošević. Till undertecknarna hörde även den senare nobelprisbelönade Harold Pinter.[3] Samma år besökte han Milošević i häktet i Haag och inbjöds av försvaret att vittna till dennes fördel, vilket Handke dock avstod från att göra. Däremot höll han tal på Miloševićs begravning den 18 mars 2006, inför tiotusentals sörjande serber, vilket ledde till en ny kritikerstorm i tyska medier.[4]

När Handke år 2006 nominerades till Heinrich Heine-priset på 50 000 euro grep medlemmar i Düsseldorfs stadsförsamling in och deklarerade att de skulle förhindra att Handke fick priset, på grund av hans politiska åsikter. Då samlade en grupp skådespelare in motsvarande belopp för att istället tilldela Handke ett "alternativt" Heinrich Heine-pris. Handke undanbad sig emellertid pengarna och bad att de istället skulle skänkas till serbiska byar i Kosovo, vilket också skedde i februari 2007.[5][6][7]

I januari 2008 proklamerade Handke att han, om han vore serb, skulle ha röstat på Tomislav Nikolić, den serbiske nationalisten och dåvarande ordföranden för Serbiska radikala partiet som valdes till president 2012.[8]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

(Översättningar av Margaretha Holmqvist och utgivet av Bonnier, om ej annat anges)

  • Dörrknackaren (Der Hausierer) (översättning Maria Ortman) (1969)
  • Målvaktens skräck vid straffspark (Die Angst des Tormanns beim Elfmeter) (1971) [filmatiserad 1972]
  • Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück) (översättning Eva Liljegren) (1974)
  • Kort brev till långt farväl (Der kurze Brief zum langen Abschied) (1975)
  • Den sanna känslans ögonblick (Die Stunde der wahren Empfindung) (1976)
  • Den vänsterhänta kvinnan (Die linkshändige Frau) (1978)
  • Långsam hemkomst (Langsame Heimkehr) (1981)
  • Vägen till Sainte-Victoire (Die Lehre der Sainte-Victoire) (1982)
  • Barnberättelse (Kindergeschichte) (1984)
  • Smärtans kines (Der Chinese des Schmerzes) (1985)
  • Upprepningen (Die Wiederholung) (1988)
  • Frånvaron: en saga (Die Abwesenheit) (1989)
  • Tankar om tröttheten (Versuch über die Müdigkeit (1991)
  • Tankar om jukeboxen (Versuch über die Jukebox) (1993)
  • Tankar om den lyckade dagen (Versuch über den geglückten Tag) (1996)
  • Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten) (översättning Ulf Peter Hallberg) (Symposion, 1996)
  • Mitt år i Ingenmansbukten (Mein Jahr in der Niemandsbucht) (översättning Karin Nyman) (1998)
  • En mörk natt lämnade jag mitt tysta hus (In einer dunklen Nacht ging ich aus meinem stillen Haus) (översättning Karin Nyman) (2000)
  • Don Juan (Don Juan) (översättning Marja Müllner) (2006)

Priser och utmärkelser (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nobelprisen i litteratur för år 2018 och 2019 | Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. https://www.svenskaakademien.se/press/nobelprisen-i-litteratur-for-ar-2018-och-2019. Läst 10 oktober 2019. 
  2. ^ Carolin Emcke: „Versuch über das geglückte Kriegsverbrechen“, Spiegel Online, 4 juni 2006
  3. ^ Künstler-Appell für Milosevic. Montreal-New York-Moskva-Paris, mars-april 2004
  4. ^ Peter Handke: « J'écris pour ouvrir le regard »[död länk], Le Monde des Livres, 5 maj 2006, Stellungnahme zur Kritik an seiner Grabrede (kostenpflichtig), Wiederabdruck bei éditions Verdier Arkiverad 27 december 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ „Handke lehnt Alternativpreis ab“, Frankfurter Allgemeine Zeitung, 22 juni 2006
  6. ^ Eckart Spoo: „Bei den Serben im Kosovo – Teil III“, Neue Rheinische Zeitung, 23 maj 2007
  7. ^ Wolfgang Büscher: „Ich wollte Zeuge sein“, Die Zeit, 12 april 2007
  8. ^ „Serbien: Peter Handke unterstützt Nationalisten“, Süddeutsche Zeitung, 23 januari 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



This page is based on a Wikipedia article written by contributors (read/edit).
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.

Destek