Orphée (Glass)
Orphée är en kammaropera i två akter och 18 scener för ensemble och solister från 1991 med musik av Philip Glass. Librettot (på franska) skrevs av Glass och bygger på scenariot till filmen med samma namn (1950) av Jean Cocteau. Operan beställdes av American Repertory Theater i Cambridge, Massachusetts och Brooklyn Academy of Music i New York. Det var den första delen av en trilogi till den franska poetens ära. Premiären ägde rum den 14 maj 1993[1] under musikalisk ledning av Martin Goldray[2] och den europeiska premiären skedde den 27 maj 2005[3] på Royal Opera House i London.[4][5]
Orphée uppfördes senare i Linz de 21 januari 2007,[6] på Alice Busch Opera Theater i Cooperstown som en del av Glimmerglass Festival i tio dagar från 21 juli 2007[7][8] på Portland Opera (Keller Auditorium) i fem dagar från 6 november 2009[9][10] Anne Manson som dirigent,[11] på Herbst Theatre i San Francisco den 26 februari 2011[12] [13] Nicole Paiement som dirigent,[14] på George Mason University (Center for the Arts) i Fairfax i två dagar från den 10 februari 2012.[15][16][17]
År 2000 gjorde pianisten Paul Barnes en pianotranskription med titeln The Orphée Suite for Piano som framfördes den 19 april 2001 på Greenwich House Music School i New York.
Personer[redigera | redigera wikitext]
| Roller | Stämma | Premiärbesättning[18] den 14 maj 1993 Dirigent: Martin Goldray |
|---|---|---|
| The Princess | sopran | Wendy Hill |
| Eurydice | sopran | Elizabeth Futral |
| Heurtebise | tenor | Richard Fracker |
| Cégeste | tenor | Paul Kirby |
| Orphée | baryton | Eugène Perry |
| The Judge | bas | John Kuether |
| The Poet | bas | James Ramlet |
| The Commissioner | bas | John Kuether |
| Aglaonice | mezzosopran | Janice Felty |
| The Reporter | tenor | Brian Mirabile |
| Glazier | tenor | Brian Mirabile |
| Ensemble | Linda Joy Adams Charles Butler Robert K. Dunn Michael Glumicich Rachael Lillis Ken MacDonald Stephen Spewock Hester A. Tinti |
Struktur[redigera | redigera wikitext]
- Akt I
- Scen 1, le Café
- Scen 2, la Route
- Scen 3, le Chalet
- Scen 4, Chez Orphée
- Scen 5, la Chambre d'Orphée
- Scen 6, le Studio d'Orphée
- Scen 7, le Bureau du Commissaire
- Scen 8, la Poursuite
- Scen 9, Chez Orphée
- Akt II
- Scen 1, le Voyage aux Enfers
- Scen 2, le Procès
- Scen 3, Orphée et la Princesse
- Scen 4, le Verdict
- Scen 5, Interlude Musicale - le Retour chez Orphée
- Scen 6, Chez Orphée
- Scen 7, le Studio d'Orphée
- Scen 8, le Retour d'Orphée
- Scen 9, la Chambre d'Orphée
Diskografi[redigera | redigera wikitext]
- The Orphée Suite for Piano, music by Philip Glass, transcription by Paul Barnes (piano), recorded in April 2001. Orange Mountain Music (2003).
- The Portland Opera Orchestra conducted by Anne Manson, first full version recorded in November 2009. Orange Mountain Music (2010)[10].
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Orphée: The Making of an Opera, Philip Glass, n.n editions (1993)[19][20] ISBN 3-930-05801-4
- Orphee Suite For Piano (score), Philip Glass, Dunvagen Music Publishers (2006)[21] ISBN 1-846-09578-6
- Orphée (the play), Le Livre de poche, La Pochothèque (1995) ISBN 9782253132219
- Orphée (scenario of the film), J'ai lu, Librio n°75 (2001) ISBN 2-290-31466-8
Se även[redigera | redigera wikitext]
De övriga operorna i trilogin:
- Les Enfants Terribles (1993)
- La Belle et la Bête (1994)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Review/Opera; Philip Glass Looks Back at Cocteau's Orphee by Bernard Holland in The New York Times, 29 October 1993.
- ^ Review/Opera: Glass's 'Orphee, Built on Cocteau's by Edward Rothstein in the New York Times, 21 May 1993.
- ^ Orphée on the site of the Royal Opera House.
- ^ Orphée, Linbury Studio, Royal Opera, London by Annette Morreau in The Independent, 30 May 2005.
- ^ Orphée by Andrew Clements in The Guardian, 2 June 2005.
- ^ Vertrauensbasis in Linz geschaffen by Ernst Scherzer in the Austrian newspaper Wiener Zeitung, 18 January 2007.
- ^ ORPHEE, Glimmerglass Opera, 07/21/07 Arkiverad 14 september 2018 hämtat från the Wayback Machine. by Joseph Dalton in the Times Union, 22 July 2007.
- ^ Four Trips to Hell and Back at the Opera, page 2 by Anthony Tommasini in the New York Times 7 August 2007.
- ^ Orphée Arkiverad 24 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine. on the site of the Oregon Public Broadcasting.
- ^ [a b] Nipping Down to Hell With Philip Glass by Anthony Tommasini in the New York Times, 29 July 2010.
- ^ Biographie Arkiverad 14 september 2018 hämtat från the Wayback Machine. on her official website.
- ^ Orphée by Philip Glass review: triumphant by Steven Winn in the San Francisco Chronicle, 1st March 2011.
- ^ Orphée: Spellbinding!! by Ray Renati in the San Francisco Bay Times, 3 March 2011.
- ^ Cocteau, Glass tell surrealistic Orpheus tale Arkiverad 27 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine. by Janos Gereben in The San Francisco Examiner, 23 February 2011.
- ^ Matthew Worth sings Philip Glass Orphee by Emily Cary in the Washington Examiner, 6 February 2012.
- ^ Virginia Opera's robust staging of Philip Glass Orphee by Terry Ponick in The Washington Times, 12 February 2012.
- ^ Virginia Opera presents Philip Glass’s ‘Orphee’ at George Mason University by Anne Midgette in The Washington Post, 13 February 2012.
- ^ The American Repertory Theatre Reference Book: The Brustein Years by Marilyn J. Plotkins, Praeger Publishers, 2005.
- ^ Références on Amazon.
- ^ Références Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. on the composer's website.
- ^ Références on Amazon.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Ensemble Parallèle's Orphee on the site of the San Francisco Classical Voice.
- Orphée on the site of the Royal Opera House.
- Orphee Suite, Glass (YouTube)