Melinda Kinnaman

Melinda Kinnaman
Melinda Kinnaman på Guldbaggegalan 2013.
Melinda Kinnaman på Guldbaggegalan 2013.
FöddMelinda Kinnaman[1]
9 november 1971 (52 år)[1]
Västerleds församling, Stockholm[1]
Utbildad vidTeaterhögskolan i Stockholm
Aktiva år1985–
PartnerTilman O'Donnell
Betydande roller
Saga i Mitt liv som hund
Inger Johanne Vik i Modus
IMDb SFDb

Melinda Rosalie Kinnaman, född 9 november 1971 i Västerleds församling i Stockholm,[2] är en svensk skådespelare. Hon är halvsyster till skådespelaren Joel Kinnaman och ytterligare fyra halvsyskon.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Melinda Kinnamans amerikanska föräldrar kom till Sverige i början av 1970-talet, då fadern deserterat från Vietnamkriget.[4] Efter att ha läst en annons om provfilmning anmälde hon sig och fick rollen som ung flicka i Lasse Hallströms Mitt liv som hund (1985), vilket ledde till fler filmroller. Hon har arbetat med Bo Widerberg i Ormens väg på hälleberget (1986), TV-uppsättningarna En far (1988) och Vildanden (1989), Hasse Alfredson i Vargens tid (1988) och Colin Nutley i TV-serien Vägen hem (1989) om en svensk au-pairflicka i England.

Hon medverkade 1992 i Ingmar Bergmans självbiografiska film Söndagsbarn. Melinda Kinnaman utbildade sig på Teaterhögskolan i Stockholm 1991-1994[5] och var därefter verksam på Dramaten, där hon 1994 debuterade i den kanadensiske regissören Robert Lepages uppsättning av August Strindbergs Ett drömspel. Det följdes av ett antal samarbeten med Eva Bergman, bland annat i titelrollen i Ifigenia i Aulis (1995), och med den danske regissören Peter Langdal, Körsbärsträdgården (1997), och uppsättningar av regissörer som Christian Tomner, Stefan Larsson och Mats Ek.

På scen och TV blev hon uppmärksammad för krävande och utlämnande roller i Lars Noréns Ett sorts Hades (1996) och prostituerad knarkare i Personkrets 3:1 (1998). 2002 spelade hon Julia i danska Katrine Wiedemanns produktion av Romeo och Julia på Dramatens scen Elverket, en uppsättning där teater och nycirkus blandades. Inriktningen på rörelse och dans fortsatte Kinnaman i ett par produktioner med Katrine Wiedemann i Köpenhamn i samarbete med Cirkus Cirkör, Shakespeares Stormen och Havfruen efter H.C. Andersens saga. 2008 medverkade hon i en renodlad dansproduktion, Pengar, björnar och terror på Moderna dansteatern i Stockholm. Sedan 2012 har hon på Dramaten under flera år för utsålda hus spelat den dramatiserade monologen Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, baserad på Ann Heberleins utlämnande bok om att leva med bipolär sjukdom.[6]

1999 delade hon titelrollen med Pernilla August i den amerikanska filmen Maria, Jesu moder, och 2002 spelade hon en uppmärksammad filmroll som invandrarflicka, vars moderna idéer krockar med sin familjs traditionella syn på kvinnans plats i Hus i helvete. 2008 spelade hon i TV-serien Häxdansen och på scen i pjäsen Blommor av stål på Vasateatern i Stockholm tillsammans med Pernilla August, Suzanne Reuter, Gunilla Nyroos, Cecilia Nilsson och Linda Ulvaeus.

År 2003 och 2008 visade SVT ett par porträttfilmer om och med henne. År 2013 medverkade hon i TV-programmet Pluras kök tillsammans med sångaren Oskar Linnros.

År 2016 tilldelades hon O'Neill-priset med motiveringen att "hon visar oss att människan alltid är någon annanstans, olik sig i varje ögonblick."[7][8]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med dansaren och koreografen Tilman O'Donnell har hon ett barn, samt ett barn sedan tidigare.[9]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1994 Victoria
Hon
Hustrun
Frun		 Ett drömspel
August Strindberg		 Robert Lepage Dramaten
1997 Anja Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад eller Visjnjovyj sad)
Anton Tjechov		 Peter Langdal Dramaten
2003 Marie Woyzeck
Georg Büchner		 Stefan Larsson Dramaten
2005 Kvinnan Sultanens hemlighet (alʼSultan al-hair)
Tawfiq al-Hakim		 Eva Bergman Dramaten
2008 Martirio Bernardas hus (La casa de Bernarda Alba)
Federico Garcia Lorca		 Christian Tomner Dramaten
2010 Sara Goldblum Jerusalem 2010
Eva Bergman		 Eva Bergman Dramaten
Ariel Lilla stormen
Kristian Hallberg		 Sally Palmquist Procopé Dramaten
2011 Lida En egen ö (Saari kaukana täältä)
Laura Ruohonen		 Jenny Andreasson Dramaten
2012 Fröken Spöksonaten
August Strindberg		 Mats Ek Dramaten
2015 Adelaida Idioten
Mattias Andersson efter Fjodor Dostojevskij		 Mattias Andersson Dramaten
2018 Mary Page Mary Page Marlowe
Tracy Letts		 Alexander Mørk-Eidem Dramaten
2019 Döden Lilla Döden hälsar på (La visite de Petite Mort)
Kitty Crowther		 Ada Berger Dramaten
2020 Sara Vakten vid Rhen (Watch on the Rhine)
Lillian Hellman		 Jenny Andreasson Dramaten
Berusade (Пьяные, P'yanyye)
Ivan Vyrypaev		 Tobias Theorell Dramaten
2022 Fru Linde Ett dockhem (Et Dukkehjem)
Henrik Ibsen		 Anna Pettersson Dramaten
2023 Konspiration
Erik Uddenberg		 Suzanne Osten Dramaten
2024 Frankas monster
Emelie Östergren		 Carl Johan Karlson Dramaten

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0  Kinnaman, Melinda
  2. ^ Sveriges befolkning 1990: Kinnaman, Melinda Rosalie
  3. ^ Svenska Dagbladet 7 augusti 2011, om halvsyskon och intervju
  4. ^ Johansson, Linnea. Jag blev cirkusartist efter 30. Dagens Nyheter 2011-11-07
  5. ^ ”Avgångsklassen 1994”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1994. Läst 30 maj 2013. 
  6. ^ Svenska Dagbaldet 23 november 2012, "Melinda Kinnaman trollbinder publiken"
  7. ^ TT (14 oktober 2016). ”O'Neill-priset till Kinnaman”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2016-10-14/oneill-priset-till-kinnaman. Läst 14 oktober 2016. 
  8. ^ Patrik Stagnelius (14 oktober 2016). ”O'Neill-priset till Kinnaman”. GP. https://www.gp.se/nöje/o-neill-priset-till-kinnaman-1.3870843. Läst 14 oktober 2016. 
  9. ^ ”Melinda Kinnaman: "Som att jag blev lite förälskad i henne"”. Hälsoliv. 26 november 2017. https://www.expressen.se/halsoliv/manskligt/melinda-kinnaman-som-att-jag-blev-lite-foralskad-i-henne/. Läst 30 januari 2018. 
  10. ^ Svenska Kungahusets webbplats: Medaljförläningar 6 juni 2014 Arkiverad 8 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 september 2014
  11. ^ ”2016 ÅRS O’NEILL-PRIS TILL MELINDA KINNAMAN”. Dramaten. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161019010255/http://www.dramaten.se/Press/Pressmeddelanden/2016-ars-oneill-pris-till-melinda-kinnaman/. Läst 14 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Melinda_Kinnaman&oldid=54407385”