Louise av Hessen-Darmstadt
| Louise av Hessen-Darmstadt | |
 | |
| Född | 30 januari 1757[1] Berlin |
|---|---|
| Död | 14 februari 1830[1] (73 år) Weimar |
| Medborgare i | Sachsen-Weimar-Eisenach |
| Sysselsättning | Aristokrat |
| Make | Karl August av Sachsen-Weimar (g. 1775–)[2] |
| Barn | Sachsen-Weimar-Eisenach, Prinzessin Luise Auguste Amalie (f. 1779)[3] unnamed daughter von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1781)[3] Karl Fredrik av Sachsen-Weimar (f. 1783) unnamed son von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1785)[3] Karoline Luise af Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1786) unnamed son2 von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1789)[3] Karl Bernhard von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1792) |
| Föräldrar | Ludvig IX av Hessen-Darmstadt Karolina av Birkenfeld-Zweibrücken |
| Släktingar | Karoline av Hessen-Darmstadt (syskon) Fredrika Louise av Hessen-Darmstadt (syskon) Ludvig X av Hessen-Darmstadt (syskon) Amalia av Hessen-Darmstadt (syskon) Natalja Alexejevna (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Sankta Katarinas orden | |
| Redigera Wikidata | |
Louise Augusta av Hessen-Darmstadt, född 30 januari 1757 i Berlin, död 14 februari 1830, var en tysk furstinna, storhertiginna av Sachsen-Weimar-Eisenach. Gift med storhertig Karl August av Sachsen-Weimar-Eisenach (1775). [4]
Hon blev berömd för den roll hon spelade under sin stats krig mot Napoleon efter slaget vid Jena (1806), för vilket hon blev betraktad som hjältinna och fick en plats i den så kallade Weimarmyten ("Weimarmythos").
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Louise var dotter till Ludvig IX av Hessen-Darmstadt och Karolina av Birkenfeld-Zweibrücken, kallad "den stora lantgrevinnan". Hon fick en hög utbildning. 1773 tillhörde hon de kandidater till det ryska hovet av Katarina den stora som tänkbara brudar åt storfurst Paul.
Hon gifte sig 3 oktober 1775. Äktenskapet var arrangerat och olyckligt och maken hade en uppmärksammad relation med skådespelaren Karoline Jagemann. Louise beskrivs som känslig och reserverad och levde tillbakadraget vid hovet, men hon hade dock ett intresse för litteratur och gjorde sig känd för detta. Goethe tillägnade henne en dikt.
Efter slaget vid Jena 1806, där hennes make slogs på preussisk sida mot Frankrike, erövrades hertigdömet av Frankrike och det övriga hovet flydde och lämnade Louise att ensam möta Napoleon i Weimar. Hon förklarade att maken inte kunde bryta alliansen med Preussen, men lyckades bevara dess självständighet och organisera fransmännens plundringar så skonsamt som möjligt.
Vid Wienkongressen 1815 lyckades staten behålla allt sitt territorium och upphöjas till storhertigdöme tack vare henne. Efter detta drog hon sig åter tillbaka från det politiska livet.
Barn[redigera | redigera wikitext]
- Luise Auguste Amalie (1779-1784)
- Karl Fredrik av Sachsen-Weimar , storhertig av Sachsen-Weimar (1783-1853)
- Carolina Luise (1786-1816); gift 1810 med Fredrik Ludwig av Mecklenburg-Schwerin (1778-1819)
- Carl Bernhard (1792-1862); gift 1816 med Ida av Sachsen-Meiningen (1794-1852)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Luise Auguste Prinzessin von Hessen-Darmstadt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Hammerich, Louis Leonor: Zwei kleine Goethestudien. II. Grossherzogin Louise von Sachsen-Weimar – eine politische, keine schöne Seele, Kopenhagen 1962.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Louise av Hessen-Darmstadt.
| Företrädare: Anna Amalia av Braunschweig-Wolfenbüttel | Storhertiginna av Sachsen-Weimar (gemål) 1775–1828 | Efterträdare: Maria Pavlovna av Ryssland |