Lars Ohly

Lars Ohly


Tid i befattningen
20 februari 2004–6 januari 2012
Företrädare Ulla Hoffmann
Efterträdare Jonas Sjöstedt

Mandatperiod
1998–2002
2002–2006
Valkrets Stockholms kommun[1]
Mandatperiod
2006–2010
2010–2014
Valkrets Stockholms län[2]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[3]
ordinarie ledamot
gruppledare för Vänsterpartiet (2010)
ledamot i EU-nämnden (2012–2014)
ledamot i krigsdelegationen (1998–2012)
ledamot i kulturutskottet (2012–2014)
ledamot i OSSE-delegationen (2002–2004)
ledamot i utrikesnämnden (2004–2006, 2010–2012)
ledamot i utrikesutskottet (1998–2004)
suppleant i EU-nämnden
suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
suppleant i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
suppleant i trafikutskottet
suppleant i utrikesnämnden
suppleant i utrikesutskottet
deputerad i sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
deputerad i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

Född 13 januari 1957 (67 år)
Spånga, Stockholm
Politiskt parti Vänsterpartiet (1979–2018)
Yrke tågmästare[3]
Lars Ohly på Stockholm Pride 2011.

Lars-Magnus Harald Christoffer Ohly, född 13 januari 1957 i Spånga,[4] Stockholm, är en tidigare svensk politiker (vänsterpartist) och tidigare tågmästare, som var Vänsterpartiets partisekreterare 1994–2000 och partiledare 2004–2012. Han var ordinarie riksdagsledamot 19982014, invald för Stockholms kommuns valkrets (1998–2006)[1] respektive Stockholms läns valkrets (2006–2014)[2].[3] Han var ordförande för paraplyorganisationen Funktionsrätt Sverige under tiden 18 maj 2017 till 8 mars 2018. Den 1 augusti 2019 blev han förbundssekreterare för Verdandi.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Lars Ohly föddes i Spånga, Stockholm, där fadern Harald Ohly var präst. Modern hette Anne-Marie, ogift Olsson. Ohly gick som 13-åring med i Folkpartiets ungdomsförbund 1970 men gick ur ganska snart och vände sig vänsterut.[6] Till yttermera visso, då hans lokala FPU-klubb lades ner, donerades den kvarvarande kassan till Vietnams solidaritetsrörelse.[7] Ohly blev mer radikal, främst påverkad av internationella frågor som Vietnamkriget, apartheid i Sydafrika, Västbanken och Chile. År 1978 gick han med i Kommunistisk ungdom och 1979 i Vänsterpartiet kommunisterna.

Efter gymnasiet genomförde Ohly värnplikt i svenska armén.[8] Därefter arbetade han på Statens Järnvägar (SJ). Han var först spärrvakt och sedan tågvakt, för att så småningom bli tågmästare. Inom SJ var han även aktiv i många fackliga frågor. Inom Statsanställdas förbund har Ohly innehaft en mängd uppdrag och även varit ombud vid flera kongresser.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

År 1987 valdes Ohly till ersättare i partistyrelsen. 1990, året då partiet ändrade namn till Vänsterpartiet, blev han ordinarie ledamot. 1994 tog han tjänstledigt från SJ för att bli partisekreterare. 1998 valdes han in i riksdagen och 2004 till partiledare för Vänsterpartiet. Till skillnad från sin företrädare Gudrun Schyman kallade sig Ohly kommunist när han tillträdde som partiledare.[9] Under hösten 2004 uppstod en debatt efter att Sveriges Televisions samhällsmagasin Uppdrag granskning granskat Ohlys syn på kommunismen, yttrandefrihet och demokrati. Uppdrag granskning tittade på Ohlys förflutna där han bland annat redigerat ett brev till en Kirunasvensk samt att han så sent som på 1980-talet uttalat sig positivt om de forna socialistiska öststaterna.[10][11][12] Ohly menade att han ändrat inställning sedan den tiden och tog avstånd från sina uttalanden.[13] Den 30 oktober 2005 meddelade Ohly i Sveriges Televisions Agenda att han slutar att kalla sig kommunist.

Ohly har som partiledare för Vänsterpartiet lett partiet i Europaparlamentsvalet 2004 där partiet fick 12,79 procent av rösterna, i riksdagsvalet 2006 då Vänsterpartiet fick 5,85 procent och i Europaparlamentsvalet 2009, då med 5,66 procent av väljarstödet. Ohly nominerades till priset Årets kurdvän 2008.[14] 2010 erhöll Ohly pris som Årets republikan av Republikanska föreningen för att han som den enda partiledaren för ett riksdagsparti visat sig som tydlig republikan, detta pris delades med Sydsvenskans ledarredaktion.[15]

Vid riksdagsvalet 2010 fick partiet 5,6 procent av rösterna. I samband med Sveriges Televisions valvaka 2010, efter att valresultatet var klart, väckte Ohly stor uppmärksamhet då han vägrade att gå in i sminklogen eftersom Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson redan befann sig där. Ohly sade: ”Jag representerar allt det som Sverigedemokraterna är emot och jag tänker aldrig befatta mig med rasister. Vi ser samma sak här som vi ser i många andra länder i Europa och vi måste visa att välfärden är det enda sättet att bekämpa rasism med.”[16]

I maj 2010 omvaldes Ohly enhälligt till partiledare för Vänsterpartiet. Den 9 augusti 2011 meddelade Ohly att han inte kommer att ställa upp i valet av partiordförande på partikongressen 5–8 januari 2012.[17] Han efterträddes av Jonas Sjöstedt den 6 januari 2012. Den 28 februari 2012 utsåg riksdagsgruppen honom till kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.[18] Ohly kandiderade inte till riksdagen i valet 2014.[19]

Metoo-kontrovers[redigera | redigera wikitext]

Den 23 oktober 2017 blev Ohly anmäld för sexuellt ofredande i spåren av #metoo-kampanjen då Frida Holmgren[20], vice ordförande i Vänsterpartiet Dalarna, lämnade in en polisanmälan. Ohlys reaktion kom i en debattartikel i Svenska Dagbladet,[21] där han skrev bland annat "Nu är jag inte rädd för att något jag gjort är brottsligt i lagens mening, men det är inte poängen. Poängen är i stället att inse att varje kvinna som nu beskriver hur de utsatts för oacceptabla beteenden har rätt till sin historia." Som ett resultat av anmälan portades Ohly från Vänsterpartiets fortsatta arrangemang.[22] Ohly lämnade Vänsterpartiet den 9 januari 2018.[23]

Funktionsrätt Sverige, där Ohly var ordförande, kallade till en extrainsatt kongress för att diskutera om Ohly hade förtroendet kvar. Två styrelseledamöter, de bägge viceordförandena Ines Uusmann och Pelle Kölhed, hade avgått från styrelsen i protest mot att Ohly satt kvar som ordförande.[24] På den extra kongressen i januari 2018 beslutades att Ohly inte hade fortsatt förtroende,[25] och den 8 mars 2018 efterträddes han av Elisabeth Wallenius.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Ohly är gift med Åsa Hagelstedt och har två barn i ett tidigare äktenskap. Han är en hängiven anhängare av fotbollslagen Djurgårdens IF och Liverpool FC.

Uppdrag i riksdagen[redigera | redigera wikitext]

Bland Ohlys övriga tidigare utskottsuppdrag i riksdagen kan nämnas att han var ledamot i Sveriges OSSE-delegation 2002–2004.[26]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ohly var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 1998/99:1 (§ 2) respektive 2002/03:1 (§ 2).
  2. ^ [a b] Ohly var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms läns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 2006/07:1 (§ 2) respektive 2010/11:1 (§ 2).
  3. ^ [a b c] ”Lars Ohly (V)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Lars-Ohly_d7c324dd-83e4-11d4-ae60-0050040c9b55/. Läst 15 januari 2022. 
  4. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  5. ^ http://www.verdandi.se/aktuellt/verdandi-anstaller-lars-ohly-som-ny-forbundssekreterare/
  6. ^ ”Lars Ohly”. vansterpartiet.se. Vänsterpartiet. Arkiverad från originalet den 24 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100724114339/http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=1056&Itemid=814. Läst 3 februari 2010. 
  7. ^ Källa: SVT-intervju med Lars Ohly 2002.
  8. ^ ”Nu är tiden ute för Lars Ohly”. https://sverigesradio.se/artikel/4869693. 
  9. ^ Wijnbladh, Olof; Stiernstedt, Jenny (9 januari 2010, uppdaterad 26 maj 2010). ”Vänsterpartiet – historia och ideologi”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 8 september 2010. https://www.webcitation.org/5saWa5I1B?url=http://www.dn.se/nyheter/valet2010/vansterpartiet-historia-och-ideologi-1.896104. Läst 8 september 2010. 
  10. ^ ”Vad har Ohly sagt? Här är citaten”. svt.se. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 8 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050208014440/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=13038&a=265923. 
  11. ^ Ohly medger naiv tro på DDR. Dagens nyheter 2004-10-04
  12. ^ Hal som en Ohly Arkiverad 28 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. Kristianstadsbladet 2004-10-06
  13. ^ Bagge, Peter. ”Lars Ohlys syn på demokrati”. svt.se. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100825134134/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=15777&a=264856. Läst 3 februari 2010. 
  14. ^ ”Dags för Kurdgalan 2009”. beyan.net. 21 januari 2009. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110812095825/http://beyan.net/nyheter-artikel.aspx?id=634. Läst 3 februari 2010. 
  15. ^ ”Ohly och Sydsvenskan prisas”. dagens Nyheter. 13 november 2010. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ohly-och-sydsvenskan-prisas/. 
  16. ^ Lewander, Jakob (19 september 2010). ”Ohly vägrar sminkas med Åkesson”. Nyheter24. http://nyheter24.se/maktkamp24/462579-lars-ohly-vagrar-sminkas-tillsammans-med-jimmie-akesson. 
  17. ^ ”Lars Ohly avgår i januari”. Aftonbladet. 9 augusti 2011. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13441387.ab. Läst 4 december 2011. 
  18. ^ ”Lars Ohly blir kulturpolitiker”. Svenska dagbladet. 28 februari 2012. Arkiverad från originalet den 1 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120301153105/http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/02/lars-ohly-blir-kulturpolitiker/. Läst 29 februari 2012. 
  19. ^ ”Val till riksdagen 2014- Valsedlar; Vänsterpartiet”. Välmyndigheten. 13 september 2014. https://historik.val.se/val/val2014/valsedlar/R/rvalkrets/01/valsedlar.html#id0005. 
  20. ^ "Brist på stöttning efter anmälan mot Ohly - nu lämnar Holmgren (V) sitt politiska uppdrag." Sveriges Radio P4, Dalarna 2017-12-14.
  21. ^ Ohly, Lars (23 november 2017). ”Jag nämns i #metoo-kampanjen”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/lars-ohly-jag-namns-i-metoo-kampanjen. Läst 24 oktober 2023. 
  22. ^ ”Lars Ohly portas från samtliga av Vänsterpartiets arrangemang”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/lars-ohly-portas/. Läst 1 december 2017. 
  23. ^ Renman, Fanny & Segura Morberg, Karina (9 januari 2018). "Lars Ohly lämnar Vänsterpartiet i protest". Sveriges Television. Läst 10 januari 2018.
  24. ^ "Ledamöter lämnar Funktionsrätt i protest." Sydsvenskan 12 december 2017 18:45 2017-12-14.
  25. ^ Funktionsrätt Sverige (2018-01-19). ”Lars Ohly lämnar sitt uppdrag som ordförande i Funktionsrätt Sverige”. Pressmeddelande. Läst 2023-10-24.
  26. ^ ”Lars Ohly (V)”. riksdagen.se. Sveriges riksdag. 12 november 2010. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1111&iid=0371688419616. Läst 21 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Maggi Mikaelsson
Vänsterpartiets partisekreterare
1994–2000
Efterträdare:
Pernilla Zethraeus
Företrädare:
Ulla Hoffmann
Vänsterpartiets partiledare
2004–2012
Efterträdare:
Jonas Sjöstedt