Kim Rhedin
| Kim Rhedin | |
| Född | Kerstin Ingrid Cecilia Rhedin 12 augusti 1948 Johannebergs församling, Göteborg, Sverige  |
|---|---|
| Andra namn | Kim Rhedin Hüttner |
| Make | Peter Hüttner |
| Barn | Charles Rhedin Hüttner Isabelle Hüttner |
| IMDb SFDb | |
Kim Rhedin Hüttner, född Kerstin Ingrid Cecilia Rhedin den 12 augusti 1948 i Johannebergs församling i Göteborg, är en svensk skådespelare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Rhedin studerade vid Statens scenskola i Göteborg 1972–1975.[1] Efter examen var hon engagerad vid Norrköping-Linköping stadsteater 1976–1981.
Hon är gift med skådespelaren Peter Hüttner, med vilken hon har två barn.
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1990 – Fiendens fiende (TV-serie)
- 1992 – Hassel – De giriga
- 1992 – Hassel – Botgörarna
- 1994 – Illusioner
- 1997 – Rederiet (TV-serie)
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1974 | Lizzie | Bara på låtsas James Saunders | Yngve Nordwall | Statens scenskola i Göteborg[2] |
| 1976 | June | Chicago Fred Ebb, Bob Fosse och John Kander | Torsten Sjöholm | Norrköping-Linköping stadsteater |
| 1982 | Alice | Det är ju min show Nancy Ford och Gretchen Cryer | Lars Göran Carlson | Chinateatern[3] |
| 1985 | Spökhotellet Georges Feydeau | Peter Dalle | Reginateatern[4] | |
| 1986 | Råttoperan Inger Rydén | Lars Rudolfsson | Orionteatern[5] | |
| 1987 | Fru Cheval | Herr Cheval och hans stenar Ingegerd Monthan | Jindra Puhony | Pistolteatern[6] |
| 1988 | Natasja | Kvinnornas Decamerone Julia Voznesenskaja | Lars Rudolfsson | Orionteatern[7] |
| 1991 | Mamma | Den första kyssen Ninne Olsson | Anders Levelius | Oktoberteatern[8] |
| 1991 | Siri von Essen | Tribadernas natt P.O. Enquist | Marianne Tedenstad | Apolloteatern[9] |
Regi (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1988 | Knackelibang | Hanne Trolle | Teater Bambino[10] |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Nytt om Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 22. 18 maj 1972. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-05-18/133/22. Läst 7 maj 2019.
- ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 19. 7 oktober 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-10-07/273/19. Läst 7 maj 2019.
- ^ Bertil Mollberger (20 september 1982). ”Barbros show succé”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-09-20/255/26. Läst 7 maj 2019.
- ^ Peter Ferm (7 juli 1985). ”En sympatisk ton”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-07-07/181/15. Läst 7 maj 2019.
- ^ Tove Ellefsen (8 december 1986). ”'Råttoperan' haltar men idén är genialisk”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-12-08/333/22. Läst 7 maj 2019.
- ^ Calle Pauli (9 november 1987). ”Tragisk historia om stora tankar”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-11-09/304/26. Läst 7 maj 2019.
- ^ Betty Skawonius (29 december 1988). ”Rysk bok blir pjäs på Orionteatern: Kvinnor i fångenskap berättar om sina liv”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-12-29/353/22. Läst 7 maj 2019.
- ^ Ingegärd Waaranperä (29 januari 1991). ”Krångliga kärleksturer: Oktober på gränsen mellan allvar och romantisk lek”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-01-29/28/18. Läst 7 maj 2019.
- ^ Lars Linder (16 november 1991). ”En frisk attack i Täby”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-11-16/312/24. Läst 7 maj 2019.
- ^ Yvonne Malaise (14 maj 1988). ”Solospel för de minsta”. Dagens Nyheter: s. På Stan 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-05-14/129/63. Läst 7 maj 2019.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Kim Rhedin på Internet Movie Database (engelska)