Jean Racine

Uppslagsordet ”Racine” leder hit. För andra betydelser, se Racine (olika betydelser).
Jean Racine
Födddecember 1639[1]
La Ferté-Milon[2][1], Frankrike
Död21 april 1699[3][4][5]
Paris[6][2][1]
BegravdSaint-Étienne-du-Mont[7]
Medborgare iKungariket Frankrike[1]
Utbildad vidLycée Saint-Louis
Collège de Beauvais
SysselsättningDramatiker[8], librettist, historiker, översättare, poet[8], författare[2][9]
Befattning
Stol nummer 13 i Franska akademien (1672–1699)[10]
Noterbara verkFaidra och Britannicus
MakaCatherine de Romanet
BarnJean-Baptiste Racine (f. 1678)
Louis Racine (f. 1692)
FöräldrarJean Racine[11]
Jeanne Sconin[11]
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Jean Racine, född 22 december 1639 i La Ferté-Milon i Aisne, död 21 april 1699 i Paris, var en fransk tragedidramatiker under barocken. Han var far till Louis Racine. Racine är en av Frankrikes mest kända dramatiker. Tillsammans med Molière och Corneille räknas han som en ledande företrädare för franskklassicismen under 1600-talet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Racine blev tidigt föräldralös. Istället uppfostrades han hos moralstränga jansenister vid Port-Royal. Dessa upprätthöll en sträng augustinsk uppfattning inom den romersk-katolska kyrkan. Han blev upptagen av dem 1655 och tillbringade tre år i klostret, samtidigt som han fick en utbildning och lärde sig bland annat grekiska.

År 1664 började Racine arbeta som dramatiker hos Molière och han skrev under denna tid La Thébaïde, men han lämnade snart Molière och blev en av hans största konkurrenter. Nu började han arbeta efter franskklassicismens regler och skrev sitt första stora mästerverk – Andromake (1668), en pjäs som är inspirerad av den grekiska sagohistorien. Den handlar om Andromakes trofasthet mot sin döde make Hektor och vägen till det tragiska slutet. Framgångarna med Andromake gjorde att Racine vid den tiden blev det största namnet inom tragedin, vid sidan av Corneille.

I Racines verk kan man notera att han var en skarp skildrare av psykologiska händelseförlopp, för konflikterna är hårddragna. Racine använder sig av ett uttryckligt språk, vilket man särskilt kan se i Britannicus (1669), en tragedi om kejsar Nero, vilken liksom många av Racines verk handlar om kvinnorna i en mansdominerad värld. Efter Britannicus fortsatte Racine att författa tragedier med antikt tema, vilka gestaltade mänskligt lidande och konflikter. Där kan man se Berenike (1671), som tar upp fakta ur den romerska historien, Bajazet (1672), som utspelar sig i ett samtida Turkiet, Ifigenia i Aulis (1675), vilken bygger på Euripides verk, samt Faidra (1677), där han visar en stor talang när det gäller att skildra kvinnopsykologi. Då berättar han om hur Faidra möter den sanna passionen och övervinner förnuftets motstånd.

Efter stora framgångar med Faidra väckte Racine missnöje från de högt uppsatta i samhället, samtidigt som han genomgick en religiös kris på grund av återuppväckta tvivel från sin tid som jansenist. Detta gjorde att han lämnade teatern och inte kom ut med några nya verk på tio år. Istället anställdes han vid hovet som kunglig historiograf tillsammans med sin vän Nicolas Boileau.

Racine skulle så småningom återvända till teatern. När Madame de Maintenon, som var Ludvig XIV:s mätress, kom med en beställning på två verk med bibliskt tema antog han den och genomgick en av de viktigaste perioderna i sitt kreativa liv. Det första verket blev Esther (1689) som han skrev för flickskolan Maison royale de Saint-Louis i Saint-Cyr (nuvarande Saint-Cyr-l'École), vilken de Maintenon var föreståndare för, och 1691 utkom han med det andra dramat, Atalja, vilket även det uppfördes på skolan.

Till Atalja skrev Racine även Cantiques spirituels (1694), vilket betyder ungefär andliga sånger. Detta verk är skrivet med ett allvar och en utsökt stil som har gjort det till ett av de främsta verken inom fransk lyrik. Av Racines arbeten har eftervärlden framför andra hyllat Faidra, som har beskrivits som skådespelerskornas Hamlet. Svenska översättningar på originalets versmått, alexandriner, utgavs 1797 (Gudmund Jöran Adlerbeth: Fedra och Hippolyt), 1906 (Karl August Hagberg: Fedra) och 1974 (Thomas Kinding: Faidra). En icke rimmad tolkning spelades på Dramaten 2006 (Anders Bodegård: Fedra).

Asteroiden 11051 Racine är uppkallad efter honom.[12]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • La Thébaïde (1664)
  • Alexandre le Grand (1665)
  • Andromaque (1668)
    • Andromache eller Ett ömt moders-hierta förestält i en af engelskan öfwersatt tragoedia ... (översättning Carl Gyllenborg, Stockholm, 1723)
    • Andromach, sorgespel i fem acter (översättning Christopher Manderström, Stockholm, 1778)
    • Andromake: sorgespel (översättning Ivar Harrie, Geber, 1934)
  • Britannicus (1669)
    • Britannicus (otryckt översättning av Göran O. Eriksson för Kungliga Dramatiska teatern, 1974)
  • Bérénice (1671)
    • Bérénice (otryckt översättning av Göran O. Eriksson för Stockholms stadsteater 1969)
  • Bajazet (1672)
  • Mithridate (1672)
    • Mitridath, sorge-spel uti fem afhandlingar (anonym översättning, Stockholm, 1759)
    • Mitridates (översättning Ivar Harrie, Gleerup, 1934)
  • Iphigénie (1675)
  • Phèdre (1677)
    • Fedra: tragedi i fem akter (översättning Karl August Hagberg, Stockholm, 1906)
    • Fedra (otryckt översättning av Göran O. Eriksson för Stockholms stadsteater 1995)
    • Fedra (i version av Jon Fosse, översättning Svante Aulis Löwenborg, Colombine teaterförlag, 2005)
    • Fedra (otryckt översättning av Anders Bodegård för Dramaten 2006)
  • Esther (1689)
    • Comedia om Ester (översättning G. Josuæ Törnqvist (Adelcrantz), Stockholm: C. G. U. Silfverstolpe, 1871)
  • Athalie (1691)
    • Athalie, tragedie uti fem acter med chorer (översättning Johan Murberg, Stockholm, 1776)
    • Atalja: sorgespel ur den heliga skrift (översättning Ivar Harrie, Geber, 1938)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs online, läst: 14 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, Jean Racine, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Internet Broadway Database, Jean Racine, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Расин Жан”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.tombes-sepultures.com .[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Franska akademien, läs online, läst: 2 juni 2022.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ ”Minor Planet Center 11051 Racine” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=11051. Läst 3 juni 2023. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jean_Racine&oldid=54330151”