James Van Allen

James Van Allen
Född	7 september 1914[1][2][3] Mount Pleasant, Iowa[4], USA
Död	9 augusti 2006[5][1][2] (91 år) Iowa City[6], USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	University of Iowa, 1939[4] Iowa Wesleyan University, 1935[4] Mount Pleasant Community High School
Sysselsättning	Fysiker[7], universitetslärare, professor, kärnfysiker, geovetare
Arbetsgivare	Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory[6] Carnegie Institution for Science (1939–1942)[8][4] University of Iowa (1951–1985)
Noterbara verk	Van Allen-bältena
Barn	5
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1946)[9] Person of the Year (1960) Richtmyer Memorial-priset (1960)[10] Elliott Cresson-medaljen (1961)[11] John Adam Fleming Medal (1963)[12] William Bowie-medaljen (1977)[13][14] Royal Astronomical Societys guldmedalj (1978) International Space Hall of Fame (1984)[15][16] National Medal of Science (1987) William Procter-priset för vetenskapliga bedrifter (1987) Crafoordpriset i geovetenskap (1989)[13] Vannevar Bush Award (1991) Gerard P. Kuiper Prize (1994) Nevada Medal
Redigera Wikidata

James Van Allen, född 7 september 1914 i Mount Pleasant, Iowa, död 9 augusti 2006 i Iowa City, Iowa, var en amerikansk fysiker som arbetade vid University of Iowa. Ur mätresultat från forskningssatelliterna Explorer I och Explorer II, påvisade han 1958 att jorden omges av två bälten med hög strålningsintensitet bestående av elektroner och protoner. Bältena har sedan uppkallats efter Van Allen.

Van Allen invaldes 1981 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. För sina forskningsresultat tilldelades han 1989 Kungliga Vetenskapsakademins Crafoord-pris, som i dag uppgår till cirka 500 000 USD.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

• Abigail Foerstner, James Van Allen: The first eight billion miles. University of Iowa Press, Iowa City, 2007. ISBN 978-0-87745-999-6.

Källor[redigera | redigera wikitext]