James L. Elliot

James L. Elliot
Född17 juni 1943
Columbus, USA
Död3 mars 2011[1] (67 år)
Wellesley, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidHarvard University
Massachusetts Institute of Technology
Cornell University
SysselsättningAstronom, astrofysiker
ArbetsgivareMassachusetts Institute of Technology
Cornell University
Redigera Wikidata

James L. Elliot, född 19 juni 1943 i Columbus, Ohio, död 3 mars 2011 i Wellesley, Massachusetts,[2] var en amerikansk astronom och forskare som tillsammans med Edward W. Dunham och Jessica Mink upptäckte Uranus ringar.[3] Elliot var även en del av den forskargrupp som upptäckte den globala uppvärmningenTriton, Neptunus största måne.[4][5]

Elliot föddes år 1943 och mottog sin filosofie kandidat från Massachusetts Institute of Technology (MIT) år 1965 och blev filosofie doktor vid Harvard University år 1972. Han är för närvarande Professor of Physics samt Professor of Earth, Atmospheric, and Planetary Sciences vid Massachusetts Institute of Technology, samt rektor för George R. Wallace, Jr. Astrophysical Observatory som är en del av Massachusetts Institute of Technology School of Science.

Asteroiden 3193 Elliot är uppkallad efter honom.[6]

Även om det förekommer debatt om det verkligen var Elliot et al som upptäckte Uranus ringar, eller om det var William Herschel som först upptäckte dem år 1797,[7] så har Elliot et al fått stöd som upptäckare av många i forskarsamhället.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  2. ^ ”EAPS, physics professor James Elliot dies at 67”. MIT News. http://web.mit.edu/newsoffice/2011/obit-elliot.html. Läst 7 mars 2011. 
  3. ^ Elliot, J.L. (1977). ”The Rings of Uranus”. Nature 267: sid. 328–330. doi:10.1038/267328a0. 
  4. ^ HubbleSite - NewsCenter - Hubble Space Telescope Helps Find Evidence that Neptune's Largest Moon Is Warming Up (06/24/1998) - Release Text
  5. ^ Elliot, J. L., H. B. Hammel, L. H. Wasserman, O. G. Franz, S. W. McDonald, M. J. Person, C. B. Olkin, E. W. Dunham, J. R. Spencer, J. A. Stansberry, M. W. Buie, J. M. Pasachoff, B. A. Babcock, T. H. McConnochie, Global warming on Triton, Nature, 393, 765-767, 1998
  6. ^ ”Minor Planet Center 3193 Elliot” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3193. Läst 12 oktober 2023. 
  7. ^ Rincon, Paul (18 april 2007). ”Uranus rings 'were seen in 1700s'”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/6569849.stm. 
  8. ^ ”Did William Herschel Discover The Rings Of Uranus In The 18th Century?”. Physorg.com. 2007. http://www.physorg.com/news95949762.html. Läst 20 juni 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]