Hasselört

Hasselört
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
UnderklassMagnoliidae
OrdningPepparordningen
Piperales
FamiljPiprankeväxter
Aristolochiaceae
SläktePiprankesläktet
Asarum
ArtHasselört
A. europaeum
Vetenskapligt namn
§ Asarum europaeum
AuktorLinné, 1753
Hasselörtens blomma
Hasselörtens blomma

Hasselört (Asarum europaeum) är en växtart i familjen piprankeväxter och förekommer naturligt från centrala, till östra och sydöstra Europa, Ural, norra Turkiet, Kaukasus och norra Kirgizistan. Den odlas som trädgårdsväxt i Sverige, särskilt som marktäckare på skuggiga ställen. Hasselörten är en lågväxt flerårig ört som blir 5-15 cm hög och blommar i maj till juni.[1] Blommorna är brungröna, oansenliga och sitter nästan nere vid marken. Bladen är njurformade och 2 - 5 centimeter breda.[2]

I växten finns giftig flyktig olja[3].

Underarter[redigera | redigera wikitext]

  • subsp. europaeum - har vintergröna blad.
  • subsp. caucasicum - har blad som vissnar ner under vintern.

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Svenska[redigera | redigera wikitext]

Europeisk hasselört.

Vetenskapliga[redigera | redigera wikitext]

subsp. europaeum

Asarum europaeum f. patens Domin
Asarum europaeum f. pseudocapsicum Pawl.
Asarum europaeum subsp. italicum Kukkonen & Uotila
Asarum europaeum var. andreanszkyi Pènzes
Asarum europaeum var. romanicum Kukkonen & Uotila
Asarum lucidum Salisb.
Asarum officinale Moench nom. illeg.
Asarum renifolium Stokes
Asarum rotundifolium St.-Lag.

subsp. caucasicum (Duch.) Soó, 1966

Asarum caucasicum (Duch.) N.Busch
Asarum europaeum var. caucasicum Duch.
Asarum europaeum var. intermedium C.A.Mey.
Asarum ibericum Steven ex Ledeb.
Asarum intermedium (C.A.Mey.) Grossh.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Den nya nordiska floran. Stenberg, Lennart och Mossberg, Bo. Wahlström & Widström (2006). ISBN 91-46-21319-8. Sid 95
  2. ^ Paul Davies och Bob Gibbons, Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe; The Crowood Press Ltd, 1993
  3. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 . Sid 38

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]