HIFK Fotboll

HIFK Fotboll
Fotbollsklubb
HIFK:n tunnus
Grundinformation
Fullständigt namnHelsingin Idrottsföreningen Kamraterna
SmeknamnTähtirinnat (De stjärnprydda)
Stadens stolthet
Röda
SerieTipsligan (2022)
OrtHelsingfors
HemmaarenaBolt Arena
(kapacitet: 10 770)
Nyckelpersoner
OrdförandeFinland Heikki Pajunen
TränareFinland Mixu Paatelainen
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Övrigt
Supporterklubb(ar)Stadin Kingit

IFK Helsingfors, förkortas HIFK eller HIFK Fotboll (för att inte förväxlas med exempelvis ishockeysektionen). HIFK är den finländska idrottsföreningen Helsingfors IFK:s fotbollssektion.

Den fjärde oktober 2014 avancerade HIFK till Tipsligan, Finlands högsta fotbollsserie.[1] Återkomsten innebär att IFK Helsingfors 2015 gör sin 30:e säsong i högsta serien men den första sedan 1972.

2017 åkte HIFK ut ur högsta ligan[2] men efter en stark säsong i Ettan så återvänder de till Tipsligan.[3] Den sejouren slutade år 2022 när HIFK åkte ned till Ettan igen[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

HIFK blev tidigt, tillsammans med Kronohagen, de svenskspråkiga lagen i Helsingfors, medan de finsktalande drog sig till HJK. Idag är klubben tvåspråkig och har stöd från såväl finsk- som svenskspråkiga.

Föreningen vann sitt första FM-silver redan i den andra upplagan av finländska mästerskapet 1909. Det första FM-guldet dröjde dock till 1930 då HIFK vann den första upplagan av Mästerskapsserien, på samma poäng som TPS. Laget försvarade titeln året efter genom att vinna samtliga matcher! Efter en tredjeplats 1932 svarade HIFK ånyo för en obesegrad säsong 1933 och det tredje guldet var ett faktum. Sedan följde två silver och en tredjeplats innan HIFK vann sitt fjärde mästerskap 1937.

Klubben fortsatte att tillhöra eliten i flera decennier men mästerskapstitlarna kom alltmer sällan. Det senaste guldet härrör från så långt tillbaka som 1961. Laget föll ur högstaserien 1966 men återkom till högstaserien 1970 med en imponerande tredjeplats som nykomling, följd av en andraplats 1971, för att sedan åka ur serien 1972. Det skulle sedan dröja ända till 2015 innan klubben var tillbaka. I den första hemmamatchen sedan återkomsten noterade HIFK ett nytt tjusigt publikrekord då 10 071 åskådare såg HIFK spela 1-1 med HJK HelsingforsTölö fotbollsstadion.

Säsongen 2017 åkte HIFK ur Tipsligan efter att förlorat kvalmatchen mot FC Honka med 1-1. (bortamålsfördel till Honka)[5] men det tog bara en säsong för kamraterna att återvända till Tipsligan efter att de vunnit Herr Ettan. [3]

Säsongen 2019 var HIFK tillbaka på högsta serienivå. Under vinterns lopp hade man anlitat de norska Tor Thodesen som chefstränare, då Kankkunen saknade behörighet (dvs. UEFA Pro-licens) för att agera som chefstränare på högsta serienivå. Inför säsongen var det många inom media som tippade att HIFK skulle stå inför ens vår säsongen och att chanserna för att åka ut var stora. Under Thodesens ledning lyckades dock HIFK utveckla sitt spel och även om laget inte lyckades ta sig till den övre slutserien i det förnyade spelsystemet, slutade laget på en sjunde plats, vilket var lagets bästa placering sedan 2015.

Serietillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Seriespel infördes i Finland till säsongen 1930 (då HIFK vann Mästerskapsserien). Nedan följer redovisning över HIFK:s serietillhörighet.

Serienivå Antal säs. Säsonger
1 (nuv. Tipsligan) 35 19301939, 1940/1941, 1943/19441945, 1946/19471949, 19581966, 19701972, 20152017, 2019–2022
2 (nuv. Ettan) 22 1945/1946, 1950–1957, 1967–1969, 1973–1974, 1999–2002, 2011–2012, 2014, 2018, 2023-
3 (nuv. Tvåan) 19 1975–1978, 1988–1998, 2008–2010, 2013
4 (nuv. Trean) 7 1979, 1984–1987, 2006–2007
5 (nuv. Fyran) 7 1980–1983, 2003–2005

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

  • Pekka Hämäläinen 1960–1962, ordförande i Finlands Bollförbund 1997-2009.
  • Frans Karjagin 1930–1943/1944, fyra FM-guld i fotboll, sex FM-guld i bandy, samt 57 respektive tolv landskamper.
  • Ragnar Lindbäck 1927–1939, elva landskamper.
  • Åke Lindman 1946/1947–1960, landslagsman, skådespelare och regissör, samt mottagare av Nordstjärneorden.
  • Algoth Niska, ingick i det finländska laget i OS 1912.
  • Matti Paatelainen 1969–1972, 47 landskamper 1970–1977.
  • Holger Salin 1929–1943/1944, 22-faldig landslagsmann.
  • Jukka Halme Klubbikon.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

FM-medaljer[redigera | redigera wikitext]

Placering tidigare säsonger[redigera | redigera wikitext]

Säsong Nivå Liga Placering Referens Notering
2010 3 Tvåan 1 [6]
2011 2 Ettan 9 [7]
2012 2 Ettan 10 [8]
2013 3 Tvåan 1 [9]
2014 2 Ettan 1 [10]
2015 1 Tipsligan 7 [11]
2016 1 Tipsligan 10 [12]
2017 1 Tipsligan 11 [13]
2018 2 Ettan 1 [14]
2019 1 Tipsligan 7 [15]
2020 1 Tipsligan 8 [16]
2021 1 Tipsligan 6 [17]
2022 1 Veikkausliiga 12 [18]
2023 2 Ykkönen 6 [19]

Europacupspel[redigera | redigera wikitext]

HIFK har spelat i Europacupen vid två tillfällen och Uefacupen en gång, dock med idel förluster som resultat.

Säsong Turnering Omgång Motståndare Resultat Tot.
1960/1961 Europacupen Kvalspel Sverige IFK Malmö 1–3 (h), 1–2 (b) 2–5
1962/1963 Europacupen Kvalspel Österrike FK Austria Wien 3–5 (b), 0–2 (h) 3–7
1971/1972 Uefacupen Omg. 1 Norge Rosenborg BK 0–3 (b), 0–1 (h) 0–4

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2022[redigera | redigera wikitext]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

[20]

Målvakter
01 Finland Felix Ferahyan
13 Portugal Beto
22 Brasilien Ramilson Almeida
25 Estland Martti Puolakainen
Försvarare
03 Finland Sakari Mattila
04 Nederländerna Daan Klinkenberg
05 Spanien Pipe Sáez
15 Finland Jesse Nikki
16 Finland Tino Palmasto
55 Elfenbenskusten Wilfried Kanon
88 USA Macario Hing-Glover
Mittfältare
06 Finland Obed Malolo
08 Finland Jukka Halme
10 Ryssland Sergei Eremenko
11 Finland Aatu Kujanpää
17 Finland Jani Bäckman
19 Finland Maximus Tainio
21 Finland Eetu Puro
24 Kongo-Kinshasa Fortuna Namputu
29 Nigeria Ifeanyi Ani
31 Finland Keaton Isaksson
35 Brasilien Sávio Roberto
36 Kongo-Kinshasa Wilson Kamavuaka
70 Finland Mosawer Ahadi
Anfallare
07 Finland Jusif Ali
09 Finland Eero Markkanen
14 Finland Didis Lutumba-Pitah

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”HBL: HIFK stiger till ligan”. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141007130956/http://hbl.fi/sport/2014-10-04/664341/hifk-stiger-till-ligan. Läst 4 oktober 2014. 
  2. ^ ”Kummolas åsikt om fotbollskvalet rör upp känslorna: "Är en korkad regel"”. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/11/05/kummolas-asikt-om-fotbollskvalet-ror-upp-kanslorna-ar-en-korkad-regel. Läst 1 november 2018. 
  3. ^ [a b] ”HIFK i extas efter säkrat avancemang: ”Såg stundvis jobbigt ut, men slutet på säsongen var fantastiskt””. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/10/27/hifk-i-extas-efter-sakrat-avancemang-sag-stundvis-jobbigt-ut-men-slutet-pa. Läst 1 november 2018. 
  4. ^ Samuli, Lehtikuva/Seppo. ”Ett skamfullt avsked för HIFK i ligafotbollen” (på svenska). www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/200874e1-4b7b-466c-abaf-c609e261a5c8. Läst 29 mars 2023. 
  5. ^ ”HIFK rasade ur ligan efter 1–1 över två möten, men färre gjorda bortamål.”. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/11/05/kummolas-asikt-om-fotbollskvalet-ror-upp-kanslorna-ar-en-korkad-regel. Läst 3 januari 2018. 
  6. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2010.html
  7. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2011.html
  8. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2012.html
  9. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2013.html
  10. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2014.html
  11. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2015.html
  12. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2016.html
  13. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2017.html
  14. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2018.html
  15. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2019.html
  16. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2020.html
  17. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2021.html
  18. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2022.html
  19. ^ http://www.rsssf.com/tablesf/fin2023.html
  20. ^ ”HIFK Fotboll - Representationslaget”. HIFK Fotboll. https://hifkfotboll.fi/sv/representationslaget. Läst 15 februari 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]