Grupplösa i Europaparlamentet
 Partigrupper i Europaparlamentet | |
| Grupplösa i Europaparlamentet | |
| Förkortning | NI |
| Antal mandat | 49 / 705 |
| Grundat | 23 juni 1953 |
| Europeiskt parti | – |
Grupplösa i Europaparlamentet (franska: Non-inscrits, NI) består av 49 ledamöter som inte ingår i någon partigrupp i Europaparlamentet. Bland de grupplösa återfinns i huvudsak ledamöter som de andra ledamöterna i partigrupperna inte vill samarbeta med av politiska skäl. Samtidigt är de grupplösa ledamöterna oförmögna att själva bilda en partigrupp på grund av att de inte förmår uppnå kraven för att kunna göra detta.
Historia[redigera | redigera wikitext]
De grupplösa uppkom i samband med att systemet med partigrupper inrättades 1953 i Gemensamma församlingen, Europaparlamentets föregångare. De tre första partigrupperna – Kristdemokratiska gruppen, Socialistgruppen och Gruppen liberaler och deras samarbetspartner – bildades den 23 juni 1953. I samband med detta uppkom också en grupp av ledamöter som inte ingick i någon av partigrupperna.
Efter det första direkta valet 1979 var det få ledamöter som valde att stå utanför partigrupperna. Av Europaparlamentets 410 ledamöter var det endast nio som var grupplösa. Under senare val ökade antalet grupplösa för att nå 37 av 626 efter valet 1999. Antalet minskade därefter i valet 2004 och valet 2009. Under 2007 försökte 23 grupplösa ledamöter att bilda en egen partigrupp, Gruppen Identitet, tradition och suveränitet, men gruppen upplöstes samma år på grund av inre konflikter och splittring.
Efter valet 2014 var ett rekordstort antal ledamöter grupplösa. I juni 2015 bildades Gruppen Nationernas och friheternas Europa (ENF-gruppen), vilken en stor andel av de grupplösa anslöt sig till. Även efter valet 2019 var antalet grupplösa stort, denna gång på grund av att Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa (EFDD-gruppen) upplöstes till följd av att den inte längre uppfyllde kraven för en partigrupp.
Parlamentariskt arbete[redigera | redigera wikitext]
De grupplösa ledamöterna bistås av ett eget sekretariat precis som de ledamöter som ingår i en partigrupp.[1] Historiskt har de grupplösa framför allt samlat högerextrema ledamöter och andra ledamöter som på grund av olika politiska skäl inte har velat eller tillåtits ingå i någon av partigrupperna.
Sammansättning[redigera | redigera wikitext]
| Val | Historisk mandatfördelning | Nuvarande mandatfördelning |
|---|---|---|
| 1979 | 9 av 410 |  Ledamöter tillhörande de grupplösa |
| 1984 | 7 av 434 | |
| 1989 | 12 av 518 | |
| 1994 | 27 av 567 | |
| 1999 | 37 av 626 | |
| 2004 | 34 av 732 | |
| 2009 | 26 av 736 | |
| 2014 | 52 av 751 | |
| 2019 | 57 av 751 |
De grupplösa innefattar alla ledamöter som inte tillhör någon partigrupp i Europaparlamentet. De bistås av ett eget sekretariat och har rätt att vid talmanskonferensens sammanträden företrädas av en grupplös ledamot, som saknar rösträtt.[2]
Antalet grupplösa ledamöter har varierat sedan det första direkta valet 1979. Från valet 1979 till valet 1999 ökade antalet för att därefter sjunka i de efterföljande valen. Efter valet 2014 och valet 2019 ökade antalet grupplösa ledamöter återigen och nådde rekordhöga nivåer.
Antalet grupplösa ledamöter kan även variera kraftigt under en och samma valperiod på grund av att ledamöter lämnar partigrupperna till följd av konflikter och skandaler. Vissa ledamöter blir grupplösa även i väntan på att få byta från en partigrupp till en annan.
I plenisalen saknar de grupplösa en företrädare närmast talmannen där partigrupperna är företrädda av sina respektive gruppledare.
Parlamentsledamöter[redigera | redigera wikitext]
| Medlemsstat | Nationellt parti | Europeiskt parti | Mandat | |
|---|---|---|---|---|
 Belgien | Partilös ledamot | – | 1 | |
 Frankrike | Partilösa ledamöter | – | 3 | |
| Frankrike | Reconquête | – | 1 | |
 Grekland | Greklands kommunistiska parti | – | 2 | |
| Grekland | Partilösa ledamöter | – | 4 | |
 Italien | Femstjärnerörelsen | – | 5 | |
| Italien | Partilösa ledamöter | – | 3 | |
 Kroatien | Partilös ledamot | – | 1 | |
| Kroatien | Ključ Hrvatske | – | 1 | |
 Lettland | Lettlands ryska union | – | 1 | |
 Litauen | Darbo partija | – | 1 | |
 Nederländerna | Forum för demokrati | – | 1 | |
 Rumänien | Socialdemokratiska partiet | PES | 1 | |
 Slovakien | Republik | – | 1 | |
| Slovakien | Riktning – socialdemokrati | – | 2 | |
| Slovakien | Slovenský PATRIOT | – | 1 | |
 Spanien | Junts per Catalunya | – | 3 | |
 Tjeckien | Frihet och direktdemokrati | ID | 1 | |
 Tyskland | Centerpartiet | – | 1 | |
| Tyskland | Die Partei | – | 1 | |
| Tyskland | Partilösa ledamöter | – | 1 | |
 Ungern | Fidesz | – | 12 | |
| Ungern | Jobbik | – | 1 |
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Artikel 36 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 25. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01).
- ^ ”Artikel 26.2 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 302, 22.11.2019, s. 22. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019Q1122(01).
| |||||||||||
| | EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |