Gös
- För andra betydelser, se Gös (olika betydelser).
| Gös Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj | Abborrfiskar Percidae |
| Släkte | Gössläktet Sander |
| Art | Gös S. lucioperca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sander lucioperca | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gös (Sander lucioperca) är en fisk i familjen abborrfiskar.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Gösen har en långsträckt kropp med en längd på upp till 130 centimeter och en vikt upp till 20 kilogram[2]. Till skillnad från de flesta andra abborrfiskar saknar gösen tagg på gällocket. Käken har tydliga, långa tänder. Till färgen är gösen vanligtvis ljust gråbrun. Även om färgen kan variera, är buken alltid ljusare än ovansidan.[3] På sidorna finns mörkare tvärfläckar som är tydligast hos unga fiskar.
Vanor[redigera | redigera wikitext]
Gösen lever i långsamt rinnande vattendrag, sjöar och vikar med inte för hög salthalt eller för lågt pH. Gösen är en rovfisk, och med sin kraftiga tandbyggnad är den en konkurrent till gädda och abborre. Den tar främst mört, siklöja och braxen.[3]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Sitt ursprungliga levnadsområde hade gösen i Central- och Östeuropa, österut till Volga, Ural och Anadyr i Asien. Söderut sträckte sig dess ursprungliga utbredningsområde till norra Balkan, norra Iran och Armenien. Numera finns den - främst på grund av utplantering - över stora delar av Europa.[4]
I Skandinavien förekommer gösen i sydöstligaste Norge (några älvar och sjöar i Østfolds, Opplands och Akershus fylken), i Sverige (Vänern, Hjälmaren, Mälaren och delar av Vättern, sjön Krön (nära Vimmerby), i sjön Bolmen, i Östersjön och i Bergviken, Ljusnan, Varpen i Hälsingland samt i angränsande flodsystem från Smålandskusten norrut, inplanterad i sjöar på Sydsvenska höglandet samt delar av Öland) och i södra och mellersta Finland med angränsande Östersjöområden (inklusive Finska viken).[4]
Gösen finns även i sjön Burträsket, Burträsk. 4 mil Sydväst om Skellefteå och kan vara den sjö längst norrut där gösen finns i stor utsträckning ut till havet genom Bureälvssystemet.[källa behövs] Gösen finns inplanterad i sjön Pengsjön där de skall ha börjat föröka sig. Sjön ifråga ligger i Vännäs kommun.[källa behövs]Gösen finns i riklig mängd i många av Tornedalens sjöar. Armasjärvi, Puostijärvi, Miekojärvi m.m. Har fiskats i mer än 100 år. Finns även i sjöar i Kalixälvens och Råneälvens vattensystem.
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Gösen blir könsmogen mellan 2 och 5 års ålder, tidigare för hanen. Den leker i slutet av maj eller början av juni på grunda sand- eller stenbottnar (Leken sker tidigare längre söderut[2]). Äggen, som läggs i gropar på bottnen, kläcks efter drygt en vecka. Beroende på storlek kan en hona lägga mellan 200 000 och 1 200 000 ägg.[4] Ynglen är pelagiska, men söker sig till bottnen framåt hösten.[3]
Gösen kan bli max 23 år[4].
Ekonomisk användning[redigera | redigera wikitext]
Gösen betraktas som en utmärkt matfisk och är föremål både för kommersiellt fiske och sportfiske[3]. Svenskt sportfiskerekord är 12,530 kilogram.
Landskapsfisk[redigera | redigera wikitext]
I det svenska landskapet Västmanland och i det finska landskapet Nyland är gösen landskapsfisk.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Sander lucioperca . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 augusti 2019.
- ^ [a b] ”Sander lucioperca: Pike-perch” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=360. Läst 7 maj 2009.
- ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 148. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 305-306. ISBN 91-1-844202-1
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|