Folke Truedsson

Folke Truedsson
	Folke Truedsson
	Folke Truedsson, 1950.
Född	19 mars 1913; Kristianstad, Sverige
Död	1 juni 1989 (76 år); Röschenz, Schweiz
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Konstfack; Nääs slöjdlärarseminarium; Kungliga Konsthögskolan
Sysselsättning	Konstnär
	Redigera Wikidata

Folke Evald Truedsson, född 19 mars 1913 i Kristianstad^[3], död 1 juni 1989^[4] i Röschenz i Schweiz, var en svensk skulptör.

Utbildning och liv[redigera | redigera wikitext]

Han var son till järnvägstjänstemannen Alfred Truedsson och Lydia Johansson och från 1937 gift med läraren Swea Olson. Truedsson utbildade sig först till metall- och träslöjdlärare vid Tekniska skolan i Stockholm och Slöjdseminariet i Nääs och arbetade som lärare under flera år.

Han utbildade sig i skulptur vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1939-1945 för bland andra Eric Grate och Isaac Grünewald och genom självstudier under resor till bland annat Danmark, Tyskland, Schweiz och Italien. Han tilldelades det Ribbingska stipendiet 1946, stipendium från Kungafonden 1957, Konstakademiens Winqvistska resestipendium 1958 samt statliga arbetsstipendier.

Han debuterade separat 1957, vid 44 års ålder på Sturegalleriet i Stockholm med en kollektion skulpturer. Han presenterade sina arbeten på talrika separatutställningar och tillsammans med Cliff Holden ställde han ut på Göteborgs konsthall 1960 och tillsammans med Ragnar von Holten, Lennart Iverus och Patrik Jordan ställde han ut på Lunds konsthall. Han medverkade i utställningen Skulpturer i Natur som visades på Skansen 1948 och utställningar med samma namn som visades av Trädgårdsföreningen i Göteborg 1955, Kulturhistoriska museet i Lund och Norrvikens trädgårdar i Båstad. Han var representerad i Nordiska konstnärsförbundets utställning i Odense, skulpturbiennalen i Amsterdam, Kunstnernes Efteraarsudstilling i Köpenhamn, Nutida svensk skulptur på Liljevalchs konsthall samt svenska konstutställningar på Galerie Raymond Creuze i Paris 1964 och i Aten 1965.

Han så småningom många uppdrag för offentlig konst. Idag pryder omkring 50 delvis monumentala verk i brons, sten eller betong olika offentliga byggnader, platser och museer. Det mest kända verket är den över 100 kvadratmeter stora väggreliefen Pelarsal i ofärgad betong på Radiohuset i Stockholm från 1962-1965. År 1982 bosatte han sig i schweiziska Röschenz, där han dog efter längre sjukdom.

”	När man riktar sig inåt anmäler sig en för mig påtaglig verklighet, som jag aldrig kunnat bortförklara. Jag upplever den som mystik, som dynamisk kraft eller som en mäktig tystnad, som ett tidlöst flöde av rörelse - liv. Bland mångfalden av upplevelser är det för min del dock dessa immateriella värden, som jag är mest angelägen att ge uttryck åt.” "Formerna skall uttrycka eller bidra till att skapa en atmosfär utanför formerna. Det är det som är själva innehållet. Om man vill att det skall finnas en mening med konsten är det viktigt att skapa en atmosfär som påverkar människan.	„
– Folke Truedsson om sig själv, om formen och konsten

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Torso, brons, 1946, i Sölvesborg
Vertikal tystnad, 1964, brons, Djäkneparksskolan i Norrköping
Horisontell formation, brons, Ljungarumsskolan i Jönköping, 1970
Kaskad, 1971, Tensta/Hjulsta
Horisontal, 1973, i Bandhagens centrum, Stockholm
Nordisk Konstmedaljserie, 1976
Betongvägg i Nya Radiohuset, Stockholm
Hinc robur et securitas, 1964, betongrelief i entrén till Svenska Handelsbankens nybyggnad, Gävle
Väggdekoration, Tingshuset, Stenungsund
Vattenskulptur för Försvarsmakten, Stockholm
Vatten- och ljusskulptur Vivalla bostadsområde, Örebro
Skulptur, skola, Eslöv: Bronsblomma
Relief, Långbro Sjukhus, Stockholm
Skulptur, Museigården, Kristianstad: Sinfonia
Marmorskulptur, Minneslunden Krematoriet, Helsingborg: Komposition
Skulptur, Nya Krematorielunden, Kristianstad
Lansettgrupp, skulptur Tingstorget, Ängelholm
Glasfönster, St. Martinskirche Pfeffingen, Schweiz
Sinfonia, Mühleplatz Aesch