Fanny Brice
| Fanny Brice | |
 Fanny Brice ca. 1920. | |
| Född | 29 oktober 1891 New York, New York, USA |
|---|---|
| Död | 29 maj 1951 (59 år) Hollywood, Los Angeles, Kalifornien, USA |
| Make | Frank White (1910–1913) Julius "Nicky" Arnstein (1919–1927) Billy Rose (1929–1938) |
Fania Borach, känd som Fanny Brice, född 29 oktober 1891 i New York i New York, död 29 maj 1951 i Hollywood i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk komedienne och sångerska.
Redan som tonåring började hon uppträda i shower i stadsdelen Brooklyn. Hon framträdde sedan i varietéer, först som balettflicka, sedan som sångerska. Hon upptäcktes av Florenz Ziegfeld och fick sitt stora genombrott Follies-revyn 1910. Hon medverkade sedan i alla hans revyer utom två fram till 1923. Hon lanserade många kända melodier, såsom My Man och Second Hand Rose.[1]
Brice gjorde endast ett fåtal filmer, bland annat My Man (1928), Den store Ziegfeld (1936), Hela världen sjunger (1938) och Ziegfeld Follies (1946).[1]
Hennes liv filmatiserades i musikalen Funny Girl (1968)[1] med Barbra Streisand i huvudrollen som Brice. Filmen fick också en uppföljare, Funny Lady (1975).
Brice var gift med barberaren Frank White (1910–1913), affärsmannen Julius "Nicky" Arnstein (1919–1927) och låtskrivaren Billy Rose (1929–1938).
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1928 – My Man
- 1936 – Den store Ziegfeld
- 1938 – Hela världen sjunger
- 1946 – Ziegfeld Follies
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Fanny Brice” (på engelska). Britannica. https://www.britannica.com/biography/Fanny-Brice. Läst 15 oktober 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Fanny Brice.- Fanny Brice Media Gallery
- Fanny Brice på Internet Movie Database (engelska)
