Försvarsbeslutet 1972

Försvarsbeslutet 1972 antogs av Sveriges riksdag den 29 maj 1972 och följdes upp av ett antal efterföljande delbeslut. Beslutet innebar att försvaret fick anpassa sig till en mycket lägre ekonomisk nivå, gentemot vad överbefälhavaren tidigare fått i uppdrag att utreda.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Inför försvarsbeslutet föreslog dåvarande Marinchefen Bengt Lundvall att fregatterna HMS Hälsingborg (J13) och HMS Kalmar (J14) av Visbyklass samt landskapsjagarna av Östergötlandsklass skulle byggas om till moderna fregatter. Dåvarande Regeringen Palme ogillade förslaget och angav i försvarsbeslutet att "ubåtsjakt skall skötas med andra medel än militära", ett beslut där konsekvenserna visade sig senare i samband med misstänka ubåtskränkningar samt grundstötningen av U 137.[1]

Regeringen ansåg att Flottan inte skulle ha mer resurser till mer än deltagande i invasionsförsvaret och därför inte skulle kunna försvara sjövägarna. Samtidigt stärktes det ekonomiska försvaret genom lagring av råvaror, vilket medförde att Sverige av regeringen ej ansågs behöva några större fartyg för att skydda sjövägarna[2]. För Marinen blev konsekvenserna att deras tyngdpunkt av djupförsvaret försköts mot kusterna och över landsterritoriet, något som även drabbade armén genom att två pansarbrigader avvecklades vilket i praktiken senare blev en, då Blåa brigaden blev en så kallad "svart brigad" och kvarstod efter dess avveckling som 6. pansargruppen och bildade senare stommen i Södermanlandsbrigaden när den återuppsattes 1982.

Beslutet i sig möjliggjorde för Armén och Kustartilleriet att bibehålla sin storlek, men med en enklare utrustning, fast med förmåga att lösa mer defensiva uppgifter.

Försvarsbeslutets påverkan för Flygvapnet blev att attackflygsystemen nedprioriterades, antalet attackflygsdivisioner blev dock oförändrat, fast med viss omorganisation, fyra medeltunga divisioner blev ersatta av fyra lätta divisioner (SK 60), vilket fick en större effektnedgång på flygvapnet[3].

Bakom försvarsbeslutet stod endast Socialdemokraterna (SAP) vilka fick stöd i voteringen av Vänsterpartiet kommunisterna (VPK). Mittenpartiernas förslag var att förbättra de rörliga styrkorna samt en mindre ökning av Försvarsmaktens ekonomiska ram. Moderata samlingspartiet (M) förespråkade ytterligare en höjning av försvarsutgifterna samt en priskompensation.

En stor anledning till att försvaret fick en lägre ekonomisk nivå, var dels beslutet i sig, men även att man tidigare räknat kostnader som lönekostnadspålägg och ersättning för lön- och materialomkostnader utanför den ekonomiska ramen. Till det följde även höjda arbetsgivaravgifter och ändrade principer vid hyressättning. Som ett resultat av försvarsbeslutet 1972 kom en övervintringsstrategi att tillämpas av Försvarsmakten, detta för att kunna bibehålla en stor organisation, men som resulterade i att kvalitén blev sämre vid många förband. Men samtidigt kunde man om läget krävde tillföra modern materiel. Kritiker menar att det var typisk "1970-talets anpassnings-/tillväxtmodell"

Förändring[redigera | redigera wikitext]

Med försvarsbeslutet 1972 beslutades att en större förändring av arméns fredsorganisation skulle genomföras. Där arméns ålades att minska sin personalram i fredsorganisationen för att på sikt kunna upprätthålla en trovärdig krigsorganisation. Omorganisationen av arméns fredsorganisation kom att kallas OLLI. OLLI var en försvarsreform som stod för Omorganisation i Lägre regional och Lokal Instans. Reformens genomfördes i tre etapper åren 1973–1975 och berörde försvarsområdesstaberna och regementena, vilka med hänsyn tagen till uppgifter för ledning av territoriell verksamhet, mobilisering samt utbildning hänfördes till en av de nedan angivna fyra organisationstyperna. Den nya organisationen skulle göras effektivare än den äldre, bland annat genom att dubbla funktioner inom samma ort togs bort, för att istället rationalisera administrationen, stödproduktionen och förrådsdriften. Den personalbesparing som gjordes genom rationaliseringen gjordes främst bland den civilanställda personalen.[4][5]

  • Typ A: Förband som har ansvar för grund- och repetitionsutbildning, ansvar för mobilisering av krigsförband inom försvarsområdet och löser de uppgifter som ankommer på försvarsområdesbefälhavaren samt har en till denna verksamhet anpassad förvaltning. Det vill säga A-förbandet ansvarade för mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, samt hade förvaltningsansvar över förbanden på samma garnisonsort inom försvarsområdet.
  • Typ B: Förband som har ansvar för grund- och repetitionsutbildning och har till denna verksamhet anpassad förvaltning. B-förbandet var förlagd på annan garnisonsort inom försvarsområdet och hade därmed egen förvaltning och egen stödproduktion.
  • Typ C: Förband som har ansvar för grund- och repetitionsutbildning och som är anslutet till ett annat förband och har med detta gemensam förvaltning. C-förbandet var förlagd på samma garnisonsort som A-förbandet och därmed underställd A-förbandet gällande förvaltning och stödproduktion.
  • Typ D: Försvarsområdesstab som löser de uppgifter som ankommer på försvarsområdesbefälhavaren och som icke organisatoriskt samordnas med förband.

I Övre Norrlands militärområde, Västra militärområdet samt Södra militärområdet gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga där ett regemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet, samt förvaltningsansvar och ledning av stödproduktion på garnisonsorten.[5]

I Övre Norrlands militärområde gjordes avsteget inom Bodens försvarsområde (Fo 63), där Bodens artilleriregemente blev försvarsområdesmyndighet, men kom att dela mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet med Norrbottens regemente (I 19). Även förvaltningsansvaret samt stödproduktionen fördelades mellan de två regementena, där Arméns helikopterskola (HkpS), Bodens ingenjörkår (Ing 3) och Luleå luftvärnskår (Lv 7) hänvisades till Bodens artilleriregemente, medan Norrlands signalbataljon (S 3) hänvisades till Norrbottens regemente.[5]

I Västra militärområdet gjordes avsteget inom Göteborgs och Bohus försvarsområde (Fo 34), där Göteborgs kustartilleriförsvar blev försvarsområdesmyndighet och fick det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. Men mobiliseringsansvaret omfattade inte fackmässigt mobiliseringsansvaret för de brigader som utbildas vid Bohusläns regemente. Bohusläns regemente kom att organiseras som ett B-förband, men med särskilt mobiliseringsansvar inom Göteborgs och Bohus försvarsområde samt inom norra delen av Älvsborgs försvarsområde (Fo 34).[5]

I Södra militärområdet gjordes avsteget inom Kristianstads försvarsområde (Fo 14), vilket var ett försvarsområde med två brigadproducerande regementen. Norra skånska regementet sammanslogs med försvarsområdesstaben och blev försvarsområdesregemente (A-förband), samt tillfördes ett visst mobiliseringsansvar samt förvaltningsansvar över Wendes artilleriregemente (A 3). Skånska dragonregementet (P 2), som var det andra brigadproducerande regementet inom försvarsområdet, blev ett utbildningsförband (B-förband), men bibehöll sitt eget mobiliseringsansvar men tillfördes samtidigt mobiliserings- och förvaltningsansvar över Skånska trängregementet (T 4).[5]

Som en delvis konsekvens av reformen och omorganisationen föreslog Chefen för armén ändrade benämningar för vissa av de myndigheter som berördes. Livgardesskvadronen (K 1) föreslogs efter integration med staben för Stockholms försvarsområde få namnet Livgardets dragoner. Arméns jägarskola föreslogs efter integration med staben för Kiruna försvarsområde få namnet Lapplands jägarregemente (I 22). Vidare föreslogs att Luleå luftvärnskår (Lv 7) och Bodens ingenjörkår (Ing 3) i fortsättningen skulle benämnas regementen.[5]

Grundorganisationen[redigera | redigera wikitext]

Avvecklade organisationsenheter[redigera | redigera wikitext]

Förändringar i organisationsförändringar perioden 1970–1984, beslutade åren 1970, 1971, 1972, 1973 och 1974.

Beteckning Namn Garnisonsort Genom proposition Kommentar
F 2 Roslagens flygkår Stockholms garnison Prop. 1970:96 Upplöstes 1974
F 8 Svea flygkår Stockholms garnison Prop. 1970:96 Upplöstes 1974
F 14 Hallands flygkår Halmstads garnison Prop. 1970:96 Upplöstes 1972
F 18 Södertörns flygflottilj Tullinge Prop. 1970:96 Upplöstes 1974
F 3 Östgöta flygflottilj Malmens flygplats Prop. 1971:110 Upplöstes 1974
P 1 Göta livgarde Enköping garnison Prop. 1973:135 Upplöstes 1980
Fo 46 Vaxholms försvarsområde Vaxholm Prop. 1974:135 Upplöstes 1975
Fo 65 Jokkmokks försvarsområde Boden Prop. 1974:135 Upplöstes 1975
Ing 3 Bodens ingenjörkår Boden Prop. 1974:135 Namnbyte 1975
Lv 7 Luleå luftvärnskår Luleå Prop. 1974:135 Namnbyte 1975
P 5 Norrbottens pansarbataljon Boden Prop. 1974:135 Uppgick 1975 i Norrbottens regemente
JS Arméns jägarskola Kiruna Prop. 1974:135 Upplöstes 1975
K 1 Livgardesskvadronen Stockholms garnison Prop. 1974:135 Namnbyte 1975

Bildade organisationsenheter[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Garnisonsort Genom proposition Kommentar
F 14 Flygvapnets Halmstadsskolor Halmstads garnison Prop. 1970:96 Bildades 1972
F 18 Flygvapnets Södertörnsskolor Tullinge Prop. 1970:96 Bildades 1974
F 13M Bråvalla flygflottiljs detachement på Malmen Malmens flygplats Prop. 1971:110 Bildades 1974
Ing 3 Bodens ingenjörregemente Boden Prop. 1974:135 Namnbyte 1975
Lv 7 Luleå luftvärnsregemente Luleå Prop. 1974:135 Namnbyte 1975
T 2 Göta trängregemente Skövde garnison Namnbyte 1975
I 22 Lapplands jägarregemente Kiruna Prop. 1974:135 Namnbyte 1975
K 1 Livgardets dragoner Stockholms garnison Prop. 1974:135 Namnbyte 1975

Omlokaliserade organisationsenheter[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Garnisonsort Genom proposition Kommentar
S 1 Upplands regemente (signal) Uppsala garnison Prop. 1973:135 Omlokaliseras 1982 till Enköpings garnison
Fo 47 Uppsala försvarsområde Uppsala garnison Prop. 1973:135 Omlokaliseras 1982 till Enköpings garnison
K 4 Norrlands dragonregemente Umeå garnison Prop. 1973:135 Omlokaliseras 1980 till Arvidsjaur
T 2 Göta trängkår Skövde garnison Prop. 1974:135 Omlokaliseras 1984 inom Skövde garnison
AKS Arméns kompaniofficersskola Uppsala garnison Prop. 1973:135 Föreslogs omlokaliseras till Skövde garnison, skolan kvarstod dock i Uppsala och upplöstes 1983.
LvSS Luftvärnsskjutskolan Stockholms garnison Prop. 1973:135 Omlokaliseras till Norrtälje garnison
PKAS Pansartruppernas kadett- och aspirantskola Enköpings garnison Prop. 1973:135 Föreslogs omlokaliseras till Ystads garnison, ändrades senare till Skövde, ditt den förlades 1980.
TrängKAS Trängtruppernas kadett- och aspirantskola Linköpings garnison Prop. 1974:135 Omlokaliseras 1984 till Skövde garnison

Krigsorganisationen[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Garnisonsort Genom proposition Kommentar
PB 6 Blåa brigaden Enköpings garnison Prop. 1973:135 Upplöstes 1979 till 6. pansargruppen
PB 10 Södermanlandsbrigaden Strängnäs garnison Prop. 1973:135 Upplöstes 1974
IB 51 Ångermanlandsbrigaden Sollefteå garnison Omorganiseras 1972 till norrlandsbrigad
NB 20 Västerbottensbrigaden Umeå garnison Upplöstes 1973 till tre självständiga Norrlandsskyttebataljon typ F

Nedan ses en tabell över förändringen av Försvarsmaktens storlek från försvarsbeslutet 1972 fram till försvarsbeslutet 1982.

Armén 1973 1979 1985
Fristående bataljoner 50 50 100
Infanteri- och norrlandsbrigader 24 24 23
Pansarbrigader 6 5 4
Mekaniserad brigad 0 0 1
Lokalförsvarsbataljoner 100 100 90
Hemvärnet (antal soldater) 92.000 101.000 100.000
Notering: 1985 bestod Infanteribrigaderna av 11x IB 77, 8x IB 66 och 4x NB 85
Marinen 1973 1979 1985
Jagare 8 6 0
Fregatter 5 2 0
Torpedbåtar/Robotbåtar 17/0 21/0 6/12
Motortorpedbåtar 16 8 0
Patrullbåtar 0 5 16
Ubåtar 22 17 12
Minfartyg 2 3 3
Kustartilleriförband (Brigader, bataljoner, batterier, kustjägarkompanier) 65 60 60
Flygvapnet 1973 1979 1985
Jaktdivisioner/flygplan 20/300 15/250 12/200
Attackdivisioner/flygplan 12/150 9,5/150 9,5/150
Spaningsdivisioner/flygplan 5/100 8/80 6/50
Notering: 1979 och 1985 bestod attackdivisionerna av 5,5 medeltunga och 4 lätta

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Marinkommando Väst - Kronologi över marin verksamhet på västkusten, Nils-Ove Jansson och Christer Johansson, Warne förlag ISBN 91-86425-30-7 s 62.
  2. ^ Flotta i motvind Arkiverad 17 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. Avläst 26 mars 2009
  3. ^ Försvarsbesluten har gått i ständig otakt Arkiverad 17 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. Avläst 26 mars 2009
  4. ^ Bernstone, Kristian; Ekberg, Lennart; Klasson, Gunnar (1992), s. 258-259
  5. ^ [a b c d e f] ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 12 september 2020. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rönnberg, Lennart (1998). Generalstabskår och Generalstabsofficerare 1973-1998. Probus Förlag HB. sid. 11-22. ISBN 91-87184-55-9 
  • Bernstone, Kristian; Ekberg, Lennart; Klasson, Gunnar, red (1992). Kungl. Bohusläns regemente och dess hembygd: inför ett trehundraårsminne. D. 4, [Tiden 1946-1992]. Uddevalla: Bohusläns regementes historiekomm. Libris 1245676 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.) 
  • Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.) 
  • Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.) 
v • r
Försvarsbeslut i Sverige
1900-talet
1901 • 1914 • 1924 • 1925 • 1936 • 1942 • 1948 • 1958 • 1963 • 1968 • 1972 • 1977 • 1982 • 1987 • 1992 • 1996
2000-talet
2000 • 2004 • 2009 • 2015 • 2020
Övriga beslut
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Försvarsbeslutet_1972&oldid=48465830”