Einar Heckscher

Wikipedia open wikipedia design.

Ej att förväxla med Carl-Einar Häckner.
Einar Heckscher
Född6 maj 1938
Död18 februari 2020 (81 år)
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningÖversättare, musiker, skribent
FöräldrarGunnar Heckscher
SläktingarEva Heckscher (syskon)
Sten Heckscher (syskon)
Ivar Heckscher (syskon)
Redigera Wikidata

Einar Heckscher, född 6 maj 1938 i Uppsala, död 18 februari 2020[1], var en svensk författare och översättare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Einar Heckscher var son till statsvetaren Gunnar Heckscher, senare professor och partiledare för Högerpartiet, och dennes hustru Anna Britta, född Vickhoff.[2] Han fick fyra syskon: Eva, Sten, David och Ivar Heckscher.

Heckscher drogs som tonåring till Stockholms jazzkretsar och började missbruka narkotika vid 18 års ålder. Han var på grund av sitt missbruk nära döden två gånger, men lade av då han 1974 fick en son och Lasse BergströmNorstedts gav honom ett arbete.[3] Han har översatt författare som T. Coraghessan Boyle, Charles Bukowski, Don DeLillo, John Fante, Elmore Leonard, Hunter S. Thompson, Irvine Welsh och John Kennedy Toole. Heckscher har även ägnat sig åt musik och var under 1970-talet sångare i proggrockgrupperna Telefon Paisa, senare Sogmusobil, och Levande Livet. Han var under en period också med i Handgjort.

Einar Heckscher var far till två barn.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Minnen från tivoli (dikter, 1981)
  • Danser bakom scenen (dikter 1986)
  • Amerikanskt slanglexikon (1997)
  • Essän "Soul Brother" i Ronnie Haags Om Charles Bukowski: en legend (2002)
  • Huvet i hissen: låtar & drapor (2003)

Översättningar (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • William S. Burroughs: Tjacket (Junkie) (Centerwall & Thuresson, 1967)
  • Toby Young: Hopplös och hatad av alla (How to Lose Friends and Alienate People, 2003).
  • Norman Mailer: Bödelns sång (The executioner's song) (översatt tillsammans med Jimmy Hofsö, Askild & Kärnekull, 1980-1981)
  • John Kennedy Toole: Dumskallarnas sammansvärjning (A confederacy of dunces) (AWE/Geber, 1982)
  • Thomas Pynchon: Steg för steg: tidiga berättelser (Slow learners: early stories) (Bonnier, 1985)
  • Martin Amis: Information (The Information) (Alfabeta, 1995)
  • Louis-Ferdinand Céline: Kasperligan (Guignol's band) (Norstedt, 1996)
  • Joseph Conrad: Mörkrets hjärta (Heart of darkness) (Lindelöw, 2006)
  • Jack Kerouac: På väg (On the road) (Norstedt, 2008)
  • Edward Bunker: Pojkpokerblues (Little Boy Blue) (Lindelöw, 2013)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl-Fredrik Eriksson (23 februari 2020). ”Författaren Einar Heckscher är död – blev 81 år gammal”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/forfattaren-einar-heckscher-ar-dod-blev-81-ar-gammal/. 
  2. ^ Einar Heckscher (9 juni 2002). ”Einar Heckscher”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/einar-heckscher. 
  3. ^ Gunnar Ohrlander. ”– Jag klippte till farsan och stack! (Gunnar Ohrlander interbjuar Einar Heckscher, Socialpolitik Nr 3/1995)”. Socialpolitik. Arkiverad från laenkar/Heckscher.htm originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930020153/http://web.comhem.se/humanistgruppen/Extra%20laenkar/Heckscher.htm. Läst 25 februari 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



This page is based on a Wikipedia article written by contributors (read/edit).
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.

  • Oriflame Üyelik
  • Destek