Claire Wikholm

Claire Wikholm
FöddClaire Minna Patricia Olofsdotter Wikholm
10 oktober 1944 (79 år)
Finska församlingen, Stockholm, Sverige
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö och Franska skolan
Aktiva år1968– (teater), 1969– (film/TV)
MakeÅke Dahlbom
(gift 1979–1985; skild)
Ingemar Karlsson
(gift sedan 2004)
Betydande roller
TV: Broster, Broster! (1971)
Teater: Urfaust (1974), Othello (1978) och Besök av gammal dam (1993)
Film: Vi hade i alla fall tur med vädret (1980)
IMDb SFDb

Claire Minna Patricia Olofsdotter Wikholm, född 10 oktober 1944 i Finska församlingen i Stockholm,[1][2] är en svensk skådespelare och skribent.

Hon har sedan slutet av 1960-talet spelat på teater, film och TV och har länge varit knuten till Stockholms stadsteater.[3] Mycket uppmärksammad har hon blivit genom adventskalendern Broster, Broster! och komedifilmen Vi hade i alla fall tur med vädret.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Wikholm är dotter till revisorn Olof Malmfeldt (1906–1959) och hushållerskan Inez Wikholm (1905–1968).[4][5] Hon växte upp med sin ensamstående, psykiskt sjuka mor, och fick först vid tolv års ålder veta vem hennes far var. Hon gick i Franska skolan och påbörjade sedan akademiska studier i ekonomi. Därefter började hon intressera sig för film och en möjlig framtid som filmregissör. Via universitetsstudier i teaterhistoria kom hon att delta i en experimentell föreställning på Pistolteatern och efter det utbildade hon sig åren 1965–68 vid Statens scenskola i Malmö.[2][6]

Teater[redigera | redigera wikitext]

1968 påbörjade Wikholm sin professionella karriär som skådespelare genom sitt tre år långa engagemang på Malmö stadsteater (1968–1971). Redan första året uppmärksammades hon i en roll i Bengt Bratts Hemmet.[2] Sedan dess har hon hört till den fasta ensemblen på Stockholms stadsteater[7]. Där har hon bland annat medverkat i föreställningarna Kung Lear (1973), Othello (1978), Tartuffe (1983), Isbjörnarna (1990), och Tolvskillingsoperan (2005/2006).

Wikholm har även verkat som regissör av modern dramatik.[7] 1987 regisserade hon revyn Alice Babs bor inte här längre, en modernistisk satir som ett år senare producerades i en version för TV.[2]

Film och TV[redigera | redigera wikitext]

Claire Wikholm syntes snart även på film och TV. 1969 agerade hon i långfilmerna Som natt och dag och Miss and Mrs Sweden. 1971 blev hon mycket uppmärksammad som gravid huvudrollsinnehavare i den samhällskritiska och kontroversiella adventskalendern Broster, Broster!.[2]

1975 medverkade Wikholm i Lasse Hallströms En kille och en tjej. Därefter uppmärksammades[2] hon ånyo för en bred publik genom komedifilmen Vi hade i alla fall tur med vädret.

1995 syntes Claire Wikholm i Susanne Biers Pensionat Oskar. Därefter agerade hon 1996–1997 (i rollen som skvallertidningsjournalist) i TV-serien Vänner och fiender. 1997 hade hon återigen en roll av beslutsam typ i komediserien Irma och Gerd. 2002 var hon amatördetektiven Bella i Bella bland kryddor och kriminella.[2]

Förutom rena skådespelarroller har Claire Wikholm deltagit i olika mer eller mindre satiriska underhållningsprogram. 1974 och 1976 kom Televisioner, 1977 Kabaré Kvällsöppet.[2]

År 2015 var Claire Wikholm en av deltagarna i SVT:s Stjärnorna på slottet.

Litteratur och skrivande[redigera | redigera wikitext]

Wikholm har tillsammans med Lena Persson skrivit boken Med solkiga tassar, om en hund och katt som får föra ordet själva.

Hon har ett stort intresse för deckare[8] och har medverkat i flera TV- och radioprogram på detta tema.[9] Hon har även skrivit krönikor för Aftonbladets kvinnobilaga[2].

Stil och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Claire Wikholm har en intensiv utstrålning och hes röst. Denna utstrålning har gjort att hon ofta setts i starka, elaka eller i övrigt markerade kvinnogestaltningar. Wikholm har tidigare beskrivit sig som kommunist.[10] Genom åren har hon i vissa läger närmast setts som sinnebilden för "en rödhårig, rabiat övervintrare från 1968-vänstern", och hon har i en del senare roller för TV delvis gjort narr av den klichén.[2]

Hon fick 1971 motta Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium och 1980 Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium. 1995 erhöll hon LO:s kulturstipendium.[2]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Claire Wikholm var gift första gången 1979–1985 med scenografen och konstnären Åke Dahlbom[11] (1950–2018) och fick en son 1980.[12] Andra gången gifte hon sig 2004 med Ingemar Karlsson (född 1951).

I november 2005 berättade Wikholm att hon lider av lungemfysem som en följd av mångårig rökning.[13]

Filmografi (film och TV)[redigera | redigera wikitext]

Källor: [14]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1968 Mutter Courage och hennes barn
Bertolt Brecht
Jan Lewin Malmö stadsteater
Hemmet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Jan Lewin Malmö stadsteater
1973 Regan Kung Lear
William Shakespeare
Kalle Holmberg Stockholms stadsteater
1978 Ulla Winblad Wärdshuset Haren och Vråken
Lars Forssell
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
Desdemona Othello
William Shakespeare
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1980 Fru Kilman Hoppla, vi lever!
Ernst Toller
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1983 Tartuffe
Molière
1988 Meg Magrath Ensamma hjärtan
Beth Henley
Lena Söderblom Stockholms stadsteater[3]
1990 Solveig Isbjörnarna
Jonas Gardell
Annika Silkeberg Stockholms stadsteater[3]
2002 Tant Lundin
Farmor
Mio, min Mio
Kristina Lugn
Stina Ancker Stockholms stadsteater[3]
2004 Ester Din stund på jorden
Vilhelm Moberg
Leif Stinnerbom Stockholms stadsteater[3]
2005 Den gamla horan Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2010 Miman Aniara
Harry Martinson
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2011 De vuxna m.fl. Hair
Gerome Ragni, James Rado och Galt MacDermot
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater[3]
2012 Fucking måsen
Anton Tjechov
Sunil Munshi Uppsala stadsteater
Coralia Peter Pan och Wendy
J.M. Barrie i ny version av Anders Duus
Pia Johansson Stockholms stadsteater[3]
2015 Kvinna 1 Sara Sara Sara
America Vera-Zavala
Olof Hanson Stockholms stadsteater[3]
2017 E Vintermusik
Lars Norén
Sofia Jupither Stockholms stadsteater[3]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Källor: [2]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Wikholm, Claire Minna Patricia Olofsdotter (1944-10-10) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] P O Qvist (2004) "Claire Wikholm". Svensk Filmdatabas. Läst 23 juni 2014.
  3. ^ [a b c d e f g h i] Claire WikholmStockholms stadsteaters webbplats
  4. ^ Wikholm, Claire M P O, skådespelerska, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 1187.
  5. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  6. ^ ”Tidigare studenter, 1968”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1968.pdf. Läst 24 november 2017. 
  7. ^ [a b] "Claire Wikholm". ne.se. Läst 23 juni 2014.
  8. ^ Redvall, Eva (2005-04-22): "Mat och mord kryddar karriären". Sydsvenskan.se. Läst 23 juni 2014.
  9. ^ Kjell E. Genberg (självbiografi): "Ur min skottvinkel : Baserat på en sann historia", sid 222, Gondolin, Eslöv 2005 ISBN 91-88821-83-8
  10. ^ Tidskriften Z, nr. 3/1990.
  11. ^ Wikholm, Claire M P O, skådespelerska, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 / s 1191.
  12. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  13. ^ Norberg, Anna (2005-11-07): "Claire Wikholm kvävs långsamt till döds". Expressen.se. Läst 23 juni 2014.
  14. ^ "Claire Wikholm – Insatser". Arkiverad 29 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. Svensk Filmdatabas. Läst 23 juni 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]