Anarkotyranni

Anarkotyranni (engelska "Anarcho-tyranny") är en syntes av de två motsatserna anarki och tyranni.[1]

Historia och definition[redigera | redigera wikitext]

Begreppet anarkotyranni myntades av Samuel T. Francis 1992.[2]

The National Review summerade begreppet 2011 som "'anarkotyranni' beskriver ett dysfunktionellt tillstånd där staten är anarkiskt hopplös på att hantera större frågor men skoningslöst tyrannisk i upprätthållandet av små frågor."[a] Francis beskrev det som "statens misslyckande att upprätthålla lagar samtidigt som den kriminaliserar laglydiga och oskyldiga."[b]

Användning och exempel[redigera | redigera wikitext]

Lew Rockwell skrev 2003 med hänvisning till Irakkriget att en sådan stat belyser "det primära fokuset för styret i varje regim: att behålla och stärka sitt monopol över statens maktmedel, och samtidigt förskjuta och eliminera möjliga konkurrenter till makten."[c]

Chilton Williamson, Jr. skrev 2005 att "anarkotyranni handlar om att konsolidera och expandera rå makt, inte att förverkliga en ideologisk vision",[d] och jämförde det i det hänseendet med amerikansk kapitalism i sin postmoderna form. Han kontrasterade anarkotyranni med vad han kallade libertinepuritanism (eller Puritanlibertinism), vilken han såg exemplifieras i den dystopiska romanen Du sköna nya värld (1932), och för vilken makt är sekundär men att både anarkotyranni och libertinepuritanism strävar efter att uppnå tyranni och därför är desamma i hänseendet av medel.[4]

Francis menade att "Anarkotyranni är helt och hållet avsiktligt, en kalkylerad transformering av statens funktion från att skydda sina laglyda medborgare till en stat som i bästa fall behandlar sina laglyda medborgare som en social patologi, och i värsta fall som en fiende."[e] Syftet är att skapa en illusion av att staten gör sitt jobb.[5]

David Kopel skrev 2005 hur New Orleans medborgare utsattes för anarkotyranni efter orkanen Katrina då lagligt ägda vapen konfiskerades samtidigt som stadens myndigheter misslyckades att förhindra plundring.[6] Mark Krikorian skrev 2014 att konceptet anarkotyranni perfekt beskrev hur legala immigranter till USA missgynnades av immigrationspolicyn DACA.[7]

När Francis avled 2005 var hans foto på omslaget till Chronicles: A Magazine of American Culture i aprilnumret "Anarcho-Tyranny: The Perpetual Revolution".[8] och en artikel av Francis publicerades. Magasinet har därefter skrivit om ämnet flera gånger genom skribenter som Srđa Trifković (2005[9]), Thomas Fleming (2005[10] och 2014[11]), Eugene Girin (2014[11]), John Seiler (2014[12]) och Tom Zoldak (2020[13])

Begreppet har även använts av till exempel Jerry Pournelle (2003[14]), Kevin D. Williamson (2014[15][16] och 2017[17]), Justin Raimondo (2017[18]) och flera andra skribenter genom åren.[19][20][21][3][22][23][24]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "'anarcho-tyranny' describes that stage of governmental dysfunction in which the state is anarchically hopeless at coping with large matters but ruthlessly tyrannical in the enforcement of small ones."[3]
  2. ^ "the failure of the state to enforce the laws and, at the same time, [...] the criminalization of the law-abiding and innocent".[1]
  3. ^ "the primary focal point of the rule of every regime: to maintain and tighten its monopoly over the coercive powers of the state, while displacing and eliminating possible competitors to that position."[2]
  4. ^ "Anarcho-tyranny is about the consolidation and expansion of raw power, not the realization of an ideological vision"[4]
  5. ^ "Anarcho-tyranny is entirely deliberate, a calculated transformation of the function of the state from one committed to protecting the law-abiding citizenry to a state that treats the law-abiding citizen as, at best, a social pathology and, at worst, an enemy."[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Samuel Francis. "Synthesizing Tyranny", Chronicles: A Magazine of American Culture, numret april 2005 via Internet Archive.
  2. ^ [a b] Lew Rockwell. "Anarcho-Tyranny in Baghdad", lewrockwell.com, 12 april 2003. Åtkomst 25 maj 2019.
  3. ^ [a b] NR Staff. "The Week", National Review, 14 april 2011. Åtkomst 7 augusti 2019.
  4. ^ [a b] Chilton Williamson, Jr.. Synthetic Syntheses (Excerpt from What's Wrong With The World) Arkiverad 16 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine., chiltonwilliamson.com. "Synthetic Syntheses Arkiverad 18 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine.", Chronicles: A Magazine of American Culture, 3 oktober 2005.
  5. ^ Samuel Francis. "Anarcho-Tyranny, U.S.A.", Chronicles: A Magazine of American Culture, numret juli 1994 via Internet Archive.
  6. ^ David Kopel. "Defenseless On the Bayou", Reason, 10 september 2005. Åtkomst 7 augusti 2019.
  7. ^ Mark Krikorian. "Legal Immigrants Go to the Back of the Line", National Review, 10 februari 2014. Åtkomst 7 augusti 2019.
  8. ^ "April 2005—Anarcho-Tyranny: The Perpetual Revolution", Chronicles: A Magazine of American Culture, numret april 2005 via Internet Archive.
  9. ^ Srđa Trifković. "Global Anarcho-Tyranny Arkiverad 9 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine.", Chronicles: A Magazine of American Culture, 1 mars 2005.
  10. ^ Thomas Fleming. "Synthesizing Tyranny Arkiverad 9 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine.", Chronicles: A Magazine of American Culture, 1 mars 2005.
  11. ^ [a b] Eugene Girin. "Witnessing Anarcho-Tyranny Arkiverad 9 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine.", Chronicles: A Magazine of American Culture, 20 oktober 2014.
  12. ^ John Seiler. "Obama Imposes Anarcho-Tyranny on Ferguson Arkiverad 9 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine.", Chronicles: A Magazine of American Culture, 25 november 2014.
  13. ^ Tom Zoldak. "Anarcho-Tyranny 2020", Chronicles: A Magazine of American Culture, 1 juni 2020.
  14. ^ Jerry Pournelle. "Monday July 28, 2003, Anarcho-Tyranny", jerrypournelle.com, 28 juli 2003. Åtkomst 7 augusti 2019.
  15. ^ Kevin D. Williamson. "A Bit More on the Speech Police", National Review, 18 april 2014. Åtkomst 7 augusti 2019.
  16. ^ Kevin D. Williamson. "Meet the New Serfs: You", National Review, 23 oktober 2014. Åtkomst 7 augusti 2019.
  17. ^ Kevin D. Williamson. "The Left Embraces Political Violence", National Review, 15 juni 2017. Åtkomst 7 augusti 2019.
  18. ^ Justin Raimondo. "Forget the Russian 'Threat': Mexico Is Our Real Problem", antiwar.com, 16 juni 2017. Åtkomst 7 augusti 2019.
  19. ^ Daniel McCarthy. "Empire Without End", lewrockwell.com, 23 april 2003. Åtkomst 7 augusti 2019.
  20. ^ Brian Wilson. "'We're Doomed!'", lewrockwell.com, 24 juli 2004. Åtkomst 7 augusti 2019.
  21. ^ Eric Peters. "The Tyranny of Traffic Enforcement", lewrockwell.com, 12 april 2011.
  22. ^ NR Staff. "The Week", National Review, 11 augusti 2011. Åtkomst 7 augusti 2019.
  23. ^ Aurelian Craiutu. "Thinking with Tocqueville: Courage not Ambition, Moderation not Pessimism", Law & Liberty, 30 november 2012. (Craiutu är "Professor of Political Science at Indiana University, Bloomington".[1])
  24. ^ Jerry Salyer. "Paleoconservatives and Trump", The Catholic World Report, 10 november 2016.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia.