Albert Edelfelt

Albert Edelfelt
FöddAlbert Gustaf Aristides Edelfelt
21 juli 1854[1][2][3]
Kiala gård utanför Borgå, Finland
Död18 augusti 1905[1][3][4] (51 år)
Haiko i Borgå, Finland
BegravdSandudds begravningsplats[5]
Medborgare iStorfurstendömet Finland[6]
Utbildad vidSvenska normallyceum
Helsingfors universitet
Konstuniversitetets Bildkonstakademi
École nationale supérieure des Beaux-Arts
SysselsättningMålare[7], illustratör, grafiker
Befattning
Ordförande (1895–1896)
Ordförande (1898–1904)
Noterbara verkLouis Pasteur (målning), Drottning Blanka, Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka och I Luxembourgträdgården
MakaEllan de la Chapelle[8][9]
BarnErik Edelfelt (f. 1888)
FöräldrarCarl Albert Edelfelt
Alexandra Augusta Brandt
SläktingarAlexandra Edelfelt (syskon)
Alexandra Edelfelt (syskon)
Berta Edelfelt (syskon)
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1886)[10]
Officer av Hederslegionen (1889)[10]
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1892)[10]
Riddare av Nordstjärneorden (1894)[10]
Sankt Stanislausorden, andra klassen (1896)[10]
Kommendör av Hederslegionen (1901)[10]
Redigera Wikidata

Albert Gustaf Aristides Edelfelt, född 21 juli 1854 på Kiala gård utanför Borgå i Finland, död 18 augusti 1905 på sin sommarvilla i Haiko i Borgå,[11] var en finlandssvensk målare, grafiker och illustratör. Han tillbringade vintrarna i Paris där han målade eleganta scener ur stadens liv och fick stort erkännande av sina samtida. Edelfelt introducerade friluftsmåleriet i den finska konsten och sina stora folklivskompositioner målade han i Haiko. Edelfelt var också en centralgestalt inom storfurstendömet Finlands konst- och kulturliv, med många förtroendeuppdrag. Han illustrerade bland annat Runebergs dikter. Han var bror till författaren Berta Edelfelt.[11]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Albert Edelfelt i sin ateljé i Paris, ca 1900.

Barndom, skolgång och språklig bildning[redigera | redigera wikitext]

Albert Edelfelt var son till Carl Albert Edelfelt som var född i Karlshamn och flyttade till Finland för att bo hos sin morbror, gå i skola och utbilda sig till arkitekt. Hans mor var Alexandra Brandt, köpmansdotter från Borgå, som ingick i kretsen kring J. L. Runeberg.[11] Carl Albert Edelfelt dog och lämnade efter sig stora skulder. Änkan Alexandra Edelfelt lyckades trots det bibehålla familjens position i Helsingfors societet.[12]

Till familjen Edelfelts bildning hörde läsning av tidningar och skönlitteratur på olika språk. Svenska var familjens språk och den egna sociala sfärens språk. Man rörde sig också flytande på norska och danska, vilket medförde en nordisk kosmopolitism. Franska och tyska hörde till de språk som en ståndsperson förväntades behärska och detta jämnade vägen för Edelfelt när han senare kom till Frankrike för att studera. Till skillnad från många ståndspersoner både talade och skrev Edelfelt, åtminstone senare i livet, en behjälplig finska.[12]

Albert Edelfelt gick i Svenska normallyceum där han gjorde sig känd som skämttecknare. Därefter inledde han studier i historia, grekiska och latin vid Kejserliga Alexandersuniversitetet. Tillsammans med skolkamraten Gunnar Berndtson var han aktiv vid Nyländska studentavdelningen.[11]

Konststudier[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av skolarbetet i Svenska normallyceum inledde Edelfelt konststudier vid Finska konstföreningens ritskola. Senare tog han privatlektioner för Adolf von Becker. Studierns understöddes av faderns gamla vänner Zacharias Topelius, Fredrik Cygnæus, C. G Estlander och B. O. Schauman. Som 19-åring skickades Edelfelt hösten 1873 till Antwerpen för att studera historiemåleri. I maj 1874 kom han till Paris, där han blev antagen till École des Beaux-Arts för att studera under ledning av Jean-Léon Gérôme. Där blev han vän med Jules Bastien-Lepage, Pascal Dagnan Bouveret och Gustave Courtois.

Historiemåleri[redigera | redigera wikitext]

I den kalla vindsvåningen som Edelfelt hyrde tillsammans med Julian Alden Weir skapade han 1877 sin första historiska komposition: Drottning Blanka[13] som illustrerar Zacharias Topelius berättelse om drottning Blanka av Namur och prins Håkan Magnusson. Hans följande verk med historiskt motiv var Hertig Karl skymfande Klas Flemings lik (1878). Scenen var ämnad att vara dramatisk, men Bastien-Lepage kallade den för "opera-comique".[14] Edelfelt målade en tredje historisk komposition, Den brända byn (Scen från Klubbekriget 1596) (1879). Skisserna för snölandskapet hade han gjort i Brunnsparken i Helsingfors, han målade verket färdigt i sin ateljé i Paris. Edelfelt var aldrig riktigt nöjd med sina historiska kompositioner.[15]

Små historiska kompositioner med ett uttalat lätt gustaviansk anslag, som Dalins vårvisa[16] (1883) och Flicka med blommor[17] (1884) följde dock med genom hela Edelfelts karriär.

Edelfelts sista verk blev Invigningen av Åbo Akademi 1640 för Kejserliga Alexandersuniversitetets solennitetssal, ett enormt historiskt verk som målades upp på duk på tre fält som avgränsades av pilastrarna i salen.[11]

Friluftsmåleri[redigera | redigera wikitext]

Albert Edelfelt hade framgångar på Salongen i Paris, och erhöll 1880 medalj för verket Ett barns likfärd (1879). Med den övergick han till friluftsmåleriet, så som hans vän Bastien-Lepage hade uppmuntrat honom till redan länge. Till friluftsmåleriets tematik hörde folklivsskildringen som Edelfelt målade vid sin sommarvilla och sin ateljé i Haiko. Uppföljarna till Ett barns likfärd blev Gudstjänst i nyländska skärgården[18] (1881), På havet (1883), och senare Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka (1887). Också Gumma med pärtkorg[19] (1882) där hans gamla barnsköterska Fredrika Snygg satt modell, kan räknas till temat folklivsskildring. Den hade sin klangbotten i det nationsbygge vars betydelse blev större fram emot sekelskiftet. Det finländska landskapet förevigade Edelfelt i sin Utsikt från Kaukola ås i solnedgång från sommaren 1889 och den hör tätt ihop med nationalromantikens framväxt på 1890-talet.

Sin egen sociala sfär målade Edelfelt i verk som han själv kallade "solskensstycken", som Goda vänner (Berta och Capi)[20] (1882), Under björkarna[21] (1882), Lekande pojkar på stranden[22] (1884), Flickor i båt[23] (1886). Det är verk med kvinnor och barn i soliga sommarlandskap, framför allt från sommarvillan i Haiko.[12][24]

Parismotiv[redigera | redigera wikitext]

Ett stort tema var modellerna och konstnärskollegerna i ateljén, som i den eleganta och koketterande Ateljéscen (1880). Hit hör också de tre versionerna av Läsande parisiska[25] (1880) samt Parisiska[26] (1885). Modellerna för de här verken var bland andra Antonia Bonjean[27] [28], Virginie[29][30][31] och Thérèse Lainville[32].[11]

Ett av Edelfelts mest kända Parismotiv är verket I Luxembourgträdgården (1887). Det målade han med många modeller, både vuxna och barn. Att hålla efter de springande barnen var svårt och för sina skisser köpte han en stor docka på ett av varuhusen i Paris.[33]

Porträtt[redigera | redigera wikitext]

Edelfelt skördade även lagrar med sina porträtt. Porträtten utgjorde grunden för hans inkomst. Han målade porträtt av societeten, av kulturpersonligheter och kungligheter i Helsingfors, Stockholm, Köpenhamn, S:t Petersburg och Paris. Bland annat porträtterade Edelfelt den svenska författaren Viktor Rydberg[34] den norska kompositören Edvard Grieg och hans hustru, sångerskan Nina Grieg[35] prinsessan Marie av Danmark, född Marie av Orléans[36]. Porträtten av storfurst Vladimir Alexandrovitj barn, samt kejsar Alexander III:s och Maria Fjodorovnas barn lade grunden för hans goda relation till det ryska kejsarhuset.

Till Edelfelt mest kända verk hör porträttet av vetenskapsmannen Louis Pasteur, som han lärde känna genom dennes son Jean-Baptiste Pasteur, en god vän till Jules Bastien-Lepage. Porträttet av Pasteur är ett så kallat miljöporträtt, där modellen är avbildad i den miljö som var mest karakteristisk för just modellen. Således målade Edelfelt i Pasteurs laboratorium våren 1885, medan Pasteur förklarade sina experiment och sina hypoteser för honom. Porträttet fick en jublande mottagande på Salongen samma vår.[37]

En senare stor framgång var porträttet av operasångerskan Aino Ackté (1901), avbildad i scenbelysning och en dräkt enligt senaste parismode.[38]

Äktenskapet och "Bolaget Edelfelt"[redigera | redigera wikitext]

Edelfelt friade till den ryska arvtagerskan Sophie Manzey i januari 1884, men fick korgen. Hennes familj hänvisade till att förmögenheten skulle stanna inom familjen och hon gifte sig senare med sin kusin.[39]

Edelfelt ingick äktenskap med friherrinnan Ellan de la Chapelle (1857–1921[40]) den 19 januari 1888. Samma år föddes parets enda barn – sonen Erik Edelfelt (1888–1910) – som dog barnlös. Äktenskapet grundade sig på gammal vänskap i och med att paret hade känt varandra sedan sina tidiga tonår då de hade bott grannar: i hörnet av Kaserngatan och Södra Esplanadgatan i Helsingfors. De hade också studerat tillsammans i Adolf von Beckers ateljé. Familjen bosatte sig till en början i Paris, där Ellan de la Chapelles uppgift var att röra sig i societeten: bland diplomater, bankirhustrur, och kulturpersonligheter, för att på ett diskret sätt marknadsföra sin makes konst och få beställningarna att komma in. Edelfelts uppgift var att måla så mycket som möjligt. Den här arbetsuppdelningen använde också parets vänner Anders Zorn och Emma Zorn (född Lamm). Som en följd av den instabila konstmarknaden och familjens ökande utgifter, flyttade familjen från Paris till Helsingfors 1891.[12][41]

Edelfelt och kvinnorna[redigera | redigera wikitext]

Edelfelt skickade sin mamma hundratals brev när han var borta. I Paris delade han studio med amerikanen Julian Alden Weir, som introducerade honom för John Singer Sargent. Han hade romantiska relationer med många kvinnor, inklusive Antonia Bonjean och Virginie i Paris.[42][43] Hans mors död 1901 påverkade honom mycket.[43]

Kosmopolit[redigera | redigera wikitext]

Med tiden blev Edelfelt allt mera fransk. De franska konstnärerna och det franska konstfältet var alltid hans referensram.[11] Han trivdes också bra i Köpenhamn, det moderna genombrottets huvudstad, där han umgicks i de danska konstnärs- och författarkretsarna, samt med sin vän, teater- och museidirektören Pietro Krohn[44].[45]

Aktör på kulturfältet[redigera | redigera wikitext]

År 1895 valdes Edelfelt till ordförande för Konstnärsgillet i Finland[46].

Hedersutmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År 1881 valdes Edelfelt in i den Ryska konstakademien. För porträttet av Louis Pasteur (1885) belönades Edelfelt med riddartecknet av franska Hederslegionen 1886 och blev officer av samma orden vid världsutställningen i Paris 1889, då han även erhöll "Grand Prix" för sin målning Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka. Han blev kommendör av Hederslegionen 1901. Under förtryckstiden fick Edelfelts patriotiska verk, bland andra Björneborgarnas marsch (1892) och hans illustrationer av Fänrik Ståls sägner, stor spridning i Finland. Han förlänades riddartecknet av Kungl. svenska Nordstjärneorden 1894. För sitt porträtt av kejsaren-storfursten Nikolaj II blev han riddare av ryska Sankt Stanislavorden av 2:a klass 1896.

Död[redigera | redigera wikitext]

Skulptören Ville Vallgren lägger ner en krans vid sin staty av Edelfelt år 1930

Edelfelt dog abrupt av hjärtsvikt 1905 vid en ålder av femtioett år. Vid hans begravning deltog ett stort antal kända finländare.[47] Hans son Erik dog inte långt därefter 1910. [47][48]

Arv[redigera | redigera wikitext]

2013 valdes Pojkar som leker på stranden (1884) av Nordic Moneta till Finlands mest betydelsefulla målning.[49]

I Finland var Edelfelt en av grundarna av den realistiska konströrelsen. Han påverkade flera yngre finländska målare och hjälpte finländska konstnärer som Akseli Gallen-Kallela och Gunnar Berndtson att få sitt genombrott i Paris. Bland hans elever fanns Léon Bakst. Edelfelt var en av de första finländska konstnärerna som uppnådde internationell berömmelse. Albert Edelfelt anses vara en av de mest anmärkningsvärda konstnärerna under den finländska konstens guldålder.[50] Ett museum under hans namn finns i Borgå.[51][52] Edelfelt valdes som huvudmotiv på ett finskt minnesmynt där 150-årsdagen av hans födelse firas, Albert Edelfelt 100 euro och minnesmyntet för målningen, präglat 2004. På baksidan visas konstnärens ansikte.[53]

Edelfelt på museer och arkiv[redigera | redigera wikitext]

Edelfelt är representerad vid bland annat Ateneum i Helsingfors, Borgå museum, Serlachius museer i Mänttä, Göteborgs konstmuseum[54], Åbo Akademi[55] och Statens Museum for Kunst[56].

Breven från Edelfelt till hans mor Alexandra Edelfelt, samt systrar Annie och Berta Edelfelt förvaras i Svenska litteratursällskapets arkiv och finns utgivna digitalt.[57]

Albert Edelfelts ateljé i Haiko är nuförtiden ett museum.[58]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Historiska[redigera | redigera wikitext]

Landskap[redigera | redigera wikitext]

Folklivsskildringar[redigera | redigera wikitext]

"Solskensstycken"[redigera | redigera wikitext]

  • Sommarliv på holmarna (1880)
    Sommarliv på holmarna (1880)
  • Lekande pojkar på stranden, 1884
    Lekande pojkar på stranden, 1884
  • Flickorna i båten, 1881
    Flickorna i båten, 1881
  • Under björkarna, 1881
    Under björkarna, 1881
  • Sommar, 1883
    Sommar, 1883
  • Skeppsbyggare (1886)
    Skeppsbyggare (1886)

Stadsliv[redigera | redigera wikitext]

Porträtt[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Albert Edelfelt, 15 augusti 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Albert Gustaf Aristides Edelfelt, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Albert Edelfelt, Kunstindeks Danmark (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, Albert Edelfelt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Helsingin seurakuntayhtymä Hietaniemen hautausmaa (på finska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Maria Vainio-Kurtakko, Ett gott parti : Scener ur Ellan de la Chapelles och Albert Edelfelts liv, Svenska litteratursällskapet i Finland, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 2022, ISBN 978-951-583-557-4.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.expressen.se .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 28 februari 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c d e f g] Hintze, Bertel (1942-1944). Albert Edelfelt I-III. Söderström & C:o 
  12. ^ [a b c d] Maria Vainio-Kurtakko (2022). Ett gott parti : Scener ur Ellan de la Chapelles och Albert Edelfelts liv. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland. Helsingfors. Wikidata Q114402454. ISBN 978-951-583-557-4. https://www.sls.fi/publications/ett-gott-parti/. 
  13. ^ ”Drottning Blanka i den digitala utgåvan Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/145/drottning-blanka/. Läst 9 mars 2023. 
  14. ^ ”Hertig Karl skymfande Klas Flemings lik i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/159/hertig-karl-skymfande-klas-flemings-lik/. Läst 9 mars 2023. 
  15. ^ ”Den brända byn i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/225/den-branda-byn-scen-fran-klubbekriget-1596/. Läst 9 mars 2023. 
  16. ^ ”Dalins vårvisa i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/346/goda-vanner-iii-berta-och-capi/. Läst 9 mars 2023. 
  17. ^ ”Flicka med blommor i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/517/flicka-med-blommor/. Läst 9 mars 2023. 
  18. ^ ”Gudstjänst i nyländska skärgården i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/268/gudstjanst-i-nylandska-skargarden/. Läst 9 mars 2023. 
  19. ^ ”Gumma med pärtkorg i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/372/gumma-med-partkorg/. Läst 9 mars 2023. 
  20. ^ ”Goda vänner III (Berta och Capi) i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/346/goda-vanner-iii-berta-och-capi/. Läst 9 mars 2023. 
  21. ^ ”Under björkarna i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/369/under-bjorkarna/. Läst 9 mars 2023. 
  22. ^ ”Lekande pojkar på stranden i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/414/lekande-pojkar-pa-stranden-i/. Läst 9 mars 2023. 
  23. ^ ”Flickor i båt i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/499/flickor-i-bat/. Läst 9 mars 2023. 
  24. ^ Vainio-Kurtakko, Maria (2010). Idyll eller verklighet? Albert Edelfelt och Gunnar Berndtson i det moderna genombrottets ambivalens.. Finska fornminnesföreningen 
  25. ^ ”Läsande Parisiska II i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/89/lasande-parisiska-ii/. Läst 9 mars 2023. 
  26. ^ ”Parisiska i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/423/parisiska/. Läst 9 mars 2023. 
  27. ^ ”Antonia Bonjean i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/personer/3220/bonjean-antonia/. Läst 10 mars 2023. 
  28. ^ ”Edelfelts värld: Antonia Bonjean. Av Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 13 juni 2017. https://www.sls.fi/sv/blogg/edelfelts-varld-antonia-bonjean. Läst 10 mars 2023. 
  29. ^ ”Virginie i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/personer/5763/virginie/. Läst 10 mars 2023. 
  30. ^ Kortelainen, Anna (2002). Virginie! Albert Edelfeltin rakastajattaren tarina. Tammi 
  31. ^ ”Varför det inte kunde bli Virginie. Av Maria Vainio-Kurtakko.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 5 mars 2019. https://www.sls.fi/sv/blogg/edelfelts-karlekar-del-1-varfor-det-inte-kunde-bli-virginie. Läst 10 mars 2023. 
  32. ^ ”Thérèse Lainville i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/personer/6026/lainville-therese/. Läst 10 mars 2023. 
  33. ^ ”I Luxembourgträdgården i Paris i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/458/i-luxembourg-tradgarden-i-paris/. Läst 9 mars 2023. 
  34. ^ ”Porträtt av Viktor Rydberg i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/663/portratt-av-viktor-rydberg/. Läst 9 mars 2023. 
  35. ^ ”Porträtt av Edvard och Nina Grieg i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Ekisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/614/portratt-av-edvard-och-nina-grieg/. Läst 9 mars 2023. 
  36. ^ ”Porträtt av prinsessan Marie av Danmark i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/668/portratt-av-prinsessan-marie-amelie-francoise-helene-av-danmark-f-prinsessa-av-orleans-1865-1909/. Läst 9 mars 2023. 
  37. ^ ”Porträtt av Louis Pasteur i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/427/portratt-av-louis-pasteur/. Läst 9 mars 2023. 
  38. ^ ”Porträtt av Aino Ackté i den digitala utgåvan av Albert Edelfelts brev. Utgiven av Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://edelfelt.sls.fi/konstverk/666/portratt-av-aino-ackte-f-1876/. Läst 9 mars 2023. 
  39. ^ ”Varför det inte heller kunde bli Sophie Manzey. Av Maria Vainio-Kurtakko.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 12 mars 2019. https://www.sls.fi/sv/blogg/edelfelts-karlekar-del-2-varfor-det-inte-heller-kunde-bli-sophie-manzey. Läst 9 mars 2023. 
  40. ^ Witt-Brattström, Ebba (26 november 2022). ”Då var det fullt av syfilis och desperata kvinnor”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/da-var-det-fullt-av-syfilis--och-desperata-kvinnor/. Läst 27 november 2022. 
  41. ^ ”Lika barn leka bäst - varför det blev Ellan de la Chapelle. Av Maria Vainio-Kurtakko.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 19 mars 2019. https://www.sls.fi/sv/blogg/edelfelts-karlekar-del-3-lika-barn-leka-bast-varfor-det-blev-ellan-de-la-chapelle. Läst 9 mars 2023. 
  42. ^ Reitala, Aimo (18 april 1997). ”Edelfelt, Albert (1854 - 1905)”. 100 Faces from Finland – a Biographical Kaleidoscope. Biographical Centre of the Finnish Literature Society finland is best country. http://www.kansallisbiografia.fi/english/?id=3217. Läst 20 augusti 2023. 
  43. ^ [a b] Sommar, Heidi (22 juli 2016). ”Albert Edelfeltin elämän tärkein nainen oli äiti” (på finska). Yle. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2016/07/22/albert-edelfeltin-elaman-tarkein-nainen-oli-aiti. 
  44. ^ ”Edelfelts värld: Pietro Krohn. Av Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 23 maj 2017.. https://www.sls.fi/sv/blogg/edelfelts-varld-pietro-krohn. Läst 10 mars 2023. 
  45. ^ ”Edelfelts värld: Luften i Köpenhamn. Av Elisabeth Stubb.”. Svenska litteratursällskapet i Finland. https://www.sls.fi/sv/blogg/edelfelts-varld-luften-i-kopenhamn. Läst 10 mars 2023. 
  46. ^ http://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-EdelfeltAlbert
  47. ^ [a b] Aimo, Reitala. ”Edelfelt, Albert (1854 - 1905)” (på engelska). National Biography of Finland. https://kansallisbiografia.fi/english/person/3217. Läst 20 augusti 2023. 
  48. ^ Reitala, Aimo (15 mars 2015). ”Edelfelt, Albert (1854 - 1905)” (på finska). Kansallisbiografia. https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/3217. Läst 20 augusti 2023. 
  49. ^ Blencowe, Annette (5 februari 2013). ”Albert Edelfeltin Leikkiviä poikia rannalla äänestettiin Suomen merkittävimmäksi maalaukseksi” (på finska). https://yle.fi/uutiset/3-6481030. Läst 20 augusti 2023. 
  50. ^ Gustafsson, Miia (6 februari 2020). ”Albert Edelfeltin kadonneina pidetyt taulut vihdoin esillä Suomessa – toinen löytyi rullana ullakolta Puolasta” (på finska). Yle. https://yle.fi/uutiset/3-11195204. Läst 20 augusti 2023. 
  51. ^ Wahlström, Marko (28 maj 2019). ”Villa Albert rakentuu vauhdilla – Ateljeemuseon kävijämäärä tuplaantuu uudisosan myötä, museolle kulkee Edelfelt-linja” (på finska). Itäväylä. https://www.itavayla.fi/etusivu/villa-albert-rakentuu-vauhdilla--ateljeemuseon-kavijamaara-tuplaantuu-uudisosan-myota-museolle-kulkee-edelfeltlinja-6.2.42042.ecd0abdb9a. Läst 20 augusti 2023. 
  52. ^ ”Kävijälle” (på finska). Albert Edelfeltin Ateljee. https://www.albertedelfeltinateljee.fi/ateljee/. Läst 20 augusti 2023. 
  53. ^ ”-Painters I should have known about” (på engelska). articlesandtexticles.co.uk. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402150135/http://www.articlesandtexticles.co.uk/2006/05/03/parading-my-ignorance-or-painters-i-should-have-known-about-003/. Läst 20 augusti 2023. 
  54. ^ Göteborgs konstmuseum
  55. ^ Åbo Akademi, sid 46, 48 och 64, ISBN 952-9576-01-3, 1993
  56. ^ Statens Museum for Kunst
  57. ^ Breven till modern är utgivna digitalt på edelfelt.sls.fi
  58. ^ ”Albert Edelfelts ateljé”. Albert Edelfelts Stiftelse. https://www.albertedelfeltinateljee.fi/?lang=sv. Läst 22 mars 2023. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Albert Edelfelt (1854-1905)
Lista över verk av Albert Edelfelt
Målningar
Historiska
Landskap
Folklivs-
skildringar
"Solskensstycken"
Stadsliv
Porträtt
Familj
Carl Albert Edelfelt (far) · Ellan de la Chapelle (fru) · Erik Edelfelt (son) · Annie Edelfelt (syster) · Berta Edelfelt (syster)
Monument
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Albert_Edelfelt&oldid=53919209”