2955 Newburn
| 2955 Newburn | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 30 januari 1982 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2955) Newburn |
| Alternativnamn | 1982 BX1, 1976 JG3, 1979 FZ1[1] |
| Uppkallad efter | Ray L. Newburn[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,432 AU |
| Perihelium | 1,929 AU |
| Halv storaxel | 2,180 AU |
| Excentricitet | 0,1155485 |
| Siderisk omloppstid | 3,22 år |
| Medelomloppshastighet | 20,17 km/s |
| Medelanomali | 35,66° |
| Inklination | 3,592° |
| Longitud för uppstigande nod | 32,40° |
| Periheliumargument | 234,8° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 6,0 km |
| Albedo | 0,255 |
| Absolut magnitud (H) | 13,42[3] |
2955 Newburn eller 1982 BX1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 30 januari 1982 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den amerikanske astronomen Ray L. Newburn[2].
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2955 Newburn” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2955. Läst 17 juli 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2955) Newburn. Springer Berlin Heidelberg. sid. 243. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2956. Läst 17 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||