2356 Hirons
| 2356 Hirons | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 17 oktober 1979 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2356) Hirons |
| Alternativnamn | 1979 UJ, 1970 GG1, 1972 QD, 1972 RO3, 1976 GM5[1] |
| Uppkallad efter | Charles och Ann Hirons[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,364 AU |
| Perihelium | 3,109 AU |
| Halv storaxel | 3,236 AU |
| Excentricitet | 0,039438 |
| Siderisk omloppstid | 5,82 år |
| Medelomloppshastighet | 16,56 km/s |
| Medelanomali | 320,8° |
| Inklination | 15,60° |
| Longitud för uppstigande nod | 189,1° |
| Periheliumargument | 355,7° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 43,0 km |
| Synodisk rotationsperiod | 21,7 h |
| Albedo | 0,048 |
| Absolut magnitud (H) | 10,91[3] |
2356 Hirons eller 1979 UJ[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1979 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter upptäckarens svärföräldrar, Charles och Ann Hirons.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 43 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2356 Hirons” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2356. Läst 16 juli 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2356) Hirons. Springer Berlin Heidelberg. sid. 236. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2357. Läst 16 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||